Lika töntigt som det är charmigt
Sommarens inhemska barnfilm, Pertsa och Kilu, erbjuder harmlös underhållning med pojkstreck som andas 1950-tal.
BARNFILM
Pertsa och Kilu
★★★☆☆
Regi och manus: Taavi Vartia. Foto: Jyri Hakala. I rollerna: Olavi Kiiski, Oskari Mustikkaniemi, Mimosa Willamo, Elias Westerberg.
Kan man tänka sig någonting knepigare än att flytta barn- och ungdomslitteratur av i går till nutid? Underförstått: kidsen som för några årtionden sedan gick i gång på B. Wahlströms ungdomsböcker är nu mera intresserade av att hacka CIA:s centraldator, typ.
Ja, och så var det detta med ”pojkböcker” kontra ”flickböcker”, begrepp som inte alltid gör sig i en era när killar och tjejer förväntas göra gemensam sak. Att jämföra med firma Wahlström som körde med gröna respektive röda pärmar, beroende på de potentiella läsarna.
Där några funderingar som den färska Pertsa ja Kilu-filmen ger upphov till. Den litterära förlagan, signerad Väinö Riikkilä, tillkom redan på 1950-talet men de som varvade svenska Kullamannen med inhemsk dramatik kommer kanske ihåg den populära tv-serien från 1970-talet.
Och nu är det alltså dags igen, att sätta kurs på hamnstaden Kotka där det som bekant händer och sker. Knappt har man hunnit säga morjens innan Pertsa (Olavi Kiiski) och Kilu (Oskari Mustikkaniemi) hindrar en avtuppad trålarkapten från att köra på grund.
Fortsättning följer i form av en ärrad juveltjuv (Elias Westerberg) med flickvän (Mimosa Willamo) som även de ska räddas ur sjönöd. Det är innan Pertsa bygger ett flygplan, kraschlandar, och övergår till ubåtar. Till att börja med alltså.
Friskt vågat
Så hur har Taavi Vartia, regissören och manusförfattaren, löst det här med gammalt och nytt, gårdag och nutid?
Tja, genom att rätt och slätt låtsas som om den digitala revolutionen aldrig infunnit sig och som om pojkstreck av den gamla skolan fortfarande vore det som gäller. Samtidigt har en del av ränderna gått ur Kotka, så att de gamla arbetarmiljöerna gett plats åt en trähusidyll med medelklassvibbar.
Och visst, kanske blir det lite töntigt och tillrättalagt – samt lillgammalt så det förslår.
Men åtminstone är filmen konsekvent. Här kommunicerar man med hjälp av hemmagjorda trådtelefoner och när det drar ihop sig till hjältedåd är det lokaltidningen som är först ute med nyheten, sånt.
Och Pertsa om att köra bil utan körkort. ”Nå, inte har jag nåt flygcertifikat heller!”
Hur som helst torde Pertsa och Kilu anno 2021 vara bra mycket snälllare än de tidigare upplagorna. Så är Elias Westerbergs busfrö mera korkat än på riktigt farligt. Därtill ska det sägas att flickvännen Willamo inte är fullt så hjälplös som hon verkar och att Pertsa och Kilu i juniorredaktören Pirkko (Sara Vänskä) har en pålitlig bundsförvant.
Allt det här borgar för ett stycke harmlös underhållning men med det inte sagt att man skulle komma ens i närheten av förra veckans Sune – Operation: Midsommar. Följaktligen lever den där trean – i stjärnbetyg– farligt.
❞ Knappt har man hunnit säga morjens innan Pertsa (Olavi Kiiski) och Kilu (Oskari Mustikkaniemi) hindrar en avtuppad trålarkapten från att köra på grund. Fortsättning följer i form av en ärrad juveltjuv (Elias Westerberg) med flickvän (Mimosa Willamo) som även de ska räddas ur sjönöd.