Filmning i fotboll kan vara avgörande på hög nivå

FOTBOLL Det ät ett intressant fenomen hur vissa sportredaktörer låter personliga antipatier (HBL 4.7) övertäcka allt det fina som fotbolls-EM representerar. Vid varje EM tycks HBL ha ett behov av att hitta mästerskapets stygga italienare. Samma sak hände för fem år sen fast då var målet en annan italienare, men redaktören densamma.

Jag skulle gärna dra Jonas von Wendts uppmärksamhet till några saker. Filmning är en taktisk del av fotboll. Det är inte sällan minsta taktiska detalj kan avgöra. Det bara är så. Man kan gilla det eller inte. Fast redaktören varje större turnering tycks fokusera en hel del energi på att identifiera en enskild italiensk måltavla för sina vid det här laget bevisade Azzurri-antipatier är det nog alla som filmar, utom Finland – som ännu bara övar sig på att komma på så hög nivå där filmning kan vara avgörande (och förhoppningsvis lyckas en vacker dag).

Det är nog en hel del målsparkar och därpå följande mål som kommit till av skickligt intränade filmningar. Det är domarens sak att vara skarp och markera när det går för långt och spelarnas att känna på isen med käpp. Det här är inte som ishockey, att okey, vi kör på för fullt och i värsta fall provar igen om ett år. Här finns inget nästa år och om fyra år kan det se helt annorlunda ut. Chansen är nu och allt avgörs med en match. Vinn eller försvinn.

Visst kan det vara fult för en machofinländare att se stora karlar rulla i gräset och jämra sig. Hur skulle det ha varit om redaktören i stället kunde ha skrivit om en viss

Spinazzola, en snäll och juste typ som gett 100 procent och mer och gjorde sig verkligen illa, men stoiskt hoppade på ett ben och bad om byte. En skadad akillessena gör ont ska redaktören veta. Nej då, italienare är till för att kallas pajaser, inte hyllas, tycks det. I synnerhet om man tar i beaktande vad årets måltavla, Immobile, gör mellan ”filmningarna” luktar det här verkligen bitterhet.

Märk väl att mitt lag är AS Roma så jag har inga personliga skäl att försvara en Lazio-spelare, men heller ingen orsak till förakt. Det är visst det ordet sportslighet hänvisar till? En annan fråga till redaktören som nu tycks vara mycket mån om att allt följer hens moraluppfattning om fotboll: Hur borde en domare reagera om en spelare med hög röst ropar ”pajas” rakt i ansiktet på en annan spelare? Att gå till personligheter är nog ett gult kort i min moraluppfattning, på och utanför planen.

Redaktören får nu det andra gula kortet för samma tabbe. Han vet nog antagligen vad två gula kort betyder. Gör oss en tjänst, överlåt fotbollen till någon som får positiva vibbar av den i stället, eller lägg Italien-antipatierna åt sidan och skriv om fotboll, inte om människor (oberoende av lag) som det inte finns någon grund att kritisera på personlig nivå. Det är andra gången jag ber om det och det börjar bli tjatigt.

MARCO CORSI Helsingfors

Svar Tack för den passionerade responsen. Jag är fullt medveten om att filmningar är en del av den taktiska biten i fotboll. Och Italien är absolut inte värre än något annat lag, också Finland gör det vid behov. Däremot är jag fullt övertygad om att fotbollen skulle bli en ännu finare sport om de värsta filmningarna skulle beivras.

Det som hände med Spinazzola, som jag precis som många andra prisat under EM, var oerhört tråkigt. Synd om en klasspelare. Hoppas han tillfrisknar snabbt.

Några antipatier mot Italien känner jag verkligen inte. Laget har genomgående spelat den bästa fotbollen under EM och är verkligen värt allt framgång.