En brutal väckarklocka för bilvärlden
EU tar till piskan och vill i praktiken förbjuda förbränningsmotorn. Det blir snart ajöss till laddhybrider och suvar – branschens stora kassakor.
Inom drygt 10 år kan bensin- och dieselbilar gå samma öde till mötes som tjock-tv:n, VHS-spelaren och trådtelefonen. Redan 2025 blir en brytpunkt: då ska EU:s nya hårda avgasregler göra elbilar lönsammare än dieselbilar.
Den verkliga kallduschen kom på onsdagen, då EU-kommissionen signalerade totalstopp för försäljning av nya fossila bilar 2035. Fram till dess måste bilbranschen minska utsläppen i gram per kilometer med 55 procent. Här inträffar en frontalkrock med fysikens lagar: det blir ajöss till förbränningsmotorn. Vips behöver biljättar som Volkswagen, BMW och Daimler återuppfinna sig själva. Snart nog tvingas de slakta sina extremt lönsamma kassakor: laddhybrider och plåttunga, fossila suvar.
Samtidigt går allt fler europeiska länder och storstäder redan 2030 in för förbud att sälja fossila bilar, helt i linje med internationella energirådet IEA:s rekommendationer.
Kraven på teknikomställning måste hålla jämna steg med utbyggnaden av laddinfrastrukturen. Vad sker på sikt med bensinstationerna – dessa civilisationens sista utposter på landsbygden? Ersätts de av snabbladdstationer?
Pandemin väcker frågor kring en större ekvation: är faktiskt vårt behov av resor, mobilitet och bilkörning konstant, rentav växande – eller finns utrymme för nytänk? Vore inte den snabbaste och mest effektiva trafikåtgärden nya levnadsvanor, inklusive distansjobb, minskat pendlande och minimerade affärsresor?
Elbilen håller hursomhelst på att bli ett reellt alternativ för stadsbor som kör begränsade sträckor och kan sköta laddningen på jobbet och hemma. Men även om helelektriska bilar redan kör om dieselbilarna inom nyregistrering förklaras trenden huvudsakligen av trendnissar med tjocka plånböcker. Mainstreamen domineras av vanliga bilköpare som vill välja och vraka bland begagnade elbilar – med en än så länge extremt begränsad marknad. Den stora elbilsboomen dröjer ännu ett antal år.
Konsumentbeteendet styrs av en kombination av ekonomiska överväganden som återförsäljningsvärde och psykologiska nätverkseffekter, precis som med mobiltelefonen och sociala medier. Vidare behöver somliga köpare begrunda att alla elbilar inte kan dra en släpvagn eller båttrailer.
Högre upp i beslutshierarkin har vi skattmasen, som tappar intäkter i miljardklassen ifall bilparken elektrifieras snabbare än väntat. Det blir stora hål i statskassan ifall Finland mot förmodan verkställer sin färdplan mot fossilfri transport, alltså halverade CO2-utsläpp fram till 2030, i förtid.
Mycket talar för själva elbilen, såsom hög verkningsgrad. Men livscykelanalyserna väcker obekväma frågor: med vilka konsekvenser tillverkas batterierna? Utvinning av diverse råvaror som specialmetaller är skoningslös med tanke på klimat och miljö. Och hur är det egentligen med batteriernas livslängd?
Livscykelanalyserna varierar starkt: elbilen har i utgångspunkt ett flerfaldigt koldioxidavtryck jämfört med tillverkningen av bensinoch dieselfordon. Det är driften som avgör: utifall att man laddar bilen med el från sol, vind, vatten eller kärnkraft, krävs ändå tiotusentals körkilometer innan avtrycket är mindre än från en fossilbil. Den slutliga klimatdomen definieras av elmixen som råder i det nationella nätet.
Enligt det Internationella friidrottsförbundet World Athletics ska varje hinderlöpare passera totalt 35 hinder och 7 vattengravar i 3 000-metersloppet. Elbilen har ingalunda nått målrakan än.