Pandemin har förändrat resandet
Resan till Island har varit min långvariga dröm: att tillbringa en månad på Island för att studera.
Flygplatserna i Uleåborg och Helsingfors var inte helt tomma när jag flög mellan dessa två städer, men i Köpenhamn såg det helt annorlunda ut: tomt överallt, skyltar som påminde om munskydd och om att hålla säkerhetsavstånd. Jag hade tänkt stanna där i ett par timmar, men coronapandemin ändrade plötsligt mina planer.
Jag var redo att flyga vidare, stod vid rätt gate flera timmar i förväg, alla mina dokument var i ordning. Men sen hände det som jag var rädd för – Icelandair accepterade inte mitt coronatestresultat, det var för gammalt, jag fick inte flyga.
Pandemin har på riktigt ändrat hur allt funkar, både på flygplatser och resandet i största allmänhet. Jag reste med små propellerdrivna plan i stället för stora Boeing 737:or, och alla sittplatser var upptagna. När jag var tvungen att övernatta i Köpenhamn och gick till den närmaste matbutiken, var det helt tomt på gatorna, nästan så mörkt att det kändes skrämmande.
Nu är jag äntligen på Island, flera dagar senare än vad jag hade planerat, och måste tillbringa fem dygn på karantänshotellet. All mat och dryck levereras till hotellrummets dörr, där Röda Korsets medarbetare sköter det praktiska. De har skyddsutrustning på sig, men får stanna utanför dörren en stund för att snacka med mig.
Det skulle vara fint att skriva om pandemin och andra aktuella saker här i Reykjavik, men jag är i totalt mörker om det. De enda programmen som syns på hotellets tv är lokala idrottsevenemang och matcher med kommentar på isländska, de enda nyhetsprogram är brittiska, från BBC eller Channel 4.
Förhoppningsvis får jag mer information och kan skriva om livet utanför efter att jag kommit ut ur karantänen om några dagar.
Finländska Eri Lassila studerar svenska vid Uleåborgs universitet och förverkligar sin dröm i sommar – att ensam resa till Island och delta i en språkkurs i isländska. Nu skriver hen en reseblogg om sitt isländska äventyr för HBL.