Stryk hädelseparagrafen – och för bättre samtal om religion
Den föråldrade hädelseparagrafen står oförändrad sedan 1889. Den har snarast motverkat sitt eget syfte och lett till ett underligt tassande kring de raka frågorna om religion. Stryk, eller skriv åtminstone om.
Vår strafflag stadgar i sitt 17:e kapitel om hur "den som offentligen hädar Gud" ska kunna dömas till böter eller till och med fängelse. Det är smått musealt, och i ett liberalt samhälle lika överspelat som överskriften till hela lagen om hur Alexander III, "Sjelfherrskare öfver Ryssland, Tsar af Polen" var vid makten när den skrevs.
Redan 1977 ska ett betänkande ha velat stryka hädelseparagrafen. Det kunde också ha gjorts vid en revision 1998. Då hade ordvändningen stått ordagrant så i vår lagbok i över hundra år. Men så skedde inte.
Också i år har Finland fått en anmärkning av FN:s människorättskommission för att skrivningen inskränker allmän yttrandefrihet. Gudar, och idéer om dem, måste man få kritisera och även håna och häda om man nu råkar se det föra världen framåt. Få länder i Europa har en sådan paragraf som Finland.
I en enkät frågar Yle våra riksdagsledamöter om paragrafen. Någon het politisk brytning om den är veterligen inte på gång, utan det är sommarjournalistik och Yle når 105 ledamöter.
Överraskande nog motsätter sig ett stort block folkvalda ur de stora partierna – Centern, Samlingspartiet, Socialdemokraterna plus många i Vänsterförbundet – att paragrafen tas bort. Bara två SFP:are svarar, Eva Biaudet vill stryka paragrafen, Anders Norrback hålla den kvar. Justitieminister Anna-Maja Henriksson har inte svarat.
Många ledamöter hänvisar till professorn i straffrätt Kimmo Nuotio, som 2010 i en utredning ansåg en mera avreglerad spelplan kring religion kunna leda till samhälleliga motsättningar och oro.
Det är i och för sig där paragrafen är placerad. Den står inte i sammanhang med individens grundlagsenliga rättigheter, eller med kyrkornas ställning som samfund – utan i kapitlet om allmän ordning.
I Yle-enkäten är sannfinländare och gröna plötsligt överens om att stadgandet om hädelse ska bort. De Gröna säger att religion och religiösa minoriteter kan skyddas med annan existerande lag; Sannfinländarna beklagar sig över att lagen mest används för att skydda muslimer och invandrare och därför är orättvis.
Det är i och för sig sant. Våra egna kyrkor bryr sig knappt längre om att åberopa lagrummet. Samtalet om vår egen kristna basreligion styrs också snarare av allmän hänsyn och anständighet än av lag. För den evangelisk-lutherska kyrkans del säger biskop Kaisamari Hintikka till Yle att paragrafen är föråldrad.
Men ännu år 1965 ledde en fyllepredikan av den fiktive muraren
Hiltunen i boken Midsommardansen till att författaren Hannu Salama fick fängelse för hädelse. I boken kör Jesus Moskvitj och umgås, i en berättelse i berättelsen, i ett buskage med en trebarnsmamma. Den troende som i dag läser avsnittet tänker väl närmast – jaha, och?
Så paragrafmomentet kan gott strykas och gudstjänster och religiösa tillställningar ha samma skydd mot hets och hot som andra samhällsgrupper har.
Däremot kunde det civila samhället täcka upp hålet efter en struken hädelseparagraf med en mognare samtalskultur om religion.
Paragrafen har på ett underligt vis blivit en föråldrad signal på att Gud och troende i kyrkor, moskéer och andra tempel vore väldigt ömtåliga och lättkränkta. Det har skapat ett obekvämt samtalstabu, ett slags arg artighet, där gemene man och kvinna i samhällssamtalet inte riktigt vet vad som är okej att påstå eller fråga.
Så kyrkoherden i paneldebatten har oftast kommit undan med att som vanligt lägga huvudet på sned, i stället för att få raka frågor och kanske någon riktig ideologisk smocka som kräver ett formulerat svar.
Religionerna är djupgående och djupt rotade moralsystem. Sätt dem på prov. Fråga om miljö och klimat. Vems är skapelsen?
Fråga om människovärde och demokrati. Religionen är inte bara ett kollektiv, den har också en universell idé om ett människovärde och en dyrbar själ – som vi önskar ska delta i människogemenskapen, bland annat genom att påverka och rösta.
Fråga om rikedom, fattigdom och ekonomi. Det är ju frågor som Bibeln och andra traditionsskrifter faktiskt har sagt någonting om. Om bögar sade Jesus däremot ingenting.