Att gå in och köra så det ryker eller inte?

Metodik, balans och smarta beslut. Tre grundpelare i landslagstränare Markku Kanervas fotbollstänk. Tre grundpelare som tog Finland till EM, tre grundpelare som gett Finland ett lovande utgångsläge i pågående VM-kval.

Lovande? Visst, men steget från lovande till succé kan ibland vara långt. Nu gäller det för landslaget att kavla upp ärmarna och börja ta trepoängare. Med start på lördag, för mot Kazakstan krävs seger.

För Finlands del kan det räcka rätt långt med två trepoängare mot just Kazakstan och en hemmaseger mot Ukraina.

Inget omöjligt scenario även om Ukraina gjort det här med att spela oavgjort till något av konstform. Finland också för den delen. 2–2 mot Bosnien hemma lämnade en lite bitter eftersmak, 1–1 borta mot Ukraina var en vunnen poäng.

Både Tim Sparv och Fredrik Jensen var inför lördagens match inne på att Finland måste ligga högre upp i banan än man gjorde mot det ytterst kvalificerade motstånd laget ställdes mot i EM.

Jensen betonade dock vikten av tålamod och poängterade att Finland inte vinner någonting på att gå ut och försöka stressa eller pressa sönder motståndarna.

Finland har under flera års tid visat upp en imponerande förmåga att vinna de matcher laget ska vinna.

– Vi har stått inför så kallade måstematcher tidigare. Det hör till jobbet och det är närmast något som är stimulerande, säger Jensen.

Jensen själv är en het fråga för Kanerva. Med Glen Kamara borta på grund av avstängning, med stora frågetecken på Tim Sparv och ingen Robin Lod i laget och med Kazakstan vore en laguppställning med Jensen som släpande forward bakom Pukki och Pohjanpalo väldigt intressant.

Jensen är bra på att hitta de små luckorna och har en rätlinjighet i sitt spel som Finland behöver.

Hur Kanerva än resonerar lär det inte bli någon expressfotboll från minut ett. Den minutiöse Kanerva har vänt på alla stenar och tråkat ut sina spelare med långa videoanalyser. Finland tar säkert tag i spelet men balansen, det glömde Ukraina senast mot Kazakstan vilket kostade dem två poäng, kommer att betonas.

Ett betydligt mer sannolikt scenario är att Finland bit för bit arbetar sig uppåt, etablerar tryck och tålmodigt nöter sönder motståndet. Så brukar Kanervas fotboll se ut och ser man till facit de senaste åren är hans taktiska val rätt svåra att kritisera.

Islands nedgång fortsätter och uppgifterna i veckan om att hela förbundsstyrelsen avgick sedan en kvinna anklagat en landslagsspelare för sexuella övergrepp, och förbundet försökt mörka händelsen, gör knappast den isländska landslagsfotbollens sits bekvämare.

0–2 senast mot Rumänien betyder att Island ligger näst sist i grupp J på tre av maximala tolv poäng. Armenien leder på tio, ett före Tyskland och tre före Nordmakedonien.

I övrigt dundrar den nordiska landslagsfotbollen på i samma takt som hösten kopplar sitt ofrånkomliga grepp om de nordligare breddgraderna. De två giganterna, Danmark och Sverige, är utan poängtapp i sina respektive kvalgrupper.

Danmark har fyra raka och 16–0 i målskillnad och succélaget från EM växlar uppåt och uppåt.

Sverige gjorde ett mer än hyfsat EM även om insatsen delvis präglades av en viss jämntjockhet.

Mot Spanien, som laget nådde 0–0 mot i EM efter en väldigt till

”Hur Kanerva än resonerar lär det inte bli någon expressfotboll från minut ett.”

JONAS VON WENDT

reporter

knäppt historia, gjorde Sverige 2–1 hemma på Friends Arena senast och kopplade greppet om sin VM-kvalgrupp.

2–1 med mersmak för Sverige som var det klart bättre laget.

Sverige matchade en startelva med två spelare från Premier League, två från La Liga, två från serie A, en från skotska ligan, en från Belgien, en från Bundesliga och en från ryska ligan. Robin Olsen håller numera till i Championship i Sheffield United men det spelar ingen större roll var den svenska målvaktsettan spelar. Han kan ibland gå lite tungt i klubblaget men i landslaget är han så gott som felfri. Lite Teddy Lucic över honom. Den mångåriga landslagsbacken kunde nöta bänk en hel säsong i klubblaget och sedan vara hur bra som helst i EM- och VM-slutspel.

Då Danmark senast gjorde 2–0 på Skottland utan att förta sig var det med fyra Premier League-spelare, lika många serie A-spelare, två Bundesligaspelare och Daniel Wass från Valencia i startelvan.

Här ligger Finland rejält i lä. Också Norge, med Arsenals Martin Ødegaard och framför allt Erling Braut Håland som kronjuveler, har betydligt fler spelare i de stora ligorna än Finland.

Här spelar inte historien Finland i händerna. Då finska tränare har oerhört svårt att över huvud taget få chansen utomlands, för att inte tala om att få fotfäste, är det inte mycket lättare för finska spelare.

Scouterna gör sitt jobb, agenterna sitt men så spelar också nationaliteten in då spelare köps in. Är exempelvis tämligen övertygad att om Daniel O'Shaugnessy spelat EM-slutspel med Sverige och varit kapten i låt oss säga AIK inte hamnat i 2. Bundesliga då flyttlasset går senare i höst.

För att Finland ska få flera spelare, i denna trupp är det sju, in i toppligorna måste juniorarbetet ytterligare skärpas. Mycket har gjorts men mycket återstår att göra.

Och så kan inte vikten av kontinuerliga framgångar på landslagsnivå betonas nog. Ett EM-slutspel är en bra inledning men bara en inledning. Varje match är viktig, varje seger ökar chanserna för spelarna att få en bättre klubbadress i framtiden.

Också mot den bakgrunden är matchen mot Kazakstan oerhört viktig. Frankrike på tisdag är också det, men Les Bleus är inte Finlands huvudmotståndare i detta kval. Kazakstan kan anses vara det för utan sex poäng mot den avlägsna, centralasiatiska republiken, lär VM-drömmen gå i kras senast i mitten av november.

Det skulle i dagens läge kännas bittert, för Finland har faktiskt, utan att förta sig, alla chanser att knipa en plats i playoffspel. Redan det skulle vara en stor seger och i några enstaka matcher kan vad som helst hända.

Finland-Kazakstan på Olympiastadion klockan 16 på lördag.