Detta med språk

Under några sommarveckor utspann sig i denna tidning en insändardebatt om matvarukedjornas varuspråk. Utgångspunkten var det faktum att vissa butiker i Mellannyland numera använder sig enbart av finskspråkiga varunamn på sina hyllor. Detta upprörde några skribenter som såg det som förakt för konsumenten och som bristande kundinformation.

Men en annan skribent ansåg att klagomålen var onödiga och triviala; i stället borde vi finlandssvenskar ägna oss åt mera centrala frågor i försvaret av språket. Man kan nog handla mat utan tvåspråkiga varunamn och förresten har själva produkten ett namn även på svenska (om också med allt mindre bokstäver).

Jag vill påstå att det finns ytterligare en dimension på denna alldagliga fråga som gör den mera allvarsam än många troligen inser. Min egen observation är nämligen den att det finska namnet på en vara osökt dyker upp, men att jag måste fundera ett tag innan jag kommer på det svenska namnet på samma vara. Jag har helt enkelt vant mig att orientera i butiken med finsk kompass.

I en järnvaruaffär accentueras detta ytterligare och jag märker att många övergått nästan helt till att använda finska beteckningar på olika prylar och manicker. – Vad jag avser är att vi glider in i en språklig domänförlust när den svenska terminologin, det svenska ordförrådet, tappar mark i det dagliga.

Det intressanta är att matvarukedjorna inte kan skylla på bristande tillgång på svenska parallellnamn. En K-köpman kan välja eller välja bort svenskan, det kan också en S-affär. Vissa affärer använder båda språken, vissa inte. Båda kedjorna är landsomfattande och det finns orter där det är kommersiellt oklokt att lämna bort svenskan. I Mellannyland skyr man kanske en liten merkostnad(?), men avsaknaden av kundrespons bidrar troligen mest till svenskans frånfälle.

Jag ser utvecklingen som en del av en större process i vilken vår näromgivning allt mindre minner om en tvåspråkig samhällsmiljö. Reklamen är en bov i sammanhanget. I en nyutkommen bok diskuterar jag ett möjligt åtgärdsprogram. Konsumenten är inte vapenlös.

Överborgmästare Juhana Vartiainens överraskande inhopp i språkfrågor väckte förundran, men kanske inte tillräcklig. Hans tal om ett trespråkigt Helsingfors tycker säkert många ligger i tiden eftersom de uppfattar engelskans dominans som oundviklig. Han företräder här kategorin ”Citizens of Nowhere”, de globala trendmänniskor som är beredda att överge nationella synsätt, som till exempel att hålla fast vid nationalspråk, lokala sedvänjor och sin identitet.

Jag vill inte tro vi är där. Vägen dit skulle kantas av politiska bakslag i form av förstärkta folkliga motståndsrörelser, en del med extrema förtecken. När eliten går för snabbt fram, fördjupas samhällsklyftorna när alla medborgare inte hänger med, de som helt enkelt inte känner sig som världsmedborgare (”Citizens of Somewhere”). Helsingfors som världsmetropol in spe i all ära, men staden är och förblir huvudstad för hela Finland.

"När eliten går för snabbt fram, fördjupas samhällsklyftorna när alla medborgare inte hänger med, de som helt enkelt inte känner sig som världsmedborgare."

PÄR STENBÄCK är minister och samhällsdebattör.

NATUR Det djupa fotavtrycket av vår överkonsumtion är utlokaliserat i fjärran länder – dags att räta ut kursen.

Globalt mätt har Finland lyckats upprätthålla naturens livskraft relativt väl – och delvis till och med stärkt den. Enligt internationell statistik har vi inte belastat vare sig jordmånen eller vattnens tillstånd i åar och sjöar i lika hög grad som industriländerna eller tillväxtekonomierna i genomsnitt.

Gruvorna står för hälften av avfallsberget i Finland. Byggande och övrig industri följer tätt på. Tycker vi med andra ord att vi som folk framstår som ett gott exempel och att vi har gjort vår insats för att garantera att livet på jorden består? Innan vi ropar hurra finns det orsak att minnas att vi finländare uppnådde vår överkonsumtionsdag i år så tidigt som för fem månader sedan.

Finland har lyckats väl med att utlokalisera sina ekologiska fotavtryck. Det ökar koldioxidutsläppen, tillverkningen av konstfiber, dumpningen av tillverkningsrester av läkemedel i vattendrag, avverkningen i regnskogarna och den långa frakten av palmolja, soja och antibiotikabehandlat kött många tusen kilometer till Finland.

Även om Finland med 5,5 miljoner invånare i framtiden kommer att sprida omkring sig mycket ren luft kommer landet att utsättas för en del av de utsläpp som sprids av 7 700 miljoner människor som bor någon annanstans i världen. Orättvist? Kan man alltså kalla oss osjälviska?

Proportionellt sett är det klart att oberoende av våra nationella åtgärder ökas hotet också mot Finlands ursprungliga natur av den obevekligt framskridande klimatförändringen. Därför måste vi skydda vår ursprungliga natur mera och bättre än vad de internationella förpliktelserna förutsätter. En fördubbling av de skyddade naturområdena är en god målsättning.

Vi behöver förstå att en global förändring är nödvändig och tro på våra möjligheter att påverka internationellt.

Enskilda medborgares frivilliga etiska val är nödvändiga. Vi behöver åtgärder på lagstiftningsnivå, i praktiken alltså kollektiva sanktioner kopplade till ekonomin. Inte ens en tillfällig sänkning av den ekonomiska konkurrensförmågan får vara ett hinder för oss. Solidaritet är ett villkor för att jordklotet ska bevaras livsdugligt, och här kan Finland fungera som ett gott exempel för andra industriella demokratier.

Vi har fyra effektiva sätt att dra ned på vårt globala avtryck i naturen och flytta fram överkonsumtionsdagen: ändrat konsumentbeteende, etisk handel med förpliktelser och sanktioner, utveckling av transport- och produktionsteknologierna och moralisk uppstramning av de inhemska företagen i fjärran länder.

De två första kräver ingen ny teknologi. Vi drar bara ned på produktionen och anskaffandet av onödiga konsumtionsvaror till Finland. Trycket från konsumenternas krav och ändrade inköpsvanor kombinerat med tullar, skatter och avgifter fungerar som en god begränsande faktor.

Det finns inga ersättande metoder för sjö- eller lufttransporter av människor och gods, och transportmängden kommer inte heller att gå ned. Den exponentiella tillväxten av global trafik är en central del av jordklotets utarmning. Drömmen om en ljus framtid är inte bara kopplad till enskilda medborgares etiska val utan även till utvecklingen av utsläppsfria trafik- och tillverkningsteknologier.

Finskägda bolag utomlands kunde vara ett starkt exempel för den övriga världen. Genom att effektivera etiska regler och snabba upp åtgärder som skyddar naturen också utanför Finlands gränser kunde vi påverka på ett enastående sätt. På lång sikt kunde utvecklingen ge finska aktörer också ett unikt överläge i världshandeln. Eller hur?

Världens gröna börskurser går upp som en raket. Till vilket pris och på vilket sätt kommer Finland med på raketen? För det första ska vi bara delta i sådan gruvverksamhet som är utsläppsfri teknologi med sluten återvinning. För det andra ska vi av skogen tillverka högförädlade produkter samtidigt som vi sparar naturen och skyddar motsvarande mängd mångfaldig, ursprunglig natur – både i Finland och i Sydamerika. För det tredje ska vi satsa en stor del av vårt forskningskunnande och våra forskningsmedel samt avkastning från våra energibolag på geovärme, på användning av världshavens vågenergi, på allokerad lagring av solenergi och storskalig produktion av vätgas. Vi har en möjlighet att flytta fram vår överkonsumtionsdag till julen!

För de oersättliga myrområdena i Sodankylä har det nyligen ansökts om förbehållsanmälan för gruvdrift. Förbehållsanmälningen gäller ett område på drygt tusen kvadratkilometer. Myrområdena kan bevaras intakta, förutsatt att områdena respekteras och man avstår från gruvdrift. Om hela mänskligheten konsumerade natur som vi finländare, skulle vi behöva tre jordklot för att överleva. medicinalråd, Årets alumn 2021 vid Åbo universitet