”Vi vill se fria hyror i Sverige”
Den svenska hyrespolitiken är en brännhet fråga. Så het att den svenska regeringen fälldes på grund av den i juni. Det konstiga är att Sverige är ett av de länder där privatiseringen av kollektivtrafiken, sjukoch äldrevården har gått längst men en fullständig avreglering av hyresmarknaden har inget parti klart tagit ställning för.
De svenska hyrorna regleras av något som kallas för bruksvärdessystemet, ett lagstadgat system som trädde i kraft 1968 och som innebär att hyresnivån inte får sättas fritt.
I systemet tar man i beaktande fastighetens och lägenhetens standard, var den ligger i förhållande till centrum, butiker och kollektivtrafik. Bland parametrarna finns också områdets image och rykte.
Förespråkarna för hyresregleringen, bruksvärdessystemet, Socialdemokraterna och Vänsterpartiet anser att en bra bostad är en social rättighet eller som Hyresgästföreningen – en part i bostadspolitiken sedan 1920-talet – säger ”alla ska ha rätt till en god bostad till rimlig kostnad”. Hyresgästföreningen förhandlar i praktiken om de flesta hyror i Sverige.
På andra sidan skranket finns Moderaterna, Centerpartiet och Liberalerna som åtminstone vill ha fri hyressättning på nybyggda bostäder. En del vill ha en helt fri hyresmarknad som i Finland men inget parti, åtminstone inte officiellt.
Finlandssvensk aktivist
En av dem som tycker att hyresregleringen är orättvis är Theo Herold, tidigare aktiv i Svensk Ungdom, nybliven nationalekonom från Uppsala och Lund, född i Esbo och som gick i skolan i Grankulla.
I maj grundade han och några likasinnade med rötter i den Moderata ungdomsrörelsen (Fria Moderata Studentförbundet är helt fristående från partiet Moderaterna) Hyresgästförbundet, ett förbund med målsättningen att helt slopa hyresregleringen i Sverige. Grundarna tyckte att det behövdes ett förbund som representerade dem som bor i så kallade andrahandskontrakt, till exempel studenter.
Något av ödets ironi att Herold och hans sambo just fått ett förstahandskontrakt på en hyresrätt i Uppsala där han nu bor. Han säger att det kanske mest beskrivande exemplet på vad som är fel med den svenska hyresmarknaden är det kontrakt som han har skrivit under.
Herold säger att man inom svensk bostadsmarknad brukar tala om ”insiders och outsider” som han förklarar så här:
– Har du ett förstahandskontrakt så finns det inga incitament, ingen orsak till att någonsin göra dig av med det. Det enda sätt att få ett sådant är om du har stått i bostadskö. I Stockholm ligger kötiden i genomsnitt på 11 år. De andra sätten är att du får ett, ärver ett eller köper ett svart. Herold säger att det i praktiken är omöjligt att få ett förstahandsavtal över en natt. Det betyder att de som flyttar till Sverige inte har någon som helst realistisk möjlighet att få ett förstahandsavtal vilket innebär att de måste ordna ett andrahandsavtal som har ett skilt regelverk.
– I regel är de kontrakten maximalt ett år långa, säger han, men jag har själv mest stött på ett halvårskontrakt.
Hyresgästförbundet och styrelseledamoten Theo Herold tycker att det här systemet är orättvist.
– Som vi officiellt säger så borde marknaden styra mera. I praktiken betyder det att vi vill ha fri hyressättning.
Finland avreglerade på 90-talet
Theo Herold säger att Finland är ett ypperligt exempel där flera faktorer kombineras. Hyresgästförbundet gav för några dagar sedan ut en rapport som heter ”Myter och sanningar om marknadshyror i Finland”. Orsaken är att Finland används som skräckexempel av många för vad som händer om hyresregleringen slopas.
Theo Herold anser att Finlands sätt att gå in för marknadshyror fungerade bra när det gjordes i början av 1990-talet.
– I Finland infördes först fri hyressättningen i nyproduktion i vissa städer, vilket också höll på att hända i Sverige tills det blev regeringskris. Skede två gällde hela landet och till sist i hela beståndet, säger han.
– I början såg man en förhållandevis stor ökning av hyror som sedan ganska snart normaliserades, säger Herold om det finländska exemplet.
Fördelen, säger Herold, är att man i dag i Finland över en natt kan teckna ett förstahandskontrakt. Något som motsvarar det svenska systemet existerar inte. Det finns negativa sidor också. – Om du vill bo i centrala Helsingfors så får du betala väldigt mycket. Det är lite poängen också, för i dagens svenska system finns det få incitament för till exempel nybyggen eftersom hyran aldrig kommer att täcka kostnaderna.
Ett annat exempel enligt Herold är att byggnadsbeståndet utnyttjas väldigt ineffektivt.
Han säger att motargumentet är att det finns människor i Finland som inte har råd med marknadshyror. Men han pekar på att det finns ett system för subventionerade bostäder också i Finland.
Han sammanfattar problemen med hyresregleringen i Sverige så här.
– Det gynnar vissa grupper. De som har kontakter, de som har lite mera pengar och kan köpa sig till ett svart hyreskontrakt eller de som har stått i bostadskö. Det finns väldigt små realistiska möjligheter att ta sig in på den här marknaden.
Att det här skulle lösas inom en snar framtid är en utopi. Theo Herold säger att det inte ännu finns något parti som har fört fram att hyrorna på hela bostadsbeståndet skulle släppas fria.
Det svenska systemet är unikt i Europa för utöver bruksvärdessystemet så regleras hyrorna också av hyresförhandlingslagen. Den innebär att den lokala hyresgästföreningen har makten att bestämma hyrorna. Theo Herold talar om monopol. När förhandlingar om hyrorna förs är det mellan fastighetsägaren och hyresgästföreningen. Om hyresgästföreningen inte godkänner hyresnivån kan inte bostaden hyras ut.
Finland infördes först fri hyressättningen i nyproduktion i vissa städer, vilket också höll på att hända i Sverige till det blev regeringskris. Skede två gällde hela landet och till sist i hela beståndet.
Theo Herold