På Fallåker skrattar vi med!
Stulen kärlek på Fallåker är en tvättäkta, väloljad buskis. Karaktärerna är ändå nyanserat gestaltade, publiken skrattar med personer det är lätt att relatera till.
AMATÖRTEATER
Stulen kärlek
Manus: Krister Claesson. Regi: Frank Skog. Scenografi, dekor och klädplanering: Thomas Silén. Ljusplanering: Rabbe Hjelt. På scenen: Matilda Vaenerberg, Robin Laurén, Ellen Haakana, Thomas Silén, Danielle Engström, Tipi Olander, Markus Haakana. Föreställning på Fallåker 19.9.
En reflektion man kan göra när man ser höstsäsongens amatörteater på Fallåker så här postcovid, är att det är ett fasligt spring in och ut hos paret Berit (Matilda Vaenerberg) och Evald Eriksson-Blom (Robin Laurén). Varifrån kommer de alla, känner de varandra och hur kan de dimpa in helt oanmälda – alla på en gång? Det är trångt på scengolvet, men man springer smidigt om varandra, undan och efter varandra.
Först in på scen är tjuven Bosse Bengtsson (Thomas Silén), med lilla mamma i telefon, sen kommer de en och en, städflickan (Ellen Haakana), försäkringsagenten Jeanette Sjövander (Danielle Engström), husfolket, de nya grannarna Adam (Markus Haakana) och Eva (Tipi Olander).
Eftersom tjuven inte kan presentera sig under eget namn utan utger sig för att vara mannen i huset blir det snart villervalla kring vem som är vem. Stöldgodset är en tavla, men kan det också vara en person – och i så fall vem?
”Ser bättre utan byxor”
Stulen kärlek av Krister Claesson är tvättäkta buskis, utan att skämmas. ”Man ser bättre utan byxor”, som försäkringsagenten Jeanette säger när hon sveper undan byxorna hon har kring sitt blödande huvud. Engström besitter en utstuderad och avväpnande kombination av naivitet och skarpsynthet i sin rolltolkning.
Huvudperson i söndagseftermiddagens föreställning är utan tvekan tjuven Bosse Bengtsson. Det är lätt att identifiera sig med honom – vem har inte någon gång känt att hen är ute i olovliga ärenden, att allt man företar sig blir ett enda kaos? Bosses ambition är att flytta till större bostad så att han kan ta hem mamma som brutit lårbenshalsen. Hur kan ett tydligt mål leda till ett sådant rådd?
Bosses förbundna blir försäkringsagenten och man kan lätt tänka sig att de två har gemensamma intressen. Thomas Siléns Bosse känner sig för, provar sig fram och lyckas slinka in i hemmet och tillskansa sig både ett och annat. Han genomgår rentav en utveckling, blir mer fast i konturerna. Markus Haakana gör en mästerlig biroll som Adam. Den kunde ha bismak av lyteskomik, men sättet den gestaltas på gör att alla sympatier vänds till Adams fördel. Vi skrattar med honom, inte åt.
Den föreställning jag såg var den fjärde i ordningen, vilket kanske är en bidragande orsak till att allt satt så väl på plats. Frank Skog med sin långvariga historia på en barn- och ungdomsteater är som klippt och skuren för sitt uppdrag som regissör för en amatörteater. Han och ensemblen lyckas väl med det som pjäsens personer har uppenbara svårigheter med, att ro projekt i land – tydligt och samtidigt väldigt roligt. Den långa påtvingade spelpausen har gjort sitt till för att man njuter lite extra mycket både på scenen och i salongen.