Byggindustrin utlovar bättre ekonomi i utbyte mot mera makt
Det pågår en tvist mellan näringslivet och kommunerna då det gäller rätten att bygga på egen mark. Näringslivet ser nya affärsmöjligheter medan kommunerna ser en urholkning av den offentliga makten.
Näringslivet anser att regeringens planerade reform av markanvändnings- och bygglagen är på väg åt fel håll. Flera av näringslivets organisationer efterlyser åtgärder som skulle öka privata mark- och fastighetsägares möjligheter att påverka stadsplaneringen på sitt eget område.
Bland organisationerna finns till exempel Finlands näringsliv, Finsk Energiindustri, Finsk Handel, Centralhandelskammaren, Byggnadsindustrin RT och Finlands Fastighetsförbund. De representerar branscher som tillsammans omsätter hundratals miljarder euro per år.
Såsom det ser ut nu kommer näringslivets önskemål inte att ingå i regeringens proposition, som skulle bli klar redan i våras men som nu väntas bli klar i höst.
– Det här är en stor reform som förberetts under flera regeringar, men nu ser det ut som om de målsättningar som berör underlättande av byggande inte förverkligas. Överlag ser det ut som om ändringarna kommer att bli ganska begränsade och främst kommer att beröra nya teman som klimatförändringen och digitaliseringen, säger Aleksi Randell, vd för Byggnadsindustrin RT.
Reformen av markanvändningsoch bygglagen inleddes redan 2011. Under åren har den behandlats i flera arbetsgrupper på flera myndigheter. Det är fråga om den främsta lagen som reglerar allt byggande i Finland och reformen kommer att ha betydande implikationer för hela samhället under en lång tid framöver.
Det som näringslivet rent konkret efterlyser är större inflytande i stadsplaneringen – det vill säga, skapandet av nya detaljplaner som reglerar vad som får byggas på vilka tomter. Detta ska ske genom att tillåta privata mark- och fastighetsägare att skapa detaljplaner på egen bekostnad. De här planerna skulle sedan presenteras för kommunens beslutsfattare som skulle antingen godkänna eller förkasta dem.
– Kommunerna har brist på resurser. På det här sättet kunde resursanvändningen förbättras genom att utnyttja de privata aktörernas resurser. Delvis sker detta redan nu, men det vore bra att skriva det i lagen, säger Randell.
Fördelen med att ge privata mark- och fastighetsägare mera inflytande i planeringsprocesserna, enligt Randell, är att de privata aktörerna har bättre koll på vad deras kunder vill ha och därmed bättre förutsättningar att skapa ekonomisk aktivitet än kommunerna själva.
– Byggbranschen omsätter 38 miljarder euro per år. Om stadsplaneringsprocesserna skulle kunna underlättas, skulle summan kunna öka med 10–20 procent, vilket skulle ha en enorm samhällelig betydelse i form av jobb och nya bostäder, säger Randell.
Försvarar monopolet
Problemet med att ge privata markoch fastighetsägare mera inflytande i stadsplaneringsarbetet är av politiskt filosofisk natur. Stadsplaneringen är ett av kommunens mest centrala uppdrag – vid sidan av hälsovården och skolorna. Nu då regeringens vårdreform blir verklighet och ansvaret för vården överflyttas till de planerade vårdlandskapen, kommer kommunernas kvarvarande uppgifter att minska och de kvarvarande uppgifternas relativa betydelse att öka.
– Stadsplaneringen och allt som har med det att göra är till sin natur användning av offentlig makt, vilket är kommunens uppgift, säger Timo Reina, vice vd för Kommunförbundet – kommunernas intressebevakare.
Han gillar inte tanken att man skulle lagstifta om att även andra än de berörda myndigheterna skulle ha rätt att bereda detaljplaner och därmed trampa kommunens egna stadsplanerare på tårna. Enligt honom fungerar det nuvarande systemet bra – där ingår redan nu olika slags partnerskapsmodeller där fastighetsägare och kommuner kan samarbeta utan att fastighetsägarna tar över.
Om de privata mark- och fastighetsägarna ges mera inflytande kommer kommunens möjlighet att planera markanvändningen att minska, och därmed skulle kommunens så kallade planeringsmonopol upplösas.
Reina ställer sig ändå inte oförstående till näringslivets önskemål. Han säger att han förstår varifrån det stammar och vad det är man eftersträvar.
– Man tänker att det är ett sätt att göra processerna snabbare och smidigare, men jag tror att det kan åstadkommas på andra sätt. Till exempel kan kommunerna skapa målsättningar för hur olika projekt ska föras vidare samt se till att det finns tillräckliga resurser för det.
Reina tror inte på näringslivets argumentation om att en fördelning av planeringsansvaret skulle ge besparingar då kommunerna slipper sätta sina egna stadsplanerare på vartenda jobb. Projekten måste övervakas i varje fall och det är omöjligt att säga hur mycket resurser övervakningen kräver.
Klara regler
Riksdagsledamoten och arkitekten Anders Adlercreutz är Svenska folkpartiets representant i den parlamentariska arbetsgrupp som övervakar beredningen av reformen. Arbetsgruppen tillsattes i april 2018 och dess mandatperiod går ut vid årsskiftet. Enligt Adlercreutz är det klart att reformen i grunden är ett betydande politiskt vägval som lägger riktlinjer för hur samhället ska planeras i framtiden.
– Helt klart finns det olika syn på saken, i synnerhet då det gäller markanvändningen. Frågor som gäller äganderätt och kommunens rätt att styra markanvändningen är politiskt ideologiska och därför är det svårt att nå en samsyn, säger Adlercreutz.
Han säger att han har förståelse både för näringslivets och för kommunernas argumentation då det gäller tvisten om stadsplaneringsmonopolet. Lösningen är väl motiverade riktlinjer.
– Jag tycker personligen att man borde fundera på hur processerna kan göras smidigare och lättare, och att privata markägares möjligheter att föra fram egna tankar ska utökas, men samtidigt är det viktigt att man bibehåller kommunens monopol som planläggare och att alla planer går igenom en demokratisk process. Det är viktigt att se till att gränsen där ansvaret går är klar.