Ett fult kapitel till

Barn och tonåringar som står och buar unisont åt en spelare i motståndarlaget. Åt en spelare som är mörkhyad. Detta sker mitt i hjärtat av Europa, i ett EU-land och i en stad som under århundraden stått för mångfald i alla dess former.

Scenerna i matchen mellan Sparta Prag och Glasgow Rangers var lika tragiska som tråkiga.

På grund av att Spartafans tidigare sjungit rasistiska sånger stoppades all publik över 14 år. Men det fick inte avsedd effekt.

I våras utsattes Kamara för rasism när Rangers mötte ett annat Prag-lag, Slavia. Den tjeckiske landslagsstjärnan Ondrej Kúdela stängdes av i tio matcher av det europeiska fotbollsförbundet Uefa efter att ha hållit för munnen och viskat något i Kamaras öra. Enligt Kamara handlade det om "avskyvärda rasistiska kränkningar". Slavia Prag försökte sopa det hela under mattan och bagatelliserade det inträffade.

Den här gången åkte Kamara ut efter två gula kort, det andra väldigt tveksamt. Då hade han i 75 minuter tvingats lyssna på burop varje gång han rörde bollen. Och det var alltså barn som utmärkte sig denna gång. Alla har ett ansvar för vad de säger och av 13-åringar kunde man kanske kunna hoppas på ett uns folkvett. Ingen människa ska under några omständigheter någonsin häcklas på grund av sin hudfärg.

Det handlar om värderingar, attityder och vardagsspråk. Det är ju inte så att bebisar föds som rasister. Det är något som växer fram likt en svulst och här spelar omgivningen en enorm roll. Om ett rasistiskt och på alla sätt politiskt inkorrekt språkbruk normaliseras är vi ute på farliga vatten. Samma gäller för Finland där klimatet i samhällsdebatten ibland håller en miserabel nivå.

Attityder, fördomar och illa dold rasism finns överallt och precis hela tiden. Minns en kväll för tio sedan då Finland förlorat med 0–2 i en EM-kvalmatch på Olympiastadion. Perparim Hetemaj åkte ut efter två varningar och efter matchen gick jag och några kollegor till ett närliggande vattenhål för att få i oss några glas för att tina upp våra vid det laget tämligen stelfrusna kroppar.

Stötte på en ansedd och meriterad tränare, nämner inte grenen av diskretionsskäl, på restaurangen och denna ondgjorde sig över Hetemaj och konstaterade att ”sådana där ska inte få dra på sig finska landslagsskjortan”.

Blev så häpen att jag kom av mig och återvände till mitt sällskap innan jag på spårvagnen hem någon timme senare märkte hur förbannad jag plötsligt blev då jag tänkte på incidenten på krogen.

Mest förbannad blev jag på mig själv för att jag inte markerade och sade ifrån på skarpen. Rasism i alla sina fula former måste beivras.

Då hade familjen Hetemaj bott i Finland i cirka 20 år efter att ha flytt undan den serbiska terrorn i hemlandet Kosovo.

Knäståendet i Black Lives Matters-andan är en fin gest av solidaritet. Uefas och Fifas kampanjer mot rasism likaså.

Sanktioner kan ha en viss effekt och naturligtvis så att Sparta Prag efter detta inte borde få han någon publik alls på ett bra tag.

Problemet ligger tyvärr så djupt att sanktioner och bestraffningar inte på långa vägar räcker till. Rasismen kommer tyvärr aldrig att försvinna och i och med alla plattformar och sociala medier som finns tillgängliga har vem som helst utrymme att vädra sina otäcka åsikter på ett sätt som inte var möjligt för femton-tjugo år sedan.

Allt börjar i hemmet, i vardagen, på träningen, i skolan och så vidare. Alla måste alltid markera mot rasism. Uefa kan föregå med gott exempel och stänga av Sparta Prag från Europaspel denna säsong. Nästa också om någon frågar mig.

”Scenerna i matchen mellan Sparta Prag och Glasgow Rangers var lika tragiska som tråkiga.”

JONAS VON WENDT

reporter