Danmark lämnade EM som vinnare trots förlusten
De engelska fans som försökte störa Schmeichel med en laserpekare före straffen borde portförbjudas från allt de närmaste tretton åren. Ovärdigt beteende. På samma sätt som straffen kändes aningen ovärdig en EM-semifinal.
som inte lämnade allt ute på den fina gräsmattan på Wembley. I den andra förlängningskvarten, då Danmark borde ha legat på för en kvittering, stod mittbacken Simon Kjaer och höll sig för knäna i mittcirkeln. Den bilden var talande för hela Danmark i detta EM. Det lilla landet från Norden gav allt det hade och lite till, kom så väldigt nära men kan förlusten till trots ändå åka hem till den danska sommaren med vetskapen om att ingen kunde ha krävt mer av dem.
Straffen Raheem Sterling orsakade i förlängningen blev en het snackis, inte minst nere på pubarna i Köpenhamn, Odense, Århus och Joakim Maehles hemby Østervrå.
Sterling med sina hysteriskt snabba ben var en ständig plåga för danskarna som fick allt svårare att hänga med då England, inte minst tack vare en stark bänk, trissade upp tempot ju längre matchen led.
Då Sterling bröt sig in i straffområdet steg decibelnivån ytterligare på den engelska nationalstadion. Sen föll han, omringad av tre danskar. Från en bildvinkel såg det ut som att han filmade, från en annan att en dansk touchade honom. Hur som helst var straffen tveksam men danskarna borde inte ha gett honom chansen att falla. Har du tre mot en i det läget är det bara att stå upp, ligga nära och för allt i världen inte lägga ut så mycket som en stortå då risken för att motståndaren dimper ner i gräset är så uppenbar. Men är du trött så är du trött och inte ens evighetsmaskinen Joakim Maehle är felfri då stegmätaren visar på någonstans kring 15 000 och du gjort 94 spurter.
Sterling var ute efter den lilla kontakten, fick den och en straff som tar England till sin första stora final på 55 år. Inget vidare smickrande facit för landet som kallar sig fotbollens hemland.
Hade Danmark fått den straffen i motsvarande läge? Hade VARrummet tagit ett annat beslut då? Nja.
Intrycket var väl i viss mån att Danny Makkelie lät sig påverkas av hemmapubliken på Wembley. 66 000 skulle tillåtas och cirka 25 000 stolar lämnas tomma. På basis av tv-bilderna verkade de engelska myndigheterna tagit beslut att strunta i allt vad coronarestriktioner hette och så gott som maxa kapaciteten. Premiärminister Boris Johnson misstyckte knappast.
Den urkraft som ibland ligger över engelska fotbollsarenor kan gå under huden på vem som helst. Makkelie är endast människa och även om domslutet var tveksamt var det knappast frågan om ett justitiemord.
Kasper Schmeichel, grymt bra hela matchen, tog Harry Kanes straff och det var nära att han klistrat den. Nu gav han en retur som Kane satte. Då hade Danmark en kvart på sig att komma igen men soppan var helt enkelt slut.
De engelska fans som försökte störa Schmeichel med en laserpekare före straffen borde portförbjudas från allt de närmaste tretton åren. Ovärdigt beteende. På samma sätt som straffen kändes aningen ovärdig en EM-semifinal.
England har som bekant haft sin beskärda del av otur och oflyt under de 55 år som passerat sedan Geoff Hurst frälste nationen på Wembley 1966.
Allt från guds hand, till Chris Waddles straff ut i Tibern, Paul Gascoignes tårar och David Beckhams röda kort har drabbat England under åren som gått. Och då är ovannämnda exempel bara ingressen på en väldigt lång och tämligen ödesmättad saga.
Kanske att det jämnade ut sig lite sjunde juli på Wembley?
Och visst tusan hade England jobbat sig till den straffen och visst kändes det som att England mycket väl kunde ha gjort ett mål också utan straffen. Danskarna var i brygga, slutkörda och manglade och i det tillståndet ökar som bekant riskerna för misstag.
Det är naturligtvis ingen tröst alls för danskarna som trots allt var en dryg kvart från en straffsparkstävling där England, med tanke på hemmapressen och historien, knappast varit favorit.
Den danska förbundskaptenen Kasper Hjulmand tyckte inte det var straff och jag förstår honom. Han var långt ifrån ensam om den åsikten.
Samtidigt ska det sägas att England imponerade stort efter att denne förunderlige Mikkel Damsgaard tryckt in 1-0 till Danmark på en mäktig frispark. Bollen var hårt slagen och damp ner som den berömda lerduvan på skjutbanan men kanske att Jordan Pickford ändå kunde ha tagit den.
Ett annat England, ett England för tio eller tjugo eller bara fem år sedan kunde ha paralyserats av ett dylikt mål, i synnerhet som England hade svårt att få spelet att stämma inledningsvis.
Men i stället för att bli stressade och skärrade blev hemmalaget mer taggat och beslutsamt. Harry Kanes passning som ledde fram till 1-1 var magnifik. Hur många gånger har man inte sett exempelvis klubbkompisen Son Heung-min rinna igenom på liknande bollar i Tottenham. Kane är så bra på att möta boll, ta emot, vända och slå precisa passningar. Med tanke på hur blek han såg ut inledningsvis i EM har han verkligen spelat upp sig. Precis som hela England som nu endast har ett hinder vid namn Italien kvar på vägen till odödlighet.
Det är inte så bara. Italien fick en extra vilodag jämfört med
England och med så små marginaler kan också sådant vara avgörande. Om England var 65–35-favorit mot Danmark är det väl snarast knapp italiensk fördel på söndag, låt vara att ladsen kommer att sjunga upp sig i dagarna tre inför den stora finalen. Tänk er för övrigt alla stora poolområden på hotellen nere i södern de närmaste åren om England vinner. Vet inte om världen utanför kungadömet är redo för det.
Danskarna tvingas lämna EM med en aningen bitter eftersmak i gommen. Men med några dagars eller några veckors perspektiv lär man nog inse att man gjorde det här rätt bra trots allt och i synnerhet sett till utgångsläget och till vad som hände med en viss Eriksen i första matchen mot Finland.
Danmark spelade en offensiv, fartfylld och proaktiv fotboll. Exakt enligt det DNA som finns och alltid funnits i den rödvita fotbollen. Sådana lag är lätta att gilla.
Att man föll mot ett aningen bättre lag är ingen skam alls. Dessutom ser framtiden ljus ut för danskarna. Åldersstrukturen är bra inom laget och med tanke på att spelare som Maehle, Christensen, Højbjerg, Skov Olsen, Dolberg, Damsgaard och Wind är på väg uppåt i karriärerna och att herrar Schmeichel, Delaney, Poulsen och Kjaer inte på något sätt faller för åldersstrecket kan det här bli ännu bättre.
Vilket lag som än vinner på söndag var det Danmark som gjorde det största intrycket på mig i detta EM.