Plasten i havet försvinnerinte
735 kilo skräp – så mycket samlade Hangöbon Inkeri Pekkanen in från Hangös stränder och öar förra året. – Plastpellets är det vanligaste skräpet och omöjligt att städa bort, säger hon.
Cigarettpaket, soppåsar, arbetsskor, juicepaket på arabiska, etiketter på italienska och otaliga mängder plastpellets är bara några av de skräptyper som pryder Kläppuddens strand i Hangö.
– Arbetsskor hittar jag ofta och de är från fartygen. Här hittade jag nio arbetsskor på samma gång efter en storm, säger Inkeri Pekkanen.
Stranden vi befinner oss på ligger i direkt anslutning till Västra hamnen i Hangö. Allt som slängs överbord till havs från fartygen kommer småningom tillbaka och sköljs upp på stranden.
– Det löjligaste fyndet hittills var en liten flaska nödvatten från Kina. Det kom från ett av fartygen.
Junivinden är kall och hård och fiskmåsarna skriar högt. Det är emellanåt svårt att höra den andra i snålblåsten.
Plastpellets vanligast
– Kom, jag ska visa er någonting – titta här, säger Pekkanen.
Vi har tagit oss ned i gräset för att på nära håll betrakta vad som ser ut som en sedvanlig grästuva vid strandkanten. Vid en närmare anblick ser man att grästuvan är full av plastpellets.
– Plastpellets är det vanligaste skräpet och omöjligt att städa bort, säger Pekkanen.
Plastpellets är plastens råmaterial och minsta beståndsdel och måste plockas för hand på grund av sin lilla storlek.
På topplistan över de vanligaste skräptyperna återfinns allt som når munnen: cigarettfimpar, flaskor och matförpackningar. En annan skräpgrupp utgörs av styrox och förbrukningsprodukter som tops, öronproppar men också mediciner och giftigt avfall.
– Jag är rätt säker på att fåglarna äter öronproppar. De ser ut som maskar. Öronpropparna är olyckligtvis från vår egen hamn, säger Pekkanen.
Cirka 90 procent av allt insamlat strandskräpsmaterial i Finland är plast eller skumplast. Cirka 70 procent är cigarettstumpar. Enligt uppskattningar finns dessutom cirka 70 procent av plasten på havsbottnen. Det framgår i den senaste rapporten från Finlands miljöcentral Syke.
Skadar fiskar
Sanna Suikkanen är specialistforskare på Syke. Hon är en av dem som övervakar strandskräp i Finland.
– Plasten kan innehålla giftiga kemikalier och samla på sig gifter från kringliggande vatten och andra material, säger hon.
Suikkanen berättar att mikroplaster (mindre än fem millimeter) är särskilt skadliga för mindre djur som äts upp av större djur. På sikt påverkas hela matkedjan.
Att djur äter plast i stället för näringsrik mat kan generera undernäring.
– Om djuren får i sig plasten kan det påverka deras fertilitet och reproduktionsförmåga, säger Pinja Näkki som är forskare i havsvård vid Syke.
Näkki berättar att det största problemet med plasten är att det tar så lång tid att bryta ned den.
– Den plast vi lämnar i havet nu kommer att påverka i ett senare skede, säger Näkki.
Öarna är skräpigast
Att plasten inte försvinner och kan dyka upp i ett senare skede på de mest besynnerliga platser kan Pekkanen skriva under på.
– Jag har hittat gamla kylskåp på öarna här runtomkring. De har flutit i land där.
Pekkanen berättar att människor under 1970-talet blev uppmuntrade att slänga sitt avfall i havet. Vilket skulle kunna förklara varför man hittar kylskåp vid strandkanten i dag.
– Bland öarna är det väldigt få personer som städar. Vid mitt senaste besök hittade jag cirka 43 kilo skräp. Det är mycket.
– Det är nästan 100 öar runt Hangö. De flesta som åker dit gör det för att njuta av tillvaron. Det är inte lätt att städa öarna. De är kuperade och det är svårt att ta sig runt. Ännu svårare är det att röra sig med plastsäckar fulla med skräp.
Pekkanen startade Instagramkontot @roskapostia_hangosta för tre år sedan. Där lägger hon regelbundet upp olika skräpfynd, som hon hittar under sina strandkamningar.
– Jag är en strandkammare och jag kammar stränder. Jag letar inte bara skräp utan också skatter, säger hon.
Pekkanen håller upp ett av sina senaste strandfynd som flutit i land vid strandkanten. Fotografiet hon har i handen föreställer en mörkblond kortklippt kvinna. Det ser ut att komma från en polaroidkamera.
I skrivande stund är det inte skräpsäsong i Hangö och stränderna är relativt rena.
Den sydvästliga vinden i Östersjön är som starkast under höst, vinter och vår och sköljer då upp mer skräp på stränderna än under sommaren.
– Om du ser en ren strand betyder det att någon har städat den. Det
finns inga stränder som är naturligt rena, säger Pekkanen.
Många strandkammare
Nu hör det till vanligheterna att Hangöborna samlar skräp längs stränderna.
– Det har blivit en normal hobby här. Stranden är ett vardagsrum för alla Hangöbor. Människor går dit för att ta det lugnt och se på "tv". Havet är ombytligt. Det kommer med överraskningar, säger Pekkanen.
Men så har det inte alltid varit.
När Pekkanen flyttade till Hangö för sju år sedan trodde Hangöborna att hon samlade skräp på inrådan av staden. Många blev förvånade över att hon enbart gjorde det i talkoanda.
Vad är det som motiverar dig till att fortsätta samla skräp? – Jag vill att andra människor ska veta hur det ser ut på stränderna.
Pekkanen bär alltid med sig en plastpåse och samlar skräp.
– Ibland behöver jag inte ens ha med mig en, utan hittar en på stranden.
I vintras cyklade hon till exempel ut på isen till en av öarna med en släde.
– Jag hade kanske 13 kg skräp bakom mig och befann mig långt från fastlandet. Det var tufft. På tillbakavägen fick jag stanna flera gånger. Men efteråt var det en skön känsla.
Plast blev konst
År 2019 blev strandplasten konst i Hangöbon och naturfotografen Johanna Sandins utställning Washed ashore.
– Jag ville göra någonting med mängden skräp som finns längs stränderna och bokade galleriet två år i förväg, säger Sandin.
Tillsammans med partnern Simo Nyrönen samlade Pekkanen säckvis med plast på stränderna och öarna kring Hangö inför utställningen.
– Under samma tid kontaktade museet i Hangö mig för att de skulle göra en utställning om strandskräp här. Man ville skapa en medvetenhet om problemet här i Hangö, säger Pekkanen.
På Sandins tomt i centrala Hangö, som HBL också besöker, finns det tusentals tvättade och sorterade plastbitar av olika sorter.
– Nog är det billigt och hållbart med plast men när det har använts så mycket kan man fråga sig: kommer vi att drunkna i den? säger Sandin.