Både ryttare och hästar hotas av sjukdomar
Inom idrotten har det varit hårda bud på grund av covid-19 med inhiberade tävlingar, insjuknade idrottare och publikbegränsningar. Sedan har vi en gren där även redskapet kan insjukna eller vara dopad: hästsporten.
De nordisk-baltiska mästerskapen i hoppning och dressyr ordnades i månadsskiftet i Ypäjä. HBL var på plats bakom kulisserna för att ta reda på vad som egentligen krävs av ryttare och häst för att komma till start i internationella ridtävlingar.
Svar på frågor ger två verkliga experter: professor emeritus i veterinärvetenskap Terttu Katila samt Liisa Harmo, den internationella ridsportorganisationen FEI:s antidopningsveterinär.
Professor Katila berättar att pappersarbetet på internationella tävlingar är mycket omfattande.
Utöver alla inresedokument som vi människor behöver, måste hästarnas alla registerpapper kollas. De behöver friskhetsintyg vad gäller den smittsamma EHV-hästherpesen, och vaccination mot hästinfluensa är obligatorisk.
I Finland har den farliga neurologiska hästherpesen inte hittats. I våras insjuknade en finsk häst på tävlingsresa i Spanien, men tillfrisknade lyckligtvis.
Strikta hälsogranskringar
När hästarna anländer till tävlingsplatsen släpps de ut ur bilen först när veterinären har mätt att de inte har feber, ser sjuka ut eller har rinnande näsborrar. Hästens identitet fastställs från passet – hästar har ett mikrochip under huden på halsen.
– Även om vi hade ytterligare två veterinärer som stod för det praktiska kunde inte köbildning undvikas, berättar Katila.
Helt utan drama klarade man sig inte i Ypäjä.
– Visst var det skrämmande då två utländska hästar hade litet feber och måste sättas i ett särskilt karantänsstall för kontroll. Efter att blodproven analyserats var det en lättnad att inga smittsamma sjukdomar hittats. Denna gång var det fråga om så kallad transportfeber som ibland drabbar mer känsliga hästar, berättar Katila.
Före start på internationell nivå genomgår hästarna en extra hälsogranskning.
– Hästarna visas upp för hand i skritt och trav och styva hästar, även om de kanske har rest i flera dagar, kollas noggrant. Om de visar sig vara halta eller litet sjuka diskvalificeras de. Hästarna får inte heller under tävlingarna vistas fritt ute, utan tävlingsområdet i sig är avstängt och vaktas även nattetid. Veterinärerna på tävlingsplatsen står naturligtvis också till tjänst vid åkommor och blessyrer och kollar vid behov de eventuella sår efter sporrar och bett som stewarden har upptäckt och meddelat om. Blodspår, oberoende hur litet, leder alltid till diskvalificering av ekipaget. 72 timmar efter tävlingarnas slut ska en rapport till FEI skickas, berättar Katila.
Tålamod då man testar hästar
En som alltid är med på internatio
nella tävlingar i Finland är dopningsveterinär Liisa Harmo, eller "pissveterinären" som hon också på skämt kallas ibland.
Det är hennes uppgift att ta dopningsprov på vinnarna, på internationella men även på nationella tävlingar – då slumpmässigt. Det är 36 år sedan Harmo började med detta. Först gjorde hon det på Helsinki international Horse Show, men sedermera även ute i Europa, bland annat på två EM och VM.
Liksom Katila har också Harmo gått i pension, men hon tycker om att följa sporten och ser det mer som en slags hobby.
Årligen blir cirka 70 prover tagna på ridhästar.
Själva testandet sker genast efter start och hästen leds då in i ett eget testrum, det vill säga en rätt steril hästbox på tävlingsplatsen där ett urintest och ett blodprov tas. Ofta brukar det dröja en halvtimme att få ett urinprov, ibland kan det gå upp till några timmar.
Alltid går det inte som man tänkt. Harmo minns två fall där hästen uppfört sig så illa att det varit nära ögat.
– Men jag har alltid fått mina prov till slut, säger Harmo skrattande.
FEI analyserar proven i Storbritannien. Proven förseglas och packas ihop för transporten och skickas i väg då tävlingarna är avslutade. De preliminära resultaten fås inom ungefär tre veckor och testerna visar allt som inte hör till hästkroppen normalt. Suspekta kemiska substanser kollas då noggrannare.
– På internationella tävlingar är inte alla ämnen förbjudna, men vår egen djurskyddslag är strängare då antibiotika, lugnande medel och smärtstillande preparat är förbjudna. Det finns en karenstid före tävlingar, så det gäller också för ryttaren att kunna reglerna, och följa dem, säger Harmo.