Vårdö viks för friluftsliv
Invånarna på Vårdö slipper oroa sig för storskaligt byggande. Framöver blir den stora ön som har ett av Helsingfors bäst bevarade villasamhällen ett friluftsområde.
Det är så lätt att andas på Vårdö. Luften är frisk, hackspettarna bearbetar en gammal fura och höstfärgerna lyser upp lövträdens bladverk.
HBL har stämt träff med AnnaMaija Ketola, långvarig invånare på Vårdö och Maria Lahdenperä, ordförande för Vårdö Sällskapet.
– Helheten med gammal skog, mångsidig natur, vackra landskap och byggd kulturmiljö är ofattbart fin. Den finns inte någon annanstans, säger Lahdenperä.
Våra steg dämpas av träfliset som har strötts ut på naturstigarna. Hit till den 82 hektar stora ön, som ligger mitt emellan Degerö och Nordsjö, kommer du bara med båt. Nu för tiden bor bara sju personer här året om. Resten är stuggäster eller folk som är aktiva i någon av de många föreningarna som hyr in sig på Vårdö. Helsingfors stad har också egen verksamhet på ön.
– Om staden satsar ännu mer på att göra det här till ett friluftsområde med fler toaletter, platser att grilla på och att äta sin matsäck vid, så tror jag det främjar Vårdö, säger Ketola.
Hon och de andra boende på ön hoppas att äntligen kunna bli kvitt oron i magen för Vårdö. Under onsdagen fick de nämligen goda nyheter. Åtminstone under de följande fyra åren ska ön vara ett friluftsområde.
Det framgick när borgmästaren Juhana Vartiainen (Saml) presenterade Helsingfors nya strategi.
Vårdö Sällskapet har befarat att Helsingfors ska göra slag i saken och förverkliga sina tidigare planer om att förvandla ön till ett bostadsområde för 5 000–7 000 personer.
Anna-Maija Ketola påpekar att Vårdö inte har någon färdig infrastruktur.
– Allt måste i så fall byggas från grunden. För att det hela ska löna sig måste man då bygga ut ön massivt.
– Då skulle det inte finnas något kvar av Vårdö, säger Lahdenperä.
I fjol rustade Helsingfors upp naturstigarna och lade ut skyltar. En länga med ett äldre utedass finns också redan på ön. Vårdö Sällskapet ser gärna framöver byggnader som stödjer friluftslivet på ön. Maria Lahdenperä och Anna-Maija Ketola kastar fram några tankar: enstaka stugor som kunde hyras ut, fler odlingslotter är också okej eller varför inte tältplatser på ett begränsat område.
– Folk är välkomna hit. Men om man börjar bygga är frågan hur mycket, för vem och under vilka villkor.
Fler bryggor
Under sommaren gick två olika färjor till Vårdö. En av dem, som går på solenergi, tog med sig över 10 000 besökare i år.
– Vi hade många besökare i år och det gick bekymmersfritt, säger vice ordförande Ketola.
Vårdö Sällskapet ser gärna fler företagare och föreningar på Vårdö. Till exempel föreningen Aurinkoinen Hymy erbjuder övernattning och bastu.
– Staden har lovat bygga fler bryggor för båtfarare. Efterfrågan på dem är stor.
Förut förfogade Vårdö Sällskapet över några roddbåtar som stadsborna fick låna. Det närmaste biblioteket tillhandahöll nycklarna. Men när biblioteket hoppade av upphörde utlåningen.
– Det är en tanke som är möjlig att återuppväcka.
I tjugo år
Uppe på Vårdberget får du en ovanlig utsikt mot Helsingfors skärgård: Norra, Västra och Östra Ullholmen, Hamnholmen och Takvedaholmen ser ut som tredimensionella små spelfigurer.
Själva kallar invånarna utsiktspunkten för Vikingklipporna. De brukar komma hit för att titta på fraktfartygen i horisonten.
– Även om vi nu fick höra att Vårdö är fredat de kommande fyra åren, skulle det vara bra om öns öde skulle vara avgjort. Vi vill inte att frågan öppnas gång på gång.
Det finns ett stort intresse för att hyra någon av de många villorna på Vårdö. En del står tomma nu.
– Vi hoppas på att den här senaste vändningen med strategibeslutet gör att staden tar hand om sitt byggnadsbestånd och hyr ut dem till stadsborna, säger Ketola.
Föreningen har själv bekostat en presenning på en av stadens villor som är i dåligt skick. Villan Nytorp är från 1903 och ägdes tidigare av Elanto. Här ordnades då sommarläger för barn. Nu är oron stor för hur det ska gå med byggnaden.
När Anna-Maija Ketola flyttade till Vårdö var barnen fortfarande små. Nu har hon och maken bott här i tjugo år.
Har vädret någon gång varit för hårt för att ta i land? – I våras kom vi inte i land på en vecka. Vi hade tillräckligt med mat i frysen. Vårisarna kan vara besvärliga.
Några gånger har hon ryckt ut och räddat pilkare eller personer på långfärdsskridskor, när isen brakat under dem.
Förra veckan gick Vårdös mest långvariga invånare, 95-åriga Edit Grön bort. Hon bodde i torpet som hennes pappa Toivo byggde 1924, fram tills för fem år sedan.
Vi stannar upp framför det välskötta torpet som skuggas av en mäktig gammal ek. I dokumentären Omringade av vatten, som fortfarande kan ses på Arenan, kan man se Grön uttrycka sin oro inför Vårdös och mänsklighetens framtid.
”Jag önskar att man skulle beakta de goda saker som finns i världen. Allt handlar inte om pengar”, säger Edit Grön i dokumentären.
Anna-Maija Ketola delar fortfarande Gröns oro för Vårdö, men väljer att se positivt på framtiden.