Två bröst, ett bröst – eller inga bröst alls

En kvinna är vacker med två bröst men kan en kvinna vara vacker också utan bröst? Ja – platt är också en form. Och kanske en dag även en norm.

– Jag hade aldrig sett en bild av en kvinna utan bröst, så jag hade ingen aning om hur det kunde se ut, säger Matilda Lindmark, 32, när jag ringer upp henne i Sundsvall.

Nu vet hon, dessvärre. Efter att ha drabbats av aggressiv bröstcancer – samma typ som jag själv har – är Matilda en av grundarna bakom patientföreningen Plattnormen i Sverige.

Det handlar om en ny rörelse som kämpar för cancerdrabbade kvinnors rätt att välja bort bröstrekonstruktion som vårdform vid canceroperationer. Rörelsen har sitt ursprung i USA och firar i dagarna sin första födelsedag i Sverige. I Finland och övriga Norden finns den ännu inte.

– Som jag ser det är det bara en tidsfråga innan Plattnormen bildar ringar på vattnet. Vi har blivit kontaktade av kvinnor i Finland, Norge och Danmark, så behovet finns, säger Matilda.

Det är många barriärer Plattnormen har att bryta. Fokus nummer ett är att få myndigheterna att erkänna plattstängning – att ta bort ett bröst – som ett fullvärdigt alternativ vid canceroperationer. Det kräver kirurgiskt finlir på samma sätt som en rekonstruktion – och det behöver kirurgerna sätta en ära i på samma sätt som de gör med rekonstruerade bröst.

Steg två – och dit är det ännu längre väg – handlar om rätten att få ta bort även det andra bröstet när tvillingen drabbats trots att det ännu inte insjuknat. Det kallas plattsymmetri.

I grunden handlar plattnormen om rätten till sin egen kropp. Det kan låta enkelt, men efter att kvinnor i åratal kämpat för gratis bröstrekonstruktion som en del av cancervården är det inte alldeles lätt att plötsligt börja ifrågasätta det.

För även i fortsättningen kommer en majoritet av kvinnor med bröstcancer troligen att välja bröstrekonstruktion som vårdform.

Matilda och hennes medsystrar är inte ute efter att ändra på det. Däremot vill de att man ska bli erbjuden plattstängning som ett fullgott alternativ den dag man sitter framför kirurgen som ska operera bort det onda.

Jag tänker tillbaka på mitt möte med kirurgen. Det enda jag kunde tänka på var att få bort cancern ur min kropp. Vem bryr sig om ett bröst när oron rasar i kroppen: Kommer jag ens att leva?

Egentligen var jag inte mogen för ett beslut men lyssnade på kirurgerna – ja, de var flera, ända upp till chefskirurgen – som tålmodigt svarade på alla mina tusen frågor.

”Du tycker kanske inte att ett bröst är särskilt viktigt just nu, men vi vet av erfarenhet att det kan kännas annorlunda om två år när du vågar börja tro på att du ska leva vidare.”

Jag valde att lyssna på expertisen men är inte säker på att jag skulle fatta samma beslut igen.

Matilda säger att kirurgerna naturligtvis vill gott men välviljan kan bli missriktad.

– Vården ser bortopererade bröst som något avvikande, ett misslyckande, som ska åtgärdas. Det är också en normfråga: alla har en bild av hur en vacker kvinna ska se ut.

Men en vacker kvinna behöver inte ha två bröst. Eller som Matilda skriver på plattnormen.se vid sidan av sitt foto: ”Det finns inget som ger en så mycket självförtroende som att tycka om sin kropp TROTS att den inte uppfyller normen för hur man ’ska’ se ut. Det här är min form av kropssaktivism! För mig är kroppen ett verktyg. Jag älskar vandring, friluftsliv, träning, djur, natur och att leka med mina barn. Jag vill inte ha silikonbröst, jag vill vara platt och vacker, rörlig och stark.”

Fyra år och tre operationer senare är jag övertygad om att hon har rätt. Det handlar inte om utseende utan om rätten att få bestämma själv.

När cancern slår till har man som regel inga valmöjligheter. Den är skoningslös. Därför blir det extra viktigt att kunna välja hur man vill leva med den. Med eller utan bröst – det vet man bäst själv.

”Det enda jag kunde tänka på var att få bort cancern ur min kropp. Vem bryr sig om ett bröst när oron rasar i kroppen: Kommer jag ens att leva?”