Kyrkan blev en plats för politiken – vem hade Jesus röstat på?

Sveriges största förening med nästan sex miljoner medlemmar och 20 000 anställda – svenska kyrkan – har blivit generalrepetition för nästa års riksdagsval.

För drygt 20 år sedan skiljdes den svenska folkkyrkan och staten från varandra efter att ha hört ihop sedan 1536. Vid millennieskiftet skedde skilsmässan och då ersattes kyrkolagen av en kyrkoförordning. Det betyder i praktiken att inga kyrkliga organ längre är statliga eller kommunala myndigheter.

Det låter som en tämligen rätlinjig separation. Men inte för de politiska partierna. I går – 19 september – arrangerades kyrkovalet och det känns som ett preludium till riksdagsvalet om ett knappt år.

När man granskar vem man kunde rösta på skiljer det sig inte nämnvärt från de som så småningom kommer att vara uppställda i riksdagsvalet. Utom att det inte kallas partier utan nomineringsgrupper.

Men att Arbetarepartiet Socialdemokraterna har nominerat en före detta LO-ordförande från Årsta eller ett oppositionsråd från Lidingö, eller att ytterhögern Alternativ för Sverige har ställt upp sin partiledare, eller en av Sverigedemokraternas riksdagsledamöter är uppställd i Stockholms stift är en fingervisning om att kyrkovalet tas på allvar av partierna även om kyrkan och staten inte längre är ett.

Det finns ju givetvis andra nomineringsgrupper än partierna bland annat POSK som är partipolitiskt obundna i den svenska kyrkan, eller Öppen kyrka och också Frimodig kyrka.

Att partierna tar kyrkovalet på fullaste allvar visar också de ställningstaganden som tunga namn har gjort i debattartiklar. Sossarna Margot Wallström och Stefan Löfven, Peter Hultqvist med flera varnar för Sverigedemokraternas och Alternativ för Sveriges mobilisering med målsättningen att göra kyrkan till en plattform för

”sitt nationalistiskt färgade kulturkrig”. Enligt Socialdemokraterna finns det en agenda där SD vill vrida klockan tillbaka, ”som föredrar kyrkan vid förra sekelskiftet framför dagens kyrka”.

Främst är det tre frågor: avveckla kyrkans klimatarbete, bromsa jämställdheten – för många kvinnor söker sig till prästutbildningarna – och dra ner på arbetet med integrationen och dialogen med andra religiösa samfund.

Sverigedemokraternas ledare Jimmy Åkesson skriver i sin replik att kyrkan inte är platsen för partipolitiskt käbbel men hävdar samtidigt att om man röstar på sossarna så finns det risk för att kyrkorna blir moskéer, att det blir mer flyktingaktivism i kyrkan och mindre av svensk kultur. Han skriver också att kyrkan ”fokuserar mindre på att förvalta traditioner och har i stället blivit ett tillhåll för den politiska vänstern”.

Vem är den som definierar när politisk liturgi förvandlas till politiskt käbbel?

Frågan om hur politisk kyrkan egentligen ska vara diskuteras också.

De partipolitiskt obundna i POSK har varit kritiska till att riksdagspolitiken flyttar in i kyrkan. Det blir en sammanblandning mellan politik och teologi i kyrkliga frågor. Det är en kvarleva från den tid när stat och kyrka var ett, anser de. POSK och två andra obundna grupper skrev en debattartikel i augusti där de hävdade att sekulära partier inte behövs för att behålla bredd och oliktänkande inom kyrkan. Mindre partipolitik och mera Jesus Kristus alltså.

Diametralt motsatt åsikt har Socialdemokraterna som var den grupp som fick flest röster av de partibundna nomineringsgrupperna: ”Kyrkan har genom hela sin historia ställts inför politiska diskussioner”.

Jan Strid är pensionerad universitetslektor vid statsvetenskapliga institutionen på Göteborgs universitet och har följt kyrkovalen i Sverige i 20 års tid. I en intervju i SVT för en tid sedan konstaterade Strid att han ser en tydlig trend att riksdagens debatter flyttar in i kyrkan.

Han konstaterade att det kan vara en ökande andel som vill ha mera Jesus Kristus i kyrkan på bekostnad av partiernas tal om hållbarhet och klimat.

Det får en lekman, som skrev ut sig ur den finska statskyrkan när kvinnliga präster inte godkändes på 1980-talet, att fråga sig om det verkligen är så smart för kyrkan att fjärma sig från de ”världsliga problem” som klimatförändringen för med sig. Eller många andra samhälleliga frågor där kyrkan har engagerat sig. Bland annat kvinnoprästfrågan.

Vem skulle Jesus ha röstat på?

”Vem är den som definierar när politisk liturgi förvandlas till politiskt käbbel?”

RICHARD NORDGREN

HBL:s Nordenkorrespondent