Så blir sociala medier bas för riktig demokrati
De sociala medierna blir en viktig demokratisk plattform om politikern visar sig själv i sin vardag på ett sätt som har politisk betydelse. Tillsammans med dem hen vill representera.
Chefredaktören för lokaltidningen i en finlandssvensk småstad sägs för många, många år sedan ofta ha suttit på stadens restaurang från klockan elva framåt. När det blev dags kom en springpojke från tidningen för att hämta ledaren som chefredaktören hade skrivit, för hand på rutigt papper.
I dag kan det tyckas dekadent och slappt. Men det var kanske vad en herreman i hans ställning gjorde i tider när inget Twitter fanns. Det var på middagskrogen han i realtid kunde följa vad ortens politiker, handelsfolk, industrichefer och bönder tänkte. Kanske utsiktspunkten var riktigt välvald.
I dag är ingen missnöjd över att opinionsbildare står med näsan i Twitter, Instagram, Tiktok och Facebook på smarttelefonen så det molar i nacken. Det är dagens torg, snackhörna och stambord på ett virtuellt Socis.
Suldaan Said Ahmed, 28, tar i höst som första finlandssomalier plats i riksdagen. Han kommer in som suppleant från Helsingfors valkrets när Vänsterförbundets ärkehelsingforsare Paavo Arhinmäki blir biträdande borgmästare i deras gemensamma hemstad.
I en intervju för HBL säger Suldaan Said Ahmed att hans politiska arbete går ut på att i timmar sitta och svara på folks frågor på sociala medier.
Inom hans parti gjorde också partiadministratören Minja Koskela en sensationell debut i kommunpolitiken i Helsingfors. Politiskt sett kom hon nästan ur ingenstans och knep över 5 600 röster på en kampanj enbart på sociala medier.
Medieforskare har möjligen en betydligt mera fintrådig syn på hur de sociala medierna utvecklat sig under de senaste två årtiondena.
Men politiskt sett kan man tänka sig att vi har en 1.0-generation, där de sociala medierna till en början ansågs vara för triviala för politiken. Det var det tidiga 2000-talets bilder av läckra morgonmål, hund och katt, och resebilder i realtid.
Sedan kom ett slags 2.0-generation. Det var när partikanslier och mediebyråer helt enkelt bara förpackade om det politiska budskapet från flygblad och tv-reklam till bloggar, Twitter och Facebook.
Låt oss säga att ex-president Donald Trump i USA var en av de sista stora i den genren. Det var snabbt och rappt och ofta med arga versaler – men fortfarande ett politiskt budskap. Som sedan spårade ur så till den grad att han själv åstadkom ett uppror i landets huvudstad och själv fick portförbud på flera sociala medier.
De sociala medierna ser någon form av generation 3.0 när de nu börjar bli en demokratisk plattform i ordets djupare bemärkelse. De kan visa något av den verklighet där de människor som hittills inte röstat lever sina liv, och att det finns någon i mitten av den some-bilden som kan ge invandrarkommuniteter och andra ”osedda” landskap en röst.
Donald Trump hade ingenting av 3.0. En insyn i hans verklighet bakom kulisserna hade förmodligen mera väckt förstumning, förstämning och frågor.
Suldaan Said Ahmed hör till den generation som kan visa på att man faktiskt vet hur det är att växa upp i en familj med tio syskon och aldrig ha råd med en hobby. Också hans partikamrat, vänsterledaren Mehrnoosh ”Nooshi” Dadgostar i Sverige har i en intervju beskrivit att hon vet hur det är att växa upp i utanförskap och vara helt utan pengar.
Vi får nu en gruppselfie-demokrati och en självreportage-politik. I själva verket påminner de, i fråga om både grepp och teknisk kvalitet om de djupgående reportage ur verkligheten som vi på medieredaktionerna själva drömmer om att kunna göra.
Nu gör en skicklig ung politikergeneration dem, med sig själva i huvudrollen.
Självfallet görs det över hela skalan, kanske med högerpopulisten Sebastian Tynkkynen som exempel i det politiska spektrets andra ända, ibland för hans del lite halvt av misstag.
Det gäller att visa sitt liv, tillsammans med deras vardag, vilka man vill representera i politiken. Inte att filma sig själv när man ropar i en megafon. Och inte att välplanerat och stajlat stå och prata politiska memes till kameran.