Stereotyper är roliga – ibland
Vissa stereotyper om finlandssvenskar är roliga, men det är sällan samma stereotyper som majoritetsbefolkningen skrattar åt.
Ryssland är ett land som älskar stereotyper. En orsak är antagligen litteraturens och teaterns starka ställning här. Människor är snabba med att hitta karaktärer och göra rollfördelningar. Det blir ofta mycket underhållande, men leder tyvärr också ibland till mossiga slutsatser.
Under fotbolls-EM i Sankt Petersburg fick jag första gången höra den finska hejarklacksvisan live. När jag hörde om hur de sjöng ”On meillä sauna, viina ja kirves” (Vi har bastun, brännvinet och yxan) skrattade jag högt åt självironin. Jag citerade sången i en text i Dagens Nyheter, vilket ledde till att finska DNläsare i Sverige kontaktade mig och meddelade att de inte alls uppskattade den här stereotypen.
Det förstår jag mycket väl. Det är en sak när finländare från Finland, som representanter för en majoritetsbefolkning, skrattar åt sig själva. Det är en annan sak när man som sverigefinsk minoritet ständigt får höra samma trötta skämt. Som finlandssvensk är det något man känner till alltför väl.
Men det kan inte hjälpas: Stereotyper är roliga. Vissa stereotyper om finlandssvenskar tycker jag också är roliga. Det är bara det att det sällan är samma stereotyper som majoritetsbefolkningen skrattar åt.
Jag tycker till exempel det är otroligt underhållande när André Wickström skämtar om den stora finlandssvenska hemligheten som vi inte talar om för någon: Varje finlandssvensk får en segelbåt när hon eller han föds. Det är roligt därför att Wickström i själva verket gör narr av majoritetens fördom om oss, den om att vi alla har segelbåtar, papprena från Hanken och pengarna på banken. På ett genialt sätt vänder han på steken och visar hur komisk den här uppfattningen är.
Därför skrattar jag också åt bastun, brännvinet och yxan. Det är självironiskt, men också ett sätt att skoja med stereotyper om finländare.
Däremot tycker jag inte det är roligt när folk skämtar om mig som finlandssvensk om ”Pappa betalar”, eller när svenskar ropar ”Ei saa peittää” i ett försök att vara lustiga. Det är bara tröttsamt. Det är nämligen inte alls någon finlandssvensk grej att säga ”Pappa betalar”, utan handlar om en projicering från majoritetens sida. Och när svenskar ropar om ”Ei saa peittää” är det egentligen bara ett sätt att göra sig lustig över det ”obegripliga” finska språket, ett språk som talas av fem miljoner människor i deras eget grannland.
Stereotyper är bara roliga när det går att känna igen sig i dem. När de enbart går ut på att projicera egna fördomar blir de idiotiska.
Den ryska författaren och journalisten Liza Alexandrova-Zorina, delvis bosatt i Sverige, kommer snart ut med en bok med titeln ”Ryssen kommer”. Det är en bok som handlar om ryssars liv i Sverige, men också om svenskars fördomar mot ryssar. Jag gapskrattade när hon talade om för mig vad boken heter – titeln är briljant, eftersom den går att tolka på så många sätt. Men då berättade hon att vissa svenskar blivit sårade över att boken ger en felaktig bild av svenskar.
Jag ser mycket fram emot att läsa boken, och ännu mer fram emot att se hur reaktionerna blir. Vilken självbild man har och hur man omedvetet uppfattar andra säger oerhört mycket om vem man är.
” Vilken självbild man har och hur man omedvetet uppfattar andra säger oerhört mycket om vem man är...”
ANNA-LENA LAURÉN är HBL:s medarbetare i Ryssland.