Donda – en mor, en gud, en kreativ kraft
Kanye West är antagligen den mest överskattade, underskattade och omtalade artist vi har. Donda är ett stort, paradoxalt och omtumlande album.
HIPHOP
Kanye West
Donda Def Jam/UMG
Under sommaren fick vi följa Kanye West flytta in på Mercedes Benz-stadion i Atlanta. Där gick han omkring i skuggorna – nyfrånskild, slickade såren, färdigställde sitt kommande album. En ensam man i en öde sportarena. Skapade musik i ruinerna av sin identitet, byggde något nytt. Visade sig bara med mask över ansiktet. En sorts fantomen på operan.
Det nya albumet heter Donda. Donda är också namnet på hans mor, Donda West, död sedan 2007.
Förutom henne kretsar albumet kring ex-frun Kim Kardashian. Skivan, med sina 27 spår, är ett utdraget men intensivt album, en nyckfull helhet där samtida rap kombineras med tidlös gospel. Det är autotune och syntetiska ljud blandat med orgel och körsång. Det är rader om CEO’s, Bezos och angel investors varvat med Halleluja, Oh lord och our saviour. Det är rörigt, överväldigande och banalt – stundvis bra, mestadels utmattande. Så gott som varje spår har gästande artister. Vissa tillför mer än andra, vissa är mer kända än andra, vissa är mer problematiska än andra.
På låten "Donda" får Donda själv komma till tals, återuppstå från de döda för att ge en predikan, hylla sin son.
Mycket Gud
Donda är definitivt ett religiöst album. Det är mycket Gud, mycket tro, mycket frälsning. Men det är också ett album om förlorad kärlek, om att förlora sig själv och sin identitet. Det är musik skapat av en man i kris. Musik att sörja och försonas i. Musik för massiva salar (stadion, kyrkor) och trygga små utrymmen (biktstolen, bilen).
När man lyssnar på Donda bländas man av styrkan och intensiteten med vilken tron, sorgen och hoppet behandlas. Detta är ett kraftfullt och förvirrande album – stort, paradoxalt och omtumlande. Man frågar sig varför man just lyssnat 108 minuter på kristen rap? Varför ett par Yeezy Boost 350 V2 sneakers kostar 500 euro? Varför allting är förgängligt? Men på Donda finner man inga svar. Man blir varken frälst eller upplyst.
Kanye West är antagligen den mest överskattade, underskattade och omtalade artist vi har. Donda är hans mantran, manifestationer, hans klagosånger och psalmer. Inspirerande musik för vissa, höjda ögonbryn för andra. Men framför allt är Donda kanske bara ytterligare ett spektakel i vår ändlösa loop av avbokade konstnärer, skilsmässor, självdyrkan, försoning, affärsänglar och helgonförklarade mödrar.