Stämningsfullt när Raseborg levererar efterlängtad sommarteater
Ungdomarnas spelglädje och energi står i fokus i årets Peter Pan på Raseborgs sommarteater.
Peter Pan
Regissör: Riddo Ridberg, Kapellmästare: Oscar Fagerudd, Koreograf: Annatuuli Saine, Scenograf: Minna Ihalainen, Kostym: Saara Kantanen, Ljuddesign: Jesper Söderström, Byggmästare: Robban Sederholm. På scenen: Edward Friis, Walter Wilkman, Ellen Hellberg, Jenina Nyström, Jakob Holmberg, Kaspian Korenius, Jim Slotte, Ingrid Lise Taraldset, Patricia Korenius, Elin Reichel, Karri Kaksonen med flera. Premiär på Raseborgs sommarteater 1.7.
Det är en något trevande start och under några minuter hinner jag fundera på om coronapausen i fjol gjort både gänget på scenen och teaterpubliken främmande för konceptet sommarteater. Men mina farhågor kommer snart på skam. Då föreställningen får mer fart och skådespelarna blir varma i kläderna med stöd av en uppmuntrande premiärpublik är sommarteateridyllen i den varma julikvällen total.
Årets pjäs Peter Pan är efterlängtad, inte minst av ensemblen som satte i gång med repetitionerna redan i fjol, men tvingades ställa in på grund av coronaläget. I år har Raseborgs sommarteater tagit det modiga beslutet att öppna upp efter den kulturella lockdown coronapandemin fört med sig och lyckan, både på scenen och i publiken är uppenbar.
Peter Pan, historien om pojken som inte vill bli vuxen av J. M. Barrie, som här dramatiserats av Anna Simberg och Sven Sid och anpassats för Raseborgs sommarteater av Simberg och föreställningens regissör Riddo Ridberg passar den unga ensemblen som hand i handske.
Den klart största behållningen är den energi och spelglädje som skådespelarna förmedlar till publiken, speciellt i de effektfulla masscenerna. Detta varvas med finurliga och fantasifulla inslag som en hejdlös krokodil som puttrar in på sin moped med jämna mellanrum och en skönsjungande sjöjungfru, Ellen Hallberg, i praktfull outfit som förövrigt står för kvällens starkaste sånginsatser tillsammans med Jenina Nyström som spelar Lena.
Mer än bara teater
Peter Pan är en familjemusikal och för musiken står Sven Sid tillsammans med Mika Siekkinen. Sångtexterna är skrivna av Lars Huldén.
Musiken ger definitivt föreställningen ett lyft och en rytm, men trots att låtarna är stämningsfulla och vackra finns här inga direkta örhängen att nynna på vägen hem. Sånginstuderingen och tonartsvalet i låtarna är inte heller till alla delar lyckade och speciellt för pojkarna känns tonarten ofta för låg för att rösterna ska komma till sin rätta. Bandet som leds av Oscar Fagerudd gör däremot en strålande insats.
Föreställningen är alltså något ojämn. De textunga partierna känns stundvis utdragna och föreställningen får bättre flyt då musiken, koreografin och humorn står i centrum.
Men också om det finns en del skavanker är det inte hela världen. Sommarteater på Raseborg är så mycket mer än det som sker på scen. Det är knackkorvar och senap som droppar på skorna i pausen, lottdragning och att träffa bekanta, att sitta i kvällssolen redo att dra fram sin regnrock om en skur skulle överraska. Under pausen kan jag inte räkna hur många gånger jag hör folk säga hur roligt det är att få gå på teater och träffa folk igen. Och att det äntligen känns precis som förr.
Så också om årets Peter Pan inte är den starkaste uppsättningen någonsin på Raseborg är det definitivt en stämningsfull och sevärd pjäs och ett steg mot det nya normala där vi återigen kan njuta av kultur på plats tillsammans. En milstolpe i sig. Efter att applåderna ebbat ut kör jag hem med en varm och förtröstansfull stämning i den ljusa sommarkvällen.