Affärsetik kan inte fixeras i regelverk

MORAL Intervjun med Marja Svanberg om hennes doktorsavhandling (HBL 20.9) gjorde oss brydda, och vi var knappast ensamma om den reaktionen. Den presentation av hennes avhandling man hittar på Aalto-universitetets hemsida ger visserligen en mera nyanserad bild, men en del frågor kvarstår.

Av HBL-notisen kan man få intrycket att Svanberg vill ändra på moralen: från och med nu ska vi anse att själviskhet är något gott, att det kan vara etiskt att sträva efter att maximera vinsten (till varje pris?). Det sägs också: ”… enligt en rationellt egennyttig affärsetik är i princip allt företagande moraliskt i den mån företagare försöker tjäna pengar.”

Givetvis kan varken en forskare i affärsetik eller någon annan enskild person egenmäktigt flytta på moralens målstolpar. Läser man noga inser man ändå att vad Svanberg vill ändra på är hur disciplinen affärsetik bedrivs.

Där kan hon ha en poäng. Det är omdömeslöst att demonisera dem som bedriver en vinstdrivande verksamhet, så som man i långa tider demoniserat judiska bankirer som lånar pengar mot ränta. Själva begagnar vi oss av den fria marknaden men ifrågasätter samtidigt gärna det vinstintresse som utgör dess förutsättning.

Man kan förstå att en affärsetik som förmedlar misstänksamhet mot ekonomiska strävanden också kan kännas irrelevant för dem som studerar företagsekonomi.

Däremot kan man knappast förneka att vinstintresset ofta måste komma i konflikt med andra värden. Vad vill det till exempel säga att maximera vinsten inom äldrevården? Hur mycket kan man skära ner på personalen? På maten? På blöjorna? Det dilemma som värdekonflikter utgör kan man inte trolla bort genom att ändra på begreppen – vilket Svanberg verkar vilja göra. Framför allt kan affärsetik ingalunda fixeras i ett regelverk, vad det handlar om att träna upp människors känslighet, deras omdömesförmåga – att vitalisera deras samvete.