Improvisationer som väcker både nyfikenhet och frågor
KONSERT Ensemble Extrakte & Tölöläb
Konstnärlig och musikalisk ledning: Sandeep Bhagwati Viitasaari-festivalen, 6–7.7 När två improviserande ensembler möts i en musikalisk dialog fungerar det bäst då materialet är inspelat i förväg.
Hur låter det när två improviserande ensembler på olika orter sammanförs via videolänk, lär känna varandra på kort tid och försöker skapa musik i stunden, tillsammans? Även om pandemin hade varit ett utmärkt tillfälle att utveckla detta koncept så tycks relativt få ha gett sig i kast med det. Rent principiellt är det därför välkommet att Berlin-baserade Ensemble Extrakte tagit sig an ett samarbete med Tölöläb, i dagliga konserter som livestreamas kontinuerligt under Viitasaari-festivalens gång. Som tema fungerar de fyra årstiderna, varvid en säsong betas av per dag, och det hela utmynnar i en hel konsert under lördagen, som bearbetar de tidigare dagarnas improvisationer.
Konceptet är till synes enkelt – de två ensemblerna spelar in varsin video under dagens första hälft, med varsin dikt som inspirationskälla, skriven av den konstnärlige ledaren Sandeep Bhagwati. Det färdiga materialet skickas sedan till den andra ensemblen, som i sin tur spelar in ett musikaliskt svar. Allt detta presenteras sedan under liveströmningen, följt av kommentarer musikerna emellan, och avslutningsvis möts de två ensemblerna i en längre gemensam improvisation.
Om idén är lovvärd så infinner sig många frågor kring förverkligandet.
De inspelade videoklippen är sällan mer än 1–2 minuter långa, och betydligt mer tid läggs i stället på samtal mellan de två ensemblerna, med längre utläggningar kring hur de tolkat dikternas innehåll och varandras inspelningar. Detta må vara en del av den kreativa process de nu genomgår, men i hur hög utsträckning är det av intresse för gemene lyssnare?
Banaliteten i Bhagwatis tre raders dikter gör knappast saken bättre: Vertikalitet / Klamrande sig fast vid den hängande klippan / Instabilitet (min övers.).
Samtidigt är det just i de korta förinspelade klippen där de två ensemblerna kommer som mest till sin rätt, när de på kreativt sätt gestaltar fantasilösa diktrader om vinterns frusna sjöar och vårens körsbärsgrenar.
I de gemensamma liveimprovisationerna lämnar tekniken en del att önska, med en ljudfördröjning på en och en halv sekund de två ensemblerna emellan. Den kosmopolitiska uppsättningen må inkludera allt ifrån barockfagott till bulgarisk sång, via indiska tablas och kinesisk sheng, men den resulterande ljudmassan upplevdes ofta som formlös och intetsägande.
De två ensemblerna kommer att bekanta sig med varandra allt mer under veckans gång, och det återstår att se vad för slags musikaliska upptäcktsfärder kommande dagar har att erbjuda. Jag kan dock inte låta bli att ställa mig frågan om inte ett projekt av det här slaget är betydligt mer spännande för de aktiva deltagarna än för oss passiva åhörare.