Hauho musikfestspels småskaliga koncept har burit frukt i tjugo år
Virtuosi di Kuhmo (Emma Vähälä, Anna-Leena Haikola, Reeta Maalismaa, Terhi Paldanius, violin, Riitta-Liisa Ristiluoma, Olli Kilpiö, altviolin, Tuomas Lehto, Mikko Ivars, cello). Goossens, Räihälä, Gade. Hattula kyrka 8.7.
Tjugoårsjubilerande Hauho musikfestspel hör till de mindre evenemang, som på ett smidigt sätt lyckats reagera på och anpassa sig till de förändrade omständigheterna. Efter fjolårets strömmade festival har man i år, liksom på många andra håll, satsat på offentliga tillställningar med begränsat publikintag och festivalens styrka ligger givetvis i det begränsade formatet.
Tre konserter under lika många dagar i hjärtat av det prunkande Egentliga Tavastland är ett småskaligt koncept man tror på och efter onsdagens öppningskonsert i Rengo kyrka med unga, rasande skickliga Briosakvartetten var det i torsdags dags för Virtuosi di Kuhmos konsert i Hattula kyrka.
Ensemblen har numera ingen koppling till Kuhmofestivalen och bestod den här gången till lejonparten av stämledare från huvudstadsorkestrarna – företrädesvis RSO – samt Kamuskvartettens primas Terhi Paldanius. Samspeltheten var även påfallande och Emma Vähälä och Anna-Leena Haikola delade med den äran på oktettens konsertmästerskap.
Eugene Goossens är kanske mer känd som dirigent än tonsättare, men har en betydande produktion på sitt samvete och Concertinon från 1928 representerade musikantiskt fräsch neoklassicism, som mer än en gång förde tanken till södra sidan av Engelska kanalen.
Stim, svärmar och flockar
Kvällens uruppförande, Osmo Tapio Räihäläs Swarm, sysslar som titeln antyder med svärmar av olika slag. Inledningsvis möter vi fiskstim och musikerna får en uppsjö glissandon att förverkliga, varefter det är dags för delvis improviserade insektsvärmar som surrar, inar och svärmar, medan den avslutande delen tecknar bilden av småfågelflockar som till synes planlöst rör sig än hit, än dit.
Räihälä förfaller naturligtvis inte till ren och skär naturalistisk deskription utan sätter genomgående den klangliga och dramaturgiska visionen i högsätet, inte sällan med nog så fantasieggande resultat. Den verkligt intressanta frågeställningen är ändå i vilken mån de av tonsättaren i verkpresentationen beskrivna utommusikaliska utgångspunkterna påverkar lyssnandet. Skulle vi höra samma saker med samma öron om stycket betitlats rätt och slätt ”stråkoktett”?
I Danmarks store romantikers, Niels W. Gades, stråkoktett (1848) fick den förträffliga ensemblen visa sig på styva linan inom ramen för ett diametralt väsensskilt uttryck, vilket man gjorde med geist, precision och allmänt prima humör. Oemotståndligt charmig musik i dito utförande.
Festivalens ledare sedan starten 2002, Mikko Ivars och Olli Kilpiö – bägge självfallet medlemmar i Kuhmovirtuoserna – har hittat ett fungerande format för sitt programtänkande, som på ett lyckat sätt balanserar mellan det välbekanta och det hittills ohörda. Öppningskonserten finns till påseende på festivalens hemsida från lördag kl. 19 och den här recenserade konserten från söndag kl. 19. De egentliga jubileumskonserterna går av stapeln 29.8 och 25.9 i Hauho kyrka.