Mjölken blir klimatsnålare
När mjölkbilen drivs med biogas som producerats på kornas dynga tar den cirkulära ekonomin ett konkret steg framåt. Samtidigt minskar mjölkprodukternas, och Valios, klimatavtryck.
Sami Vähäaho (bilden) tankar mjölkbilen med biogas som producerats av spillningen på Janne Vuorenmaas gård. Så kan man tillämpa cirkulär ekonomi i praktiken, minska klimatavtrycket i Valios ost och bidra till mer hållbarhet i jordbruk och livsmedelsproduktion.
Sedan i våras har Valios mjölkbil haft två skäl att rulla in på Janne Vuorenmaas gård i Haapavesi. Förutom att den ska hämta mjölken som görs till ost på mejeriet i närheten kan bilen passa på att tanka biogas på gårdens tankstation.
Biogasen kommer från samma ladugård som mjölken. På det sättet hyvlar Vuorenmaa och Valio bort en skiva av ostens klimatavtryck. Samtidigt demonstrerar mjölkbonden hur cirkulär ekonomi kan tillämpas i praktiken.
– Vi har producerat värme och el för eget bruk sedan 2005, men vår gård är den första där också mjölkbilen kan tanka biogas, säger Janne Vuorenmaa.
Tillsammans med sin bror driver han gården, som med 180 mjölkkor och 140 ungboskap är den största av omkring 60 mjölkgårdar i Haapavesi. Vuorenmaas kor producerar omkring 5 500 liter mjölk om dagen. På Valios mejeri blir det Oltermanniost av den.
Dyngan från Vuorenmaas kor pumpas till en rötningsanläggning intill ladugården där den blir till biogas. Det är en blandning av 54 procent metan och resten koldioxid.
– Det är bakterier som gör jobbet. Det är en relativt enkel process, säger Vuorenmaa och lyser med ficklampa genom en liten ruta i anläggningen där den bruna sörjan blir till energiråvara.
En del av den här gasen kan användas för värme- och elproduktion
på gården, men sedan gården nyligen investerade i en så kallad uppgraderingsanläggning vid tankstationen vidareförädlas en del av gasen. I den processen "tvättas" gasen på koldioxid så att metanhalten stiger till 95–96 procent. Då duger den som fordonsgas.
– Vi måste tillsätta ett luktmedel eftersom metan är luktfritt. Om det uppstod en läcka i anläggningen skulle vi inte lägga märke till den annars, säger Janne Vuorenmaa när mjölkbilen anländer.
Kompost behövs inte
Sami Vähäaho hoppar ner från förarhytten och fyller på 71 kilo gas – en halv tank. Det gör att mjölkbilens turer mellan gårdarna i trakten och mejeriet kan köras utan fossilt bränsle. Det gör Vuorenmaas mjölk och Valios ost klimatsmartare.
Men kretsloppskonceptet slutar inte vid tankstationen. När flytgödseln från ladugården förädlas till gas uppstår en rötrest som innehåller näringsämnen, framför allt kväve. Det ersätter konstgödsel och sprids på gårdens åkrar.
– I rötresten är näringen i en sådan form att växterna har lättare att ta upp den, säger Vuorenmaa.
Med växterna avser han den vall gården odlar på sina 175 hektar plus 70 hektar med arrendeavtal. Och vallen – gräset – blir naturligtvis föda för korna.
Det fina med bakterierna som jobbar under rötningsprocessen är att de inte alls är kräsna. Djurspillningen är förstås den tongivande råvaran i biogasen, men strömaterialet från stallarna duger lika gott. Här behövs ingen separat kompost.
– Man kunde slänga med vilket som helst organiskt avfall, säger Vuorenmaa.
Inte långt ifrån gården ligger Piipsanneva, en myr som har fungerat som torvtäkt, men som har gjorts om till åkermark och där det nu planeras en vindpark. Energi- och klimatpolitiken siktar på att minska utsläppen av koldioxid, bland annat genom att fasa ut torven, men torv används också som strömaterial i stallar. Janne Vuorenmaa har märkt att hans kor klarar sig lika bra om han ersätter torven med den torkade rötresten som uppstår vid biogasproduktionen.
– Och när den slängs med dyngan går den in i samma kretslopp igen, säger han.
Omsättningen ökar
När gården lyckas återvinna så gott som allt spill och alla restprodukter minskar behovet av nya råvaror. Valios mjölkbil köper en del av biogasen, men också vanliga personbilar i trakten, inklusive Vuorenmaas egna bilar, tankar gas på gårdens tankstation. Helt fossilfria är man inte eftersom traktorn inte går på gas, men klimatavtrycket minskar klart.
– Det är klart att bränsleförsäljningen ger en del extra intäkter, säger Vuorenmaa som tar 1,60 euro kilot för sin biogas.
Han beräknar att gårdens omsättning har ökat med ungefär tio procent i och med tankstationen. Biogasanläggningen är en investering som borde betala igen sig på ungefär sju år, men:
– Tillsammans med tankstationen kan vi kanske halvera den tiden, säger han.
Lönsamhetskalkylerna beror lite på vad man räknar in. Janne Vuorenmaa har som många andra fått investeringsstöd för att komma i gång. Han vet att en av granngårdarna är på väg att investera i biogasanläggning och han tror att fler mjölkbönder kommer att göra likadant.
– Men i slutändan beror allt på vad staten vill med sin stödpolitik. Det är väldigt mycket snack om biogas, men ganska lite verkstad.
– Det är som att det alltid måste gå på de stora företagens villkor. Först lovades stöd bara till större biogasanläggningar, men de lade gränsen så högt att det blev orimligt.
Vuorenmaa förklarar att hans gård borde ha varit ungefär tio gånger så stor för att få samma garantipriser, så kallade inmatningstariffer, som vindkraften fick från början.
Eftersom så stora mjölkgårdar inte finns var avsikten att flera gårdar skulle slå sig samman och investera i en gemensam biogasanläggning.
– Men jag frågar mig om det verkligen hade varit klimatsmart att transportera dynga med dieseldrivna bilar för att tillverka biogas. Jag kan ännu förstå att man vill transportera själva gasen någonstans, men inte gödseln.
Till slut fick han investeringsstöd för sin anläggning.
– Det är som att det alltid måste byggas något gigantiskt. Jag förstår inte varför man ska vara så rädd för det småskaliga. Jag hoppas det blir en ändring här.
Siktar på klimatneutralitet
Fastän Vuorenmaas gård är först i Finland med att förse mjölkbilen med både mjölk och närproducerad biogas har Valio redan tidigare prövat på motsvarande koncept i Estland
där mjölkgårdarna är större. Där är också mjölkbilarna större, och då kör de på flytande biogas. I Haapavesi är bilen mindre och kan därför gå på komprimerad biogas.
– Pilotprojektet i Haapavesi är ett första steg. Vi vill absolut utvidga när det blir möjligt, säger Juha Nousiainen, direktör för Valios vision om en klimatneutral mjölkkedja.
Så länge biogasanläggningarna är gårdsvisa är det svårt att producera flytande biogas, men på något sätt måste Valio utveckla konceptet för att närma sig sitt mål om klimatneutral mjölk 2035.
– Vår klimatfärdplan är ett levande verktyg som förändras med tiden och den tekniska utvecklingen. Biogasproduktionen utgör en liten del här. Kolinlagrande odling och metoder som hejdar utsläppen från torvmarker är klart större, säger Nousiainen.
Han är övertygad om att Valio ska nå sitt klimatmål. Utmaningen är att få alla aktörer med och spela mot samma mål då bolaget samarbetar med över 4 000 mjölkgårdar.
– Hållbarhetsarbetet måste alltid beakta förutsättningarna på varje gård, och det finns inte två identiska gårdar.
Juha Nousiainen tror ändå på att tekniken ska utvecklas snabbt. Han upplever att makthavarna förstår behovet av att satsa på forskning, utveckling och innovation och på cirkulär ekonomi.
– Det har skett mycket de senaste två åren. Nu är det dags för företagen att kavla upp ärmarna, säger han och hänvisar till lagstiftning som främjar biogas och satsningar på kolinlagrande jordbruk.
Juha Nousiainen är nöjd med samarbetet med Janne Vuorenmaa.
– Vi utgår från att gårdar som vill utveckla sin verksamhet måste ha ett ekonomiskt incentiv. Det ska löna sig för producenten att satsa klimatsmart. Alla nya klimatsatsningar ska generera ekonomisk verksamhet, säger han.
Vi har producerat värme och el för eget bruk sedan 2005, men vår gård är den första där också mjölkbilen kan tanka biogas. Janne Vuorenmaa