Jordgubbsodling och vetenskapspolitik

”Nedskärningarna är med andra ord dåligt motiverade. De ser i stället ut att bygga på bladsteklarnas enkla logik – man angriper ett nytt område som ser ut att erbjuda möjligheter till enkla klipp.”

Vi odlar jordgubbar i liten skala. I år flyttade vi landet till en bättre plats och planterade 50 plantor. Till en början såg allt bra ut, plantorna växte och vi såg fram emot läckra jordgubbar. Men sedan började många av plantornas blad se mycket skamfilade ut. Någon hade fattat smak för våra jordgubbsplantor. Denna någon visade sig vara en bladstekel som särskilt gillar jordgubbsblad.

Hade stekelns larver nöjt sig med att äta litet hål i bladen här och där eller naggat några blad i kanten hade vi kunnat leva i fredlig samexistens. Naturens mångfald betyder att växter utnyttjas på många sätt och ingen växt kan helt utnyttjas för ett enda ändamål som att producera jordgubbar. Men det hela började se ut som regeringens förslag till nedskärningarna i Undervisnings- och kulturministeriets budget.

Bladstekelattacken påminde om Undervisnings- och kulturministeriets beslut i att särskilt rikta nedskärningarna mot ett område i stället för att spara jämnt. En jämn minskning av ministeriets budget hade inte krävt mer än en besparing på 0,5 procent för att få ihop 35 miljoner euro i besparingar. Men ministeriet föreslog att de 35 miljoner euro som skulle sparas skulle tas ur forskningsbudgeten. Av summan skulle hela 25 miljoner euro skäras ner i det strategiska forskningsrådets finansiering, det vill säga en nedskärning på nästan 50 procent för just denna finansieringsform.

Det strategiska forskningsrådet, som skapades 2015 har haft i uppdrag att finansiera forskningsprojekt, som fördjupar sig i nya samhälleliga utmaningar. Finansieringsformen har sammanfört forskare i nya typer av projekt. Den har varit en drivbänk för forskning där intressanta plantor kunnat frodas. Tvärvetenskaplighet kombinerad med en medveten betydande satsning på vetenskapsbaserad kommunikation mellan forskare och övriga samhällsaktörer, från politiker till organisationer och företagare har kännetecknat forskningen.

Skulle den strategiska forskningen ha misslyckats med sitt uppdrag hade det förstås varit motiverat att skära ner i just den och man hade kunnat lägga ned hela finansieringsformen. Men utvärderingar har visat, att det strategiska forskningsrådet verkligen tillfört den finländska forskningen något nytt och producerat nya insikter i hur man kan analysera och hantera till exempel energifrågor, jämlikhet, och teknologisk utveckling. Nedskärningarna är med andra ord dåligt motiverade. De ser i stället ut att bygga på bladsteklarnas enkla logik – man angriper ett nytt område som ser ut att erbjuda möjligheter till enkla klipp. Men när bara bladnerverna återstår av plantorna har det gått för långt och hela odlingen riskerar att misslyckas.

Att bekämpa bladstekellarver är i princip enkelt – det är frågan om att hitta missdådarna och mosa dem. Men att bekämpa nedskärningar i forskningsanslag är svårare. Man måste hoppas på att rationella argument beaktas, men det är osäkert. Därför sänder jag i jordgubbslandet regeringen och de ansvariga vid Undervisnings- och kulturministeriet en tanke för varje glupsk larv jag lyckas avlägsna.