Filmer du inte kan se på din vanliga biograf
Filmarkivet öppnar igen och bjuder på samtidsfilm som inte får plats på den allt mer begränsade biorepertoaren.
Den årliga Kärlek & anarki-festivalen som tog slut i söndags blev som vanligt en ögonöppnare. Den visade hur mångfaldigt, omväxlande och konstnärligt högtstående filmskapandet ute i världen kan vara. I den vanliga repertoaren är ju med undantag av enstaka inhemska produktioner de amerikanska filmernas dominans total med allt vad det innebär av tunnelseende.
Ett andningshål, förutom festivalerna, finns dock. Det är Kino Regina, Finlands audiovisuella arkivs biograf (i vardagslag Filmarkivet) som har en föredömligt mångfaldig repertoar. Den fokuserar förstås, sitt uppdrag troget, mest på filmens historia men har också reagerat på den tilltagande repertoarbegränsningen genom att ta upp samtidsfilmer av det slag som aldrig får biopremiär hos oss.
Som alla andra drabbades Regina av pandemin. För halvtannat år sen var det tvärt stopp i verksamheten. Nu har den dock kommit i gång och nyss fick jag det nya, lockande programmet som går fram till slutet av januari.
Temahelheterna är mångsidiga, som vanligt. Den som söker omväxling till det mest visade fäster sig vid African express, sex filmer från Afrika där centrala regissörer som Ousmane Sembene och Djibril Diop Mambéty medverkar. ”Tveklöst världens bästa funkmusikal om kolonialismen”, sägs Med Hondos West Indies vara, det återstår att se.
Ett annat temablock är de japanska animefilmerna där klassiker visas tillsammans med nyare. Hos oss mindre kända filmer samsas med Hayao Miyazakis Prinsessan Mononoke och de underbara realistisk-romantiska Minnesdroppar
(Isao Takahata) och Your name (Makoto Shinkai).
Till varje månad hör en temaregissör, under hösten Michelangelo Antonioni, Francis Ford Coppola, Andrej Kontjalovskij och Mia Hansen-Løve. Först ut är Antonioni och man ges tillfälle att se inte bara hans modernistiska klassiker, Äventyret, Natten och de andra, utan också femtiotalsfilmerna som är hans väg mot mästerskapet.
Varje månad visas också en alldeles ny film. Nu är det Viktor Kossakovskijs charmfulla dokumentär Gunda som i vackert svartvitt fotografi utan brådska följer en suggas och hennes tio kultingars fria liv under en sommar. Gunda är Norges kandidat för Nordiska rådets filmpris.
På Regina ges man inte bara tillfälle att bekanta sig med alldeles okända namn och filmer, man får också dyka ner i de bekanta, outslitliga favoriternas värld. I Bogie & Bacall visas parets gemensamma filmer, sådana som Den djupa sömnen och Att ha och inte ha, tillsammans med andra klassiker där någon av dem medverkar, Casablanca till exempel. Bland andra omistliga upplevelser kan nämnas Fellinis Cabirias nätter och Wong Kar-Wais In the mood for love. Bland de för mig osedda väntar jag på sibiriske Vasilij Sjuksjins skildringar av livet i Sovjetunionen under sextiooch sjuttiotalen och 100-årsjubilaren Eino Ruutsalo, mest känd som konstnär men också en betydande förnyare av den finska filmen på sextiotalet.
Regina glömmer heller inte barnen. På söndagarna visas under hösten Astrid Lindgren-filmatiseringar samt Pettson och Findus.
Det här är bara några exempel ur det omfattande utbudet. Hela programmet kan läsas på kinoregina.fi. Och Regina ligger ju i Centrumbiblioteket Ode.