Förordningen för kolsänkor kritiseras

I EU-kommissionens klimatpaket ingår en förordning för hur mark och skog ska bidra till EU:s klimatmål. Nu vet vi mer om vad det innebär för Finland.

Förordningen LULUCF bestämmer hur markanvändning, förändrad markanvändning och skogar kan bli del av EU:s klimatmål. EU-länderna ska stärka sina kolsänkor och minska utsläppen från markanvändningssektorn. Förordningen är bindande till skillnad från till exempel EU-kommissionens skogsstrategi som ännu bara är en strategiplan.

Det nya är att medlemsländerna har gemensamma skyldigheter. Tillsammans ska länderna binda sammanlagt 310 miljoner ton koldioxidekvivalenter från atmosfären i kolsänkor före 2030. Finlands andel är 17,8 miljoner ton koldioxidekvivalenter. Dessutom ingår det ett förslag om extra kolsänkor, eller en frivillig reserv, för att hjälp till att samla ihop eventuella extra utsläpp.

”Alla medlemsländer svarar själva för sina sänkor och utsläppsminskningar. Att länderna följer denna princip måste vi övervaka noggrant och strikt under den fortsatta behandlingen. En gemensam reserv uppmuntrar inte länderna till ambitiösa praktiska åtgärder, lyckligtvis är systemet frivilligt”, säger jord- och skogsbruksminister Jari Leppä (C) i ett pressmeddelande.

Bernt Nordman som leder klimatprogrammet vid WWF Finland menar att målsättningen inte är tillräckligt ambitiös. Både vad gäller hela EU och Finland.

– Ambitionsnivån är på tok för låg, på WWF hade vi hoppats på det dubbla, säger han.

Nordman förklarar att siffrorna grundar sig i kolsänkornas fördelning mellan länderna under en referensperiod mellan år 2016 och 2018. Under referensperioden var Finlands skogsavverkning ovanligt hög och därför är Finlands andel på 17,8 miljoner ton koldioxidekvivalenter inte särskilt imponerande, enligt honom.

Nordman är också kritisk till att förordningen tillåter för mycket flexibilitet. Det gör det möjligt att ersätta utsläppsminskning med kolsänkor säger han.

– Vi hade hoppats på två skilda mål för utsläppsminskning och kolsänkor. Då skulle vi undvika möjligheten för länderna att inte minska på utsläppen i tillräckligt hög grad, säger Nordman.

En annan nyhet är att klimatmålen framöver bedöms utifrån sektorns faktiska utsläpp och kolsänkor i stället för tidigare använda komplicerade beräkningsregler. Det här är någonting Finland länge har hoppats på.

”Det gläder mig att kommissionen har beslutat att avstå från det tidigare komplexa beräkningssystemet”, säger Leppä i pressmeddelandet.

Nordman stöder också den här förändringen och kallar den mer transparent och tydlig än den tidigare.

Räckvidden för vad som räknas som kolsänka utvidgas också från endast skog till all markanvändning (inklusive våtmarker från och med år 2026).