Körsång, fiol och fyrar håller Brunnsberg sysselsatt
Han spelar fiol, sjunger i kör, forskar i arkiv och restaurerar fyrar. Den forna glassmästaren Lorenz Brunnsberg har varit pensionär i snart tio år, men tråkigt har han inte hunnit ha en enda dag.
Septembersolen värmer skönt i den lummiga och skyddade trädgården vid Berghyddan i Gammelstaden. Lorenz Brunnsberg smakar på vindruvorna som mognar intill husväggen och lutar sig tillbaka i en av trädgårdsstolarna.
Berghyddan är nästan som Brunnsbergs andra hem, han tillbringar mycket av sin tid vid föreningshuset som står intill forsen där staden Helsingfors har fått sin början. Huset byggdes på talko av den svenska befolkningen i Gammelstaden, Majstad och Arabia i början av förra seklet. Nu, drygt 110 år senare, är antalet aktiva förningsmedlemmar inte så stort längre.
– Situationen är väl som vid de flesta ungdomsföreningar i landet, medlemmarna är inga ungdomar längre. Vår verksamhet kretsar mycket kring de körer och orkestrar som verkar här – GUF-kören, Gamelikören och ensemblen Game. Vi ordnar konserter och fester, nu senast var det allsångskonsert här i trädgården, säger Lorenz Brunnsberg.
Han är en av de bärande krafterna i föreningen, där han blev medlem 1969 då han började sjunga i GUF-kören. För några år sedan bytte han till Gamelikören, som övar dagtid. Han sitter i styrelsen och fungerar som en slags husvärd i Berghyddan, ser till att allt fungerar och fixar små reparationer. Det finns mycket jobb i ett över hundra år gammalt, numera skyddat hus. Men också mycket glädje, gemenskap och musik
– Det har förstås varit mycket lugnt under det gångna året, men nu börjar körerna öva igen, och vi hoppas kunna ordna både oktoberfest och julkonsert senare i år. Dessutom har vi fått en ny verksamhet i huset, då en grupp musiker har börjat spela säckpipa, berättar Brunnsberg ivrigt.
Folkmusik på fiol
Själv är Lorenz Brunnsberg föreningsaktiv på många fronter, förutom körsång ägnar han också mycket tid åt folkmusiken. Han spelar fiol i spelmanslaget Halsbrytarna, som han själv var med och grundade 1973. Ensemblen uppträder med en varierande repertoar, allt från vals och mazurka till folkliga visor. När Lorenz Brunnsberg själv får välja spelar han en polka som han mixat ihop själv.
– Jag kallar den Solo BBB, det är en blandning av Beatles, Beethoven och Brunnsberg, säger han lite hemlighetsfullt.
Tidigare brukade Halsbrytarna bland annat uppträda på äldreboenden, en tradition som de hoppas kunna återuppta snart igen.
Skärgårdspojke blev glassmästare
Lorenz Brunnsbergs rötter finns i skärgården, han är en skärgårdspojke som har vuxit upp på Houtskär och gått i folkskola på grannön Hyppeis, där han från unga år var inneboende hos en faster under skolterminerna. Sin yrkesutbildning fick han vid Vasa mejeriskola och sin första fasta anställning som mejerist vid Jordbrukarnas mjölkcentral i Helsingfors 1968. Hans yrkeskarriär kom i hög grad att kretsa kring glass, då han vidareutbildade sig till glassmästare.
– Det var en explosiv tid inom mejeribranschen, vi lanserade nya glassar och smaker varje år. Under de bästa åren på 1980-talet ökade omsättningen varje år på Hemholmen, som mjölkcentralen senare hette. Jag har varit med och utvecklat cirka 1 200 glassorter, om man räknar med alla smaker, sorter och olika storlekar på förpackningar.
Branschen utvecklades i snabb takt, glassbilen gjorde entré och exporten till Ryssland gick som på räls.
– Vi hämtade inspiration från Sverige, därifrån kom förebilderna till glassar som Jättis och Kingis, som bägge finns kvar i sortimentet än i dag. Vi lanserade Jättis 1974, idén var att göra en ännu större strut än den största de tillverkade i Sverige. Vi köpte in glassmaskinen därifrån. Följande år kom Kingis, men det var inte helt lätt att utveckla en glass med chokladhjärta, då chokladen måste vara flytande medan glassen inte kunde förvaras i varmare än -4 grader, berättar glassmästaren om några av karriärens höjdpunkter.
Trots alla spännande glassmaker som han själv varit med och tagit fram finns det en klassisk smak som alltid finns i frysboxen hos Brunnsbergs:
– Jag smakar nyfiket på alla glassar som lanseras, men godast smakar vaniljglass med färska inhemska bär. Och det lönar sig att doppa glasspaketet i kallt vatten innan man öppnar det, så lossnar pappret från glassen hur lätt som helst!, tipsar glassexperten.
Fiskar på Houtskär
Kärleken till skärgården lever kvar, den tar sig uttryck på flera sätt. Lorenz har byggt en sommarstuga på den tomt han ärvde efter föräldrarna på Houtskär. Det är ett kärt ställe där familjen ofta visats om somrarna. Han är också aktiv medlem i Finlands fyrsällskap och deltar både i restaurering av gamla fyrar och i forskningsarbetet kring de olika fyrarnas historia.
– Jag har bland annat vistats ute på Märket och renoverat den, det handlade om betongarbeten och jag har en del kunskap om sådant. Ju mer tid jag tillbringar ute på små och karga fyröar desto större respekt får jag för forna tiders fyrvaktare som levde där ute mitt i havet, året runt, helt utan den kommunikationsteknik som vi har i dag.
Han har också tillbringat många pensionärsdagar i olika arkiv, där han forskat i fyrarnas historia och samlat material till de fyrböcker som Fyrsällskapet ger ut. Senast deltog han i arbetet bakom boken Fyrar och lotsar i Porkala.
– Fyröarna var länge stängda för allmänheten. Det fascinerar mig att ta reda på hur livet såg ut där långt ute i havet – det måste ha varit mycket tuff på de karga och vindpinade klipporna. Nu är arbetet med nästa bok i gång, den ska handla om fyrar från Torneå nedåt längs kusten till Karleby, berättar mannen som inte hann få tråkigt ens under coronapandemin.
❞ Jag har varit med och utvecklat cirka 1 200 glassorter, om man räknar med alla smaker och sorter. Fortfarande är vaniljglass med bär godast.