Luftslottsgatan 3 är endast isbergets topp

HYRESBOSTÄDER Jag läste med stort intresse Niclas Lönnqvists artikel i HBL (12.9). Artikeln är väl underbyggd och berättar hur Helsingfors stads bostäder Ab (Heka) behandlar en av sina fastigheter och hyresgästerna i den. Jag bor inte på Luftslottsgatan, utan på en annan adress i Nordsjö. Min kontakt med hyresberäkningsenheten i fråga är att jag övervakar enhetens ekonomi och administration (lekmannarevisor) på uppdrag av hyresgästerna. Dessutom representerar jag de boende i en kommande sanering av lejonparten badrum, som borde ha sanerats för minst tio år sedan.

Hyresgästerna tas inte på allvar. Jag tar här ett konkret exempel. Lönnqvist intervjuar Hekas fastighetsdirektör, som säger att 99,9 procent av fastighetsskötseln sköts bra. Av erfarenhet tar jag detta uttalande med en nypa salt. I artikeln talar man alltså om projekterade reparationer – alltså planerade eller med en kostnad under 15 000 euro. Det är lite ”von oben” att förespegla att också dessa reparationer sköts likaledes bra. Vi har enbart i Nordsjö ett antal reparationer som utan orsak flyttats framåt eller gått snett. För att vara snäll säger jag att antalet här är fem projekt och utgår från att Heka har skött resten prickfritt. För att nå 99,9 procent har alltså Hekas organisation genomfört 5 000 dylika reparationer på ett år. Hekas bostäder är våra hem och vi känner för dem. Därför är det allt skäl att fundera över hyresvärdens organisation.

Om reparationsskulden får fortsätta att växa går det illa.

Jag skriver i två roller, som Hekas hyresgäst och som helsingforsare.

Heka har reducerat hyreshöjningarna de senaste tre åren med 32 000 000 euro. Av detta skjuter man för nästa år till 20 000 000 euro. Hyrorna stiger mycket moderat. Det tråkiga är att det är fråga om pengar som debiterats i helhetshyran för att användas till reparationer. Detta är det stora kruxet i självkostnadsbudgeteringen.

Heka möter så här stadens krav på låga hyror, men i praktiken är det hyresgästerna som står för kalaset i form av sämre boende. Den andra rollen är att även vi som är Hekas hyresgäster är delägare i Hekas fastighetsmassa. När det cykliska underhållet missköts decimeras fastigheternas tekniskekonomiska värde mycket snabbt.

Hekas hyresgäster skulle nog gärna se att den kommunala övervakningen av Heka återfördes till fullmäktige. Som konkret exempel lovade den föregående borgmästaren att staden skulle göra en bedömning av Hekas sätt att utjämna hyrorna mellan de 48 500 vanliga hyresbostäderna.

Löftet gavs för tre år sedan och inget har hänt. Hekas ledning tycks vara nöjd med den nuvarande utjämningen. Denna kalkylmodell noterar inte på något sätt de socioekonomiska skillnaderna i de olika stadsdelarna. Anser Heka faktiskt att risken för ökad segregation är beaktad på rätt sätt eller inte berör fastighetsägaren?