Drömmen om tropikerna
I Mérida i i delstaten Yucatán i sydöstra Mexiko finns det många amerikaner, de flesta av dem pensionärer som kommit till tropikerna för att njuta av solen och de låga levnadskostnaderna. De bor alla i gamla stan, som kan stoltsera med praktfulla byggnader från spanska kolonialtiden. Dessa gringos är lätta att skilja ur mängden. Herrarna klär sig i färggranna hawaiiskjortor av polyester, deras säckiga shorts är försedda med en mängd onödiga fickor och på fötterna har de svarta yllestrumpor och grå plastsandaler, justerbara med kardborreband. Sina stråhattar har de köpt för en billig slant i någon av de många turistbutikerna i gamla stan. Deras fruar föredrar en mer lokal klädstil med förkärlek för mayadräkter och långa halsband av snäckor eller träkulor.
För några år sedan råkade jag på ett cocktailparty på English Library träffa Chip Williams och hans fru Mary Beth, ett pensionärspar från norra Ohio i Mellanvästern. De hade sålt sitt lilla hus där och flyttat till Mérida, utan att någonsin tidigare ha besökt Mexiko eller något annat land. Vid ankomsten tog de in på hotell Colonial i gamla stan, där kackerlackorna ingick i priset, men inte en fungerande toalett. Snart hittade de sitt drömhus för 98 000 dollar och slog till utan att pruta på priset. I samma ögonblick förbyttes drömmen i en mardröm.
När regnperioden började visade sig huset läcka som ett såll. Det låg dessutom i en liten svacka, så att det leriga regnvattnet samlades utanför den otäta ytterdörren och forsade in. Vattennivån steg med den påföljden att kylskåpet, tvättmaskinen och diskmaskinen förstördes. Stressen resulterade för Chucks del i en hjärtattack, som han visserligen överlevde, men i ytterst försvagat tillstånd. Via omvägar fick paret Williams tag på en mexikansk arkitekt, som skulle renovera huset och sätta det i "toppskick". Arkitekten åberopade byggnadstillstånd och materialkostnader, så Chip och hans hustru fick punga ut med 50 000 dollar i handpenning. Det var det sista de hörde av honom.
Chip och Mary Beths pengar var nu slut och de var tvungna att återvända till Ohio. En opålitlig fastighetsförmedlare sålde snabbt och billigt deras hus till ett annat pensionärspar, också de nyinflyttade från Mellanvästern. Nu fick Chip och Mary Beth nöja sig med att uppleva tropikerna genom den inramade planschen över Cancún, som hänger i deras rum på åldringshemmet med det vackra men i sammanhanget ironiska namnet Sunshine Home.