Ny antologi om tystnad i barnlitteraturen

En vinstbringande litteraturkonferens slog deltagarrekord och gav överskott för en ny forskarantologi.

Hur bejakas tystnaden i Mumindalen? Vad fyller vaggvisan egentligen för funktion? Hur ser barnboksutgivningen ut i dagens Hongkong? Och vilka strategier tar en filur som Karlsson på taket till för att tysta andra? Dessa och andra frågor tas upp i en ny internationell forskarantologi om tystnad och om att bli tystad i barn- och ungdomslitteraturen.

Boken heter Silence and Silencing in Children’s Literature och ges ut av Makadam förlag. I antologin diskuterar de nitton skribenterna vem som får tala och vem som inte får komma till tals i barnlitteraturen, hur tystnad tar sig uttryck estetiskt och hur röster kan tystas av politiska eller kulturella skäl.

Transnationellt samarbete

– Valet av tystnad och tystande upplevde vi i arrangörs- och redaktörsgruppen som synnerligen aktuellt. Det är en tematik som dels skär igenom en rad intersektionella parametrar på individnivå men som också hänger samman med demokrati- och yttranderättsfrågor, berättar Mia Österlund i en text på Åbo Akademis webbplats.

Österlund är en av antologins redaktörer och projektforskare vid ÅA. Antologin är i sin tur ett samarbete mellan ÅA och Svenska barnboksinstitutet, Malmö universitet, Stockholms universitet. Idén till den föddes under en internationell konferens på samma tema i Stockholm 2019.

– Det här var ett mycket givande transnationellt samarbete, det var en fördel att jobba i två länder och ha möjlighet att söka medel från två håll. Konferensen var vinstbringande och slog deltagarrekord och vi använde överskottet till att göra vår bok som vi hoppas får stor spridning internationellt, säger Mia Österlund.

Omslaget till antologin är gjort av Linda Bondestam.