Ett arabiskt parti krossade glastaket i Israel

Överraskande snabbt har ett arabiskt parti blivit en koalitionspartner i Israels regering. Direkt fick man i samarbetet tackla en känslig fråga: Ska palestinier som gifter sig med israeler få israeliskt medborgarskap?

För bara några månader sedan slogs judiska högerextremister och arabiska gäng i städer där befolkningsgrupperna annars lever sida vid sida. Lyckligtvis visade det sig vara en minoritet som deltog i upploppen.

Samtidigt pågick koalitionsförhandlingar där det konservativa islamiska partiet Ra’am blev vågmästare. När Israel bombade Gaza som svar på Hamas raketattacker avbröt partiledaren Mansour Abbas förhandlingarna och det såg ut som om inget arabiskt parti kommer att sitta i regeringen den här gången heller.

Hittills har de varken varit välkomna eller haft lust att delta, och det är inte svårt att förstå. Palestinierna är ett folk som delvis lever i Israel som medborgare och delvis i Västbanken och Gaza som statslösa. Hur kan du delta i en regering som ockuperar och för krig mot ditt folk?

Men det visade sig att Mansour Abbas kan.

Hamas kallade honom opportunist och alla arabiska israeler var inte heller glada, också för att Abbas inte är sekulär utan religiös muslim och hans parti bland annat motsatt sig hbtq-rättigheter. Men hans val att gå med i koalitionen reflekterar stora delar av den arabiska väljarkårens syn – att praktiska vardagsrealiteter blivit viktigare än de palestinska solidaritetsoch identitetsfrågorna.

I Israels arabiska städer och byar pågår en våg av klanvåld, mord och organiserad kriminalitet som polisen inte har fått under kontroll. Infrastrukturen är sämre än i judiska städer, och dessutom hotas många hem av rivning för att de byggts utan tillstånd – i synnerhet beduinsamhällena i Negevöknen.

Det här vill Abbas ta itu med. I koalitionsavtalet ökade finansieringen för den arabiska sektorn och några rivningshotade samhällen legaliserades.

Men också den som vill fokusera på ren intressebevakning blir förr eller senare ställd inför konflikten och ockupationen. I det här fallet blev det förr än senare.

Det handlar om att palestinier från Västbanken och Gaza som gifter sig med israeler (vanligen arabiska, men också judiska) inte får permanent uppehållstillstånd och medborgarskap i Israel. Den temporära lagstiftning som förhindrar familjeåterföreningarna löpte ut den här veckan.

Lagen stiftades som en säkerhetsåtgärd under den andra intifadan för att förhindra att palestinier som fått israeliskt ID skulle begå terrorattacker, men dagens situation är en annan och den egentliga rädslan åtminstone på högerkanten är snarare att den arabiska befolkningen ska växa sig för stor.

Sedan 2003 har lagen förlängts varje år, men eftersom Ra’am och regeringens vänsterpartier motsatte sig ligger nu en kompromiss på bordet där lagen bara skulle förlängas med ett halvt år. En del palestinier skulle få uppehållstillstånd och en kommitté skulle tillsättas för att utreda alternativ.

Det kommer fler frågor för Abbas att ta ställning till. Ra’am protesterade inte mot Israels senaste bombning av Hamas ställningar i Gaza efter att ballonger startade markbränder nära gränsen.

Abbas har inte uteslutit att stanna kvar i en regering som startar en militär operation i Gaza eller Västbanken.

Hans sits är svår, men någon måste ta den. Tiden har kommit att försöka påverka inifrån i stället för att protestera utifrån. Om ett arabiskt parti så snabbt kunde bli en legitim koalitionspartner finns det hopp om att deras medverkan åtminstone ska stärka de arabiska israelernas samhällsposition och samlevnaden mellan judar och araber.

Det är viktigt för alla att den här regeringen håller, och inte bara blir ihågkommen som ett misslyckat experiment.

❞ Tiden har kommit att försöka påverka inifrån i stället för att protestera utifrån