Kenya ellerJamaica?

Vart fjärde år verkar tyskarna intressera sig väldigt mycket för fjärran länder. Vissa länders flaggor diskuteras livligt på kaféer och kneipen. Också trafikljusen aktualiseras i valtider. Var är sakfrågorna undrar den oinitierade innan hen inser att tyskarna spekulerar över möjliga (eller omöjliga) regeringskoalitioner.

De politiska partiernas färger verkar tyskarna ha fått med modersmjölken och i år bollas det färgrikare och med flera bollar i luften än någonsin förr under det gångna årtiondet.

Valdebatten förs med en intensitet som kännetecknar slutet på en era men som samtidigt andas ovisshet inför någonting nytt och okänt. De enklaste frågorna inför förbundsdagsvalet om drygt en vecka är; vill vi ha förändring? Hur stor? Vågar vi?

Bara en sak är klar. En ny förbundskansler kommer att ta vid efter Angela Merkels sexton år vid rodret. Som ledare för EU:s största land väger hens ord också tungt i Bryssel. En stigande nervositet kan skönjas på kontinenten, där man noga följer den tyska debatten. Vem av de tre kanslerskandidaterna skall utläsa kompassen i framtiden och lotsa skutan vidare?

Svårigheten är att de viktigaste sakfrågorna i debatten är inrikespolitiska. Boende- och levnadskostnaderna har ökat markant, arbetslösheten stiger, pandemin kostar på och inflationen ökar. Klimatförändringen oroar men likaså kostnaderna för övergången till en hållbar energiförbrukning.

Under alla år med Angela Merkels kristdemokrater kom färglekarna på skam; det var trist svart/rött i tre av hennes fyra regeringar, stora koalitioner mellan krist- och socialdemokrater. Man glömde nästan bort att die groko ursprungligen var en politisk anomali, den allra sista utvägen att bilda en kompromissregering mellan två partier, där den ena normalt var i regeringsställning och den andra ledde oppositionen.

Nu håller partiprofilerna på att skärpas i valdebatten. Det verkar gynna SPD, svagt och tilltufsat efter åren som CDU:s “juniorparti” i regeringen. Men socialdemokraten Olaf Scholz toppar inte kanslerstippningen på grund av sin popularitet utan främst för att hans bägge motkandidater inte övertygar.

Valanalytikerna förutspår att valet blir ytterst jämnt. Varken höger- eller vänsterblocket blir tillräckligt starkt för en tvåpartiregering. Bara 60 procent av väljarna har bestämt sig för hur de röstar.

Färgleken fortsätter både framför tv:n och ute på krogarna.

Både trafikljusen (SPD/FPD/Grünen) och Jamaica (CDU/ Grünen/FDP) kunde nå en högermajoritet men på sistone har spöket från vänster dykt upp: Grün/Rot/Dunkelrot (SPD/Grünen/Linke).

Die Linke, vänsterpartiet i regeringen skulle inte bara vara en verklig förändring utan närmast ett paradigmskifte i tysk politik.

Scholz´ motkandidat Armin Laschets förbättrade popularitetssiffror kan vara en reaktion på den färgkombon, en “mota-fan-i-grind-taktik”.

Å andra sidan ses Scholz som en moderat sosse av många Merkelanhängare och tippas “stanna i trafikljusen”.

I värsta fall kunde Scholz ännu prova den nya färgleken die Deutschland Koalition. Tänk er förbundsrepublikens flagga! Ingen nämnvärd kursändring, med andra ord. Först valthrillern. Sedan regeringsrysaren.

Valet tippas bli ytterst jämnt. Efter 16 stabila år med Angela Merkel är de enklaste frågorna: Vill vi ha förändring? Hur stor? Vågar vi?

IRMA SWAHN är en fri journalist som pendlar mellan Berlin, Helsingfors och Ingå.