Libbstickan överraskar

Försommarkvällen är klädd i blomsterdräkt och niger ikapp med spetsvillorna invid havet. Några måsar sveper förbi och flyger vidare mot sydväst, upp mot vattentornet. Doftande syrener med tunga lila och vita blomsterklasar pryder innergården.

Vi är några trädgårdsintresserade och matintresserade väninnor som träffas en kväll för att språkas och äta tillsammans. Värdinnan, en förträfflig kock, har dukat upp med en bit mat. Salladen med inslag av skaldjur smakar förträffligt och den kalla majonnässåsen får genast uppmärksamhet – vad har såsen för spännande smak?

– Det är libbsticka! svarar värdinnan som tycker om att experimentera med nya recept och smaker.

– Säger du det? Libbsticka lär vara bra mot både hosta och halsont och håller dessutom ohyra borta, tillägger den trädgårdsintresserade väninnan.

Värdinnan leder oss till ett skuggigt hörn i bortre delen av innergården där libbstickan växer rak i ryggen, redan en dryg meter hög. Jag tycker den påminner om en jättelik bladpersilja med sina dubbla persiljeformade blad. Det var grannen Louise i Holland som först introducerade libbstickan för mig. I Holland kallas den för Maggiplant och i Tyskland för Maggikraut eftersom den utgör en viktig ingrediens i buljongtärningen med samma namn, den ursprungliga kryddan i köttbuljong. Tyskarna använder i dagligt tal namnet Liebstöckel som syftar på libbstickan som ett afrodisiakum, alltså kärleksört. Finskans lipstikka och svenskans libbsticka lär härstamma från tyska Liebstöckel.

Vad har då libbstickan månntro gemensamt med prästens vita krage? Det var sannerligen en klurig fråga.

Enligt historieböckerna benämns libbstickan i Finland även för liperi som i detta fall inte syftar på en kommun i Norra Karelen utan på prästens vita krage med därtill fogade två parallella smala band, en så kallad ”elva” som användes av prästerskapet under början av 1800-talet.

Libbstickan härstammar ursprungligen från Persien och anlände till Norden under medeltiden tillsammans med missionerande munkar som odlade libbstickan i sina klosterträdgårdar, främst som medicinalört. Libbstickans frön, som man tuggade på, ansågs vara bra både mot matsmältningsbesvär och för att främja aptiten. Bladen används i dag i stället för buljongtärningar i soppor, grytor och stuvningar, som ersättning för persilja och selleri. I kväll var det således premiär för libbsticka i majonnäsen. – Libbstickan är sannerligen en outnyttjad resurs, konstaterar vi väninnor enhälligt och skålar för denna flera hundra år gamla kulinariska växt med många fina egenskaper, som fortfarande glädjer i både kök och täppa.

Säger du det? Libbsticka lär vara bra mot både hosta och halsont och håller dessutom ohyra borta, tillägger den trädgårdsintresserade väninnan.