Sugtömningstankarna fungerar inte

BÅTLIV Då algläget, nu igen, är nästan dagligen i nyheterna, måste jag föra fram min observation om läget med sugtömningsstationerna för båtarnas toalettavfall. Under en seglats nu i juli från Helsingfors till Estlands Kuressaare och tillbaka hittade vi ingen annan fungerande tömningsstation än i Dirhami, i nordvästra hörnet på det estniska fastlandet. Vissa, möjligen fungerande stationer, är så obefintligt skyltade, att en måste gå iland först för att rekognosera placeringen av sugpumpen. Det är svårt om vädret inte är lämpligt. Andra sugstationer hittar man nog, men de är ur funktion på grund av avbruten slang, försvunnet sugmunstycke, pumpen kan vara sönder och man väntar på reservdelar i veckor, ja till och med månader.

Läget efter seglatsen är nu att toalettavfallstanken, som är större än på de flesta båtarna, är ännu tämligen full då mottagningen är ur funktion i vår hamn i östra Helsingfors. Min observation är att planerat underhåll och regelbundna kontroller i början av säsongen och under säsongen, saknas på tömningsstationerna. Visst finns det fungerande stationer någonstans, men hur kan man vara säker på det? Avvikelsen från planerade rutten kan ta många timmar i anspråk, bara för att man sedan står förbannad och stirrar på en pumpstation som inte fungerar.

Irritationen minskas inte av att informationen, som lätt kan hittas på nätet om tjänsterna i olika hamnar, inte är regelbundet uppdaterad. För att vara på säkra sidan krävs det att man ringer upp hamnen, eller någon i hamnen, och försöker få en bekräftelse på att stationen verkligen fungerar. Det räcker inte med att det finns en station, den ska även fungera. Allt det här leder logiskt till det oundvikliga att båtar som har fulla septiktankar åker ut på internationellt vatten och tömmer sitt toalettavfall där lagenligt. Eller? Personligen misstänker jag att vi får fortsätta att simma och segla i den gröna soppan som vi själva bidrar till.

PETER ÖSTRÖM Helsingfors