Demonstrationsrätten är inte obegränsad
Elokapina får den uppmärksamhet de är ute efter och fredlig civil olydnad måste rymmas i en liberal demokrati, men gränserna för det acceptabla kommer emot. Mannerheimvägen kan inte blockeras under en längre tid.
Miljöaktiviströrelsen Elokapina kräver att regeringen utlyser klimatnödläge och snabbar på åtgärderna så att Finland ska kunna bli kolneutralt redan år 2025. För att ge eftertryck åt sina krav och öka sin synlighet arrangerar man med jämna mellanrum demonstrationer, ofta i Helsingfors.
Nu är det igen dags. Organisationen hade på förhand informerat om en tio dagar lång demonstration i hjärtat av Helsingfors, närmare bestämt på Mannerheimvägen vid Riksdagshuset. Polisen ville styra aktionen till Medborgarplatsen vid biblioteket Ode, ett stenkast därifrån. Långa förhandlingar gav inte något resultat och på onsdagskvällen samlades Elokapinas demonstranter på Mannerheimvägen.
Elokapinas sätt att demonstrera har blivit lite enahanda. Trafiken i centrala Helsingfors stoppas. Det här har upprepats många gånger under det senaste året och snart sagt varje gång resulterat i att polisen skingrar samlingen och griper den som inte frivilligt avlägsnar sig. Visst, det väcker uppmärksamhet, men det väcker också irritation och frågan är om det längre gynnar rörelsen och dess mål.
Aktionerna stör många vanliga människors vardag och kan dessutom avbrytas av polisen utan att Elokapina får sympatierna.
Det måste finnas utrymme för att idka fredlig utomparlamentarisk påverkan. Civil olydnad inom rimliga gränser kan ses som en del av den liberala demokratin. Men då gränserna överskrids skjuter rörelsen sig själv i foten. Deras sätt att agera får inte den allmänna acceptans som man är ute efter för att få stöd och förståelse för sin sak, som många i sig kan omfatta och se som viktig.
Finns det i Elokapinas repertoar inget annat sätt att försöka påverka vår regering och arbeta för en grönare miljö och ett bättre klimat?
Rätten att arrangera fredliga demonstrationer är tryggad i vår grundlag. Elokapinas aktioner är i regel fredliga. Så långt är allt okej. Men samtidigt får den allmänna ordningen inte störas och andras grundrättigheter, såsom rörelsefriheten, får inte angripas.
Här står demonstrationsrätten och andras rörelsefrihet mot varandra. Den konflikten måste avgöras av i hur hög grad manifestationen stör friheten att röra sig för andra människor. Det måste stå utom allt rimligt tvivel att om huvudstråket i centrum av huvudstaden täpps till för en längre tid så måste demonstrationsrätten ge vika för människors rätt att röra sig.
Det finns de som frågar sig varför bara Elokapinas aktion på Mannerheimvägen framför Riksdagshuset upprör folk, men inte valborgsmässoaftonens bilmarsch som torvföretagarna ordnade. Skillnaden är markant, torvlastbilarna stod stilla endast en kort tid framför Riksdagshuset medan Elokapina hade planerat slå läger där i tio dagar och polisen föste bort dem efter ett par timmar. De som inte flyttade på sig frivilligt grep polisen och förpassade i förvar. De frigavs på torsdagen.
En del av dem återupptog manifestationen på torsdagseftermiddagen, men då höll de sig på området mellan Mannerheimvägen och Riksdagshuset.
har allting hittills gått snyggt och städat till från polisens sida. Man har lärt sig sin läxa från i fjol höstas då polisens agerande polisanmäldes och en förundersökning vidtogs. Då tog polisen till pepparsprej för att skingra demonstranter som i flera timmar blockerat trafiken på Kajsaniemigatan. Polisstyrelsens egen utredning kom fram till att polisen agerade korrekt och att sprej var det lindrigaste maktmedlet polisen kunde ta till i den situationen.
Elokapina hör till det internationella nätverket Extinction Rebellion som grundades i Storbritannien 2018 och som idkar civil olydnad som en medveten metod. Ledarskapet är ytterst otydligt och det skapar risker för att löst organiserade avdelningar kan radikaliseras.
Rörelsen har hittills saknat våldsamma inslag, men det finns innehåll i agendan som väcker frågor. Ett återkommande krav är att medborgarråd skulle ges makten över regeringar i frågor som gäller klimat och ekologisk rättvisa. Råden skulle bestå av slumpmässigt utvalda människor med absolut makt över politiken. Det är något som inte hör hemma i länder med demokratiskt styre.