Stråkkvartettens estetik
Fransk barockmusik och stråkkvartetter erbjöds i Karuna kyrka på Kimitoön.
KLASSISK MUSIK
Kimitoöns musikfestspel
Kaisa Kallinen, barockfiol, Miika Uuksulainen, viola da gamba, Petteri Pitko, cembalo. Zagros-kvartetten. Rameau, Couperin, Linjama (uruppförande) Haydn, Sjostakovitj. Karuna kyrka 14.7.
Jyrki Linjama är en flitig tonsättare. Tre stråkkvartetter uruppförda på Kimitoöns musikfestspel är anmärkningsvärt, i synnerhet som stråkkvartetten som genre sällan intresserar vår tids tonsättare. Stråkkvartett nr 1, som fick sitt uruppförande på onsdagen i Karuna grovhuggna nationalromantiska granitkyrka är ett ambitiöst verk med tre satser – Elegia, Scherzo, Nocturne – och en speltid på 30 minuter. Första satsen kändes tveksamt grå, och kontrastlös. Scherzot förefaller vara kvartettens tyngdpunkt med energisk motorik och medryckande rytmer. Satsens a-b-a-form med ett kontrasterande lyriskt avsnitt gav musiken form och liv.
”Är finalen kammarmusik eller kyrkomusik?” frågar tonsättaren. Svar på den (retoriska) frågan kan endast lyssnaren ge. Visst kan man ana sig till det gregorianska halleluja-temat, men räcker det till för att göra musiken sakral? Huvudsaken enligt min mening är att finalsatsen bjuder på effektiv och engagerande musik, ”brutna färger” som tonsättaren kallar det.
Stråkkvartetten som kompositionsform skapades av Joseph Haydn med sina 68 stråkkvartetter. Haydns kvartetter blir aldrig subjektiva och D-durkvartetten, op. 33/6 var i Zagros-kvartettens (Hannu Vasara, Kaisa Kallinen, Camilla Vilkman.
Miika Uuksulainen) fräscha framförande ren kvalitativ underhållning.
Under romantiken och kanske särskilt under nationalromantiken blev stråkkvartetten ett slags musikalisk dagbok, en suckande subjektiv bekännelseskrift i noter, tänk bara på Jean Sibelius enda stråkkvartett, Voces intimae. Detta gäller inte minst Dmitrij Sjostakovitjs 15 stråkkvartetter som kan sägas ge en ”inblick i tonsättarens innersta konstnärssjäl". Stråkkvartett nr 7, fiss-moll är tillägnad minnet av tonsättarens första fru, men är, förutom den elegiskt sorgsna mellansatsen, largo, en märkligt vresig och föga respektfull musik. Jag fick den uppfattningen att Zagros-kvartetten hade tagit denna musik till sitt hjärta och tolkade den innerligt och tekniskt finslipat.
Onsdagens konsert inleddes med fransk barockmusik. Tre korta satser ur Jean-Philippe Rameaus Pièces
de clavecin med Kaisa Kallinen, barockfiol, Miika Uuksulainen, viola da gamba och Petteri Pitko som effektivt pådrivande cembalist förberedde charmant Petteri Pitkos granna solon i tre cembalostycken av François Couperin.