Ruffigt och elegant i Bildkonstakademins nya lokaler
Stadsdelen Sörnäs tar ytterligare ett steg från sin forna identitet som traditionell arbetarstadsdel. Konstuniversitetets Bildkonstakademi inviger sitt nyritade hus, en byggnad som ligger mitt i det som en gång var ett industriområde.
Intill den brusande trafiken på Sörnäs strandväg står en silo, byggd 1941 och med ett förflutet som spannmålslager. Silon stod länge tom men byggnaden var skyddad. När arkitekten Asmo Jaaksi inspekterade byggnaden möttes han av en syn han beskriver som "vild".
– Här fanns duvor överallt, ganska mycket graffiti och spår av en verksamhet man kan kalla halvkriminell, säger Jaaksi.
I dag har silon införlivats med Bildkonstakademins nybygge Mylly och fungerar nu som studentkårens lokaler. På andra sidan Mylly ligger Lindqvistska huset, en gång känt som Strömbergs fabrik för generatorer och nu sammanbundet med Mylly även det. Av två renoverade gamla hus och ett nyritat har alltså Asmo Jaaksi och hans kolleger på arkitektbyrån JKMM skapat ett nytt.
Asmo Jaaksi säger att han och kollegerna gick igenom gamla fotografier från Sörnäs i hopp om att kunna återskapa något av stadsdelens forna atmosfär som industristadsdel.
– Jag hoppas vi har lyckats med det. Området har en spännande historia och för en arkitekt är det intressant att försöka kombinera gammalt med nytt.
Högt i tak, mycket betong och stora fönster genom vilka ljuset flödar in är ett kännetecken för Mylly. Resultatet är en monumental och brutal arkitektonisk skapelse och en byggnad som förunderligt väl smälter samman med de två äldre byggnaderna. I varje våning finns ett atrium som Asmo Jaaksi beskriver som husets kärna och som mötesplats för studenterna.
Inredningsarkitekten Päivi Meuronen säger att inredningen i Mylly är det osynligaste i hela byggnaden.
– Min största rädsla var att lokalerna skulle bli för städade och kliniska, jag ville få fram en ruffig känsla. Vi diskuterade länge om trapporna skulle vara svarta eller vita och det slutade med att vi lät dem vara obehandlade.
Giftdammsugare
För konststudenterna är Mylly en stor sak. Inte sedan invigningen av Ateneum 1887 har den högre bildkonstundervisningen fått en egen byggnad, enkom planerad för just det ändamålet, i Helsingfors.
Under de senaste decennierna har bildkonstundervisningen hållit
till på olika adresser i Helsingfors.
– Viktigast nu är att konststudenterna får funktionella arbetsutrymmen, säger Bildkonstakademins dekanus Hanna Johansson.
Hur viktig är byggnaden och dess arkitektur för studenternas kreativitet? – Superviktig, både symboliskt och funktionellt. Men också omgivningen utanför byggnaden är betydelsefull, och därför är det bra att vi befinner oss nära centrum. Det innebär impulser med vilka konstnären identifierar sig själv.
Studenterna har redan fått ta de nya lokalerna i besittning. Skulptursalen ligger längst ner, och på olika våningsplan finns arbetsutrymmen med väggar som kan justeras i takt med att behovet av kvadratmetrar varierar. Vi stiger in i grafiksalen som ligger högt upp i huset och har en mäktig utsikt ut mot Kronbergsfjärden.
Flera studerande jobbar för högtryck och från taket hänger moderna redskap.
– Det där är en giftdammsugare, säger Asmo Jaaksi och pekar på en maskin med en trattformad sugkopp.
Asmo Jaaksi och arkitektbyrån JKMM översköljdes av positiv uppmärksamhet för Amos Rex. Nu tävlar ett annat av byråns hyllade projekt, biblioteket Fyyri i Kyrkslätt, om Finlandiapriset i arkitektur.
Hur sporrande är den nomineringen med tanke på andra arbeten? – Man sätter alltid ribban högt och inspireras av varje ny utmaning. Jag ser Mylly som ett unikt projekt.