Smakprov på skakande och gripande thriller
Kaija Saariaho började skriva sin femte opera Innocence för knappa tio år sedan ungefär samtidigt med Only the Sound Remains. Arbetet tog flera år i anspråk och repetitionerna började i fjol. På grund av pandemin fick operan sitt försenade men bejublade uruppförande vid festivalen i Aix-en-Provence först den 3 juli i år. Nu har glödande recensioner dykt upp i tidningarna världen över.
Operan handlar om en bröllopsfest där brudgummen är finländare, tolkad av Markus Nykänen (se intervju Hbl 29.6), och bruden rumänsk-fransk. Så småningom visar det sig att de multinationella bröllopsgästerna har varit med om en masskjutning, som utspelade sig tio år tidigare på den s.k. Internationella skolan i Helsingfors. Storyn är skapt av Sofi Oksanen och omformulerad av Saariahos son Aleksi Barrière, som producerat både sångtext och talad dialog på nio olika språk. Alla talar sitt eget språk men kommunicerar sinsemellan på engelska. Den tjeckiska tjänarinnan på festen, briljant spelad av Magdalena Kožená, avslöjar att hennes dotter hör till dem som dödades på skolan och därmed börjar alla bearbeta den tragedi som de gjort allt för att dölja.
Extatiska engelska och amerikanska recensioner samt Helsingin Sanomat har beskrivit den nya operan som en thriller. Le Monde talar om ett skakande mästerverk, en triumf, en chock. Den skiljer sig radikalt från Saariahos tidigare operor Amour de loin och Only the Sound Remains som är skrivna för få solister och en kammarensemble. Med sina 13 roller och en åttiomanna orkester påminner Innocence då snarare om operan Adriana Mater (2006). Saariaho säger själv att Innocence inspirerats av da Vincis målning Nattvarden och handlar om hur olika personer upplever en traumatisk händelse som de alla varit med om.
Innocence utspelas i fem korta akter, där varje akt blottar någon viktig detalj. Först under de tio sista minuterna blir det klart hur annorlunda deltagarna har upplevt den kollektiva tragedin och hur ansvariga, skyldiga eller oskyldiga de alla är. Oärlighet fungerar inte i längden för den som vill bli kvitt sitt onda samvete. Måste de gamla såren rivas upp för att slutligen läkas?
Var och en får lov att ta hand om sitt eget sorgearbete. Och hur går det med förlåtelsen?
Rollfigurerna har alla sina egna ledmotiv och Saariahos sätt att pendla mellan dem är oerhört skickligt och storslaget på ett sätt som bara delvis påminner om hennes tidigare musikaliska färgpalett men låter också stundtals som en skakande skräckmusik. Regissören Simon Stone som några dagar tidigare blev utbuad för sin regi av Tristan och Isolde fick nu enorma applåder.
Den dödade flickans roll görs av Vilma Jää, utbildad vid SibeliusAkademins avdelning för folkmusik. Hennes röst förstärktes elektroniskt och enligt kritikerna var hon den som fick de största applåderna. Publiken firade stående även dirigenten Susanna Mälkki, som i denna repertoar rör sig på sin mammas gata, och Kaija Saariaho själv som kom in på scenen i rullstol p.g.a. en höftskada. Sofi Oksanen hade valt att stanna hemma.
Då julimånads operafestival här hemma inhiberats, tog man i Frankrike risken att ge föreställningar med över tusen åskådare i publiken. Ett elaborerat system med obligatoriska billiga eller gratis tester etablerades och det lär ha fungerat smidigt. Kommande internationella festivaler i Salzburg, London och Helsingfors har givetvis Aix-enProvence under lupp med tanke på sina egna festivaler. Efter uruppförandet i Aix-en-Provence flyttar föreställningen till Finlands nationalopera i oktober nästa år och därefter till London, Amsterdam, San Francisco och Metropolitan. Och ikväll klockan 21.00 strömmas Saariahos Innocence live på festivalens sida och ligger sedan enligt uppgift kvar någon månad på Arte Concert som inte kräver något lösenord.
❞ Extatiska engelska och amerikanska recensioner samt Helsingin Sanomat har beskrivit den nya operan som en thriller. Le Monde talar om ett skakande mästerverk, en triumf, en chock.