Stulna ögonblick och brinnande blickar i Wong Kar-Wais bästa film
All längtan som någonsin har visats på film senare är ett blekt återsken av den i In the mood for love. Filmen från 2000 gör i sommar comeback på bioduken.
In the mood for love
Regi & manus: Wong Kar-Wai. I rollerna: Tony Leung Chiu Wai, Maggie Cheung m.fl.
För tjugo år sedan öppnade Kino Engels utomhusbiograf med att visa Wong Kar-Wais In the Mood for Love (2000). Nu kommer den tillbaka med premiär den 2 juli. All längtan som någonsin har visats på film senare är ett blekt återsken av den här.
Det är 1962 i Hongkong och två par flyttar in vägg i vägg i ett slitet hyreshus med en nyfiken hyresvärdinna. Mannen är journalist och kallas herr Chow (spelad av den underbart suktande Tony Leung som är Wong Kar-Wais stora inspirationskälla och ses i huvudrollen i de flesta av hans filmer).
Kvinnan kallas fru Chan (Maggie Cheungs skönhet har aldrig lyst starkare än här och hennes klänningar kunde man döda för). Deras äkta hälfter är bortresta – och visar sig ha en affär med varandra. Vi får aldrig se det otrogna paret, utan enbart hur de två svikna lär känna, tröstar och till slut närmar sig varandra. Tillsammans börjar de skriva på en kung fu-historia och ju mera tid de tillbringar tillsammans desto starkare blir attraktionen – och skvallret bland grannarna. Båda är lika ensamma och lika vackra. Båda är aktiva och båda försöker stå emot.
Absolut skönhet
Tidens gång visas i fru Chans utsökta klänningsbyten, de passerar varandras kroppar i trånga passager utanför sina små kyffen. Nat King Cole sjunger på spanska, åtrån är så tjock att man kunde skära i den med kniv.
Vi ser filmen genom mannens blick, han ser tillbaka på det förflutna, minnesbilderna blänker som genom ett smutsigt glas – men de går inte att vidröra. Han ber kvinnan följa med honom till Shanghai men hon kommer för sent. En hemlighet ska viskas i ett hål i ett träd och lämnas där, men den här hemligheten är för stor för att lämna bakom sig – den determinerar båda deras liv.
Wong Kar-Wais storhet som filmskapare ligger i att han till fullo förstår den expressiva styrkan hos andra element än berättelse, dialog, intrig – hur bara film kan kombinera dem med färg, rörelse, musik, stulna ögonblick och brinnande blickar och skapa denna sammetslena, sirapsflytande, smekande helhet. Absolut skönhet, uttryckt med svävande lätthet och med detta befängda självförtroende, nästan arrogans.
Barndomens Hongkong
Detta är nog Wong Kar-Wais bästa film och även om dess stil nu har kopierats av många andra filmer och nästan gjorts till döds glömmer jag aldrig hur starkt intrycket vad då jag såg den för första gången – hur det sög till i maggropen av en längtan som nog aldrig har upphört.
För filmskaparen handlar filmen om hans barndoms Hongkong som annekterades av Kina 1963 och försvann, en epok och ett samhälle som var borta med vinden (han fick inte träffa sin pappa och sina bröder på åratal för de blev kvar på andra sidan gränsen). Han har nu restaurerat filmen för att bevara dess lyster för evigt. Men för alla åskådare handlar den om the one that got away, romansen som aldrig fick blomstra, skönheten som aldrig kan bestå någon annanstans än på film.
SARA EHNHOLM HIELM