Musikern Emma Raunio fixar rubb och stubb
Emma Raunio står själv för musik, texter och produktion på sitt debutalbum Mind & Matter. Tematiken i låttexterna kretsar kring rädslor, förändring och sömnlösa nätter.
– Jag har länge lidit av svåra sömnproblem och har utforskat det genom musiken.
Hon är bekant från många sammanhang, bland annat som kapellmästare i succépjäsen I det stora landskapet. Nu släpper Emma Raunio sitt första album med egen elektronisk indiepopmusik. Hon står själv för rubb och stubb: musik, texter och produktion.
Även i strömningstjänsternas tidevarv med starkt fokus på enskilda låtar är det en stor händelse att ge ut en albumhelhet med egen musik. För Emma Raunio tog drömmen form så småningom.
– Först började jag skriva musik, sedan producera och så insåg jag att det håller på att bli ett album. Jag har redan fått testa låtarna på konsert, det gör det lite mindre skrämmande att släppa skivan.
Rädslor och tvivel är känslor som finns nära till hands då man publicerar något man själv skapat. Men nu när skivan äntligen är ute känns det bra, försäkrar en glad Raunio. Hon har fått fin respons och kommit med på en av Spotifys större listor på indiemusik i Finland.
– Att hålla på med musik över huvud taget innebär för mig att brottas med skam och självkritik. Att jag är så perfektionistiskt lagd har hindrat mig på många sätt som musiker, jag ställer otroligt höga krav på mig själv.
Ett nytt yrke
Emma Raunios grundläggande yrkesidentitet är sångarens och debutalbumet är det första hon gjort som producent.
– Det känns också betydelsefullt att vara med om att bredda bilden av musikproduktion som ett mansdominerat yrke. Jag bestämde mig för att mixa själv också, skulle jag inte ha gjort det hade skivan nog kommit ut ett år tidigare.
Raunio beskriver musikproduktion och mixning som ett nystande med jättesmå saker som ska fungera i en enorm helhet.
– Jag får använda mig av allt jag gjort hittills och det är en fördel att vara detaljfokuserad. Samtidigt gör det mig gott att acceptera min egen bristfällighet, att jag inte kan vara perfekt på varje punkt.
Är stark självkritik något du upplever att finns inbyggt i musikbranschen? – Absolut. Är man i grunden en självkritisk person, ger sig i kamp med musiken och lever i den världen hela sitt liv formar det en. Numera talas det kanske mer än tidigare om att vara barmhärtig mot sig själv, att ett destruktivt självpiskande också hindrar en. Men samtidigt tror jag att man för att trivas och lyckas inom musiken behöver ett intresse för detalj och för segt arbete, ett starkt driv för att föra sig själv vidare.
Gör allt själv
Alla ljud som hörs på albumet är sjungna, spelade och bearbetade av Emma Raunio själv. Låtarna består ofta av minst femtio sammanfogade ljudspår. Ett pianopling här, ett fingerknäpp där, bubblande och fräsande rytmer pulserande i flera lager. I centrum står Raunios lugna sångröst, som sträcker sig från jazziga djup till skimrande änglakör. Hon beskriver själv genren som ”alt-pop, indiepop eller elektronisk pop-r'n'b med lite ambientstämning”. Att göra den här sortens musik är väldigt tidskrävande.
– Jättemycket av det jag gör i produktionsfasen är att sitta och skruva. Alla ljud är skulpterade och formade av mig, att designa ljudhelheter är faktiskt väldigt tredimensionellt.
Har ditt nya yrke som producent förändrat din bild av vad en låt är? Den musik du gör nu består ju av väldigt mycket annat innehåll än den klassiska stommen med text, melodi och ackord. – Ja, min syn på låtskrivning har nog förändrats. I elektronisk musik handlar det mycket om textur och hur små bitar i samspel skapar en helhet. Men jag testar alla låtar utan elektronik, de ska hålla akustiskt också.
I stora delar av popmusikbranschen handlar det i dag om co-writing, om att komponera tillsammans med andra till exempel i samband med låtskrivningsläger. Emma Raunio har däremot skapat hela sitt album i ensamt majestät.
– Att jobba ensam passar mig bra, jag är i grunden väldigt introvert. Men visst är det roligt att jobba med andra också, det är inte uteslutet i framtiden.
Sången som spegel
Vad en sång ska handla om är inget Raunio bestämmer på förhand. Hon beskriver processen som att öppna ett hål i huvudet på sig själv och se vad som rinner ut.
– Eller som en stor skanner – den går genom kroppen och fastnar på någonting i själen som den lyser upp. En låt kan komma från mitt eget liv eller sen inte alls, men allt jag skapar går ändå igenom det filter som är jag, mina erfarenheter och känslor.
Det relevanta är till syvende och sist vad låten väcker hos lyssnaren.
– Själv reagerar jag ofta negativt på glad musik, medan vissa blir jättepeppade av det. Musikskaparen har aldrig kontroll över vad som
Jättemycket av det jag gör i produktionsfasen är att sitta och skruva. Alla ljud är skulpterade och formade av mig, att designa ljudhelheter är faktiskt väldigt tredimensionellt.
händer på andra sidan, i lyssnaren.
Medan vi talas vid per videosamtal mörknar himlen som skymtar genom Raunios fönster. Färgskalan påminner mig om musiken på skivan, olika skiftningar i blått, ett skymningsartat lugn. Som låtskrivare vet man inte alltid vad som sipprar ut, ibland kan det kännas skrämmande.
– Att skriva musik är lite som att hoppa ner i ett svart hål. Det kan dyka upp sånt jag inte är beredd på, som kanske väcker fasa och skam. Samtidigt finns det få känslor som går upp mot den euforiska känslan man får i studion då man känner att det klaffar, att man gjort något bra.
Tematiken i texterna kretsar kring rädslor, förändring och kontakt i en ganska bred bemärkelse.
– Ett annat tema är nätter. Jag har länge lidit av svåra sömnproblem och har utforskat det genom musiken. När vi somnar förlorar vi kontrollen över våra medvetna jag. Överlag har det varit väldigt svårt för mig att acceptera hur lite kontroll vi i grund och botten har.
Naturligt på engelska
Sångspråket är engelska, vilket delvis har att göra med att den musik som inspirerar Emma Raunio oftast är på engelska, men hon har också i övrigt en stark relation till språket. Att sjunga på engelska var självklart men känns inte som någon slags påklistrad popsångarroll.
– Det skulle säkert kännas annorlunda att skriva musik på engelska om jag inte gått gymnasiet i USA och levt helt och hållet på engelska där. De åren påverkade mig otroligt mycket som människa, i synnerhet som jag for dit helt ensam.
Hennes musik har ofta beskrivits som internationell.
– Redan under studietiden var det något jag ofta fick höra, ibland med en viss förvåning i rösten. Jag låter väl som mig själv, med den typen av liv och erfarenheter just jag haft.
Den egna musiken är Emma Raunios huvudfokus just nu, men som vanligt har hon flera järn i elden samtidigt. Hon skriver musik i ett mer klassiskt format åt olika körer och I det stora landskapet har utmynnat i flera projekt som hon än så länge är förtegen om. Dessutom hinner hon med lite sångundervisning och en damkör.
– Nu när debutalbumet äntligen är ute kliar det nog i fingrarna att skriva mera, att utforska nya saker, göra mer musik, ännu bättre musik.