Guldet håller på att glida HJK ur händerna

Många trodde inför säsongen att HJK skulle ha avgjort ligan vid det här laget. Men med oktober skrivet i almanackan börjar alltmer tyda på att HJK inte ens vinner ligan. Vad har riktigt hänt? Ganska mycket och det mesta har inte gått HJK:s väg den senaste tiden.

Skadeproblem. Finns inte ett lag i Finland som är immunt mot skador. Då HJK började få problem med skador på nyckelspelare försvann en dimension ur lagets spel. Den bredd HJK verkade ha inom truppen var då det kom till kritan inte riktigt tillräcklig.

Alla lag har problem med skador men det har varit lite väl mycket av den varan i Klubi. Hur väl mäter man belastningskurvor, mjölksyror och så vidare?

Europamatcher och tufft spelprogram. Ett tufft schema innebär alltid en utmaning. Bortamatcher på halvbesvärliga orter som Jerevan och Istanbul innebär ytterligare påfrestningar. Att ett lag inte alltid kan prestera på topp då man kämpar på flera fronter än förståeligt.

Helhetsintrycket. Här ligger det största problemet. Där HJK under stora delar av våren och sommaren spelade en positiv, sprudlande och fartfylld fotboll har det ju längre hösten lidit smugit in en allt större portion av ångest i de mesta mästarnas spel.

Det är ansträngt, krampaktigt och flytet saknas.

Toni Koskela. Har visat sig vara en bra framgångstränare, en tränare som fungerar bra i medvind. Lite som företrädaren Mika Lehkosuo som inte höll för trycket då det började gå sämre.

Hur fungerar Koskelas ledarskap nu då HJK befinner sig i den djupaste svackan under hans tid i klubben?

Kontrasten mellan honom och SJK-coachen Jani Honkavaara var enorm i söndags. Där Honkavaara hela tiden applåderade och hejade fram sina spelare var Koskelas kroppsspråk negativt då han gastade fram sina budskap. Små saker och små nyanser som kan vara nog så betydelsefulla i den stora bilden.

Spelet. Fungerade visserligen bra mot Alashkert i Conference League men det armeniska hopkoket var ingen mätare.

HJK:s spel är långsamt och förutsägbart för tillfället. Där laget flög fram över planen under sommaren har farten och finessen försvunnit då mörkret börjat lägga sig över republiken.

Alldeles för många spelare håller alldeles för länge och för mycket i bollen. Bland andra Filip Valencic och Jair gör sig hela tiden skyldiga till det. Ofta stannar anfallen upp då för många spelare väljer att hålla i bollen för länge i stället för att skicka den vidare med en beröring. Överraskningsmomentet saknas i hög mån i HJK:s spel.

Att skylla på att många lag lägger sig lågt ner i banan mot HJK håller inte. Det visste Koskela, hans stab och hans spelare redan före säsongen.

Målvakter. Jakob Tånnander är skadad och Hugo Keto axlar allt ansvar. Båda har potential men ingendera är i dagens läge en spelare som ska vara etta i en klubb av HJK:s storlek.

Hur slutar detta? Riktigt bra lag kan vända en negativ trend. Nu mäts HJK på allvar. Sannolikt så att laget måste vinna sina fyra återstående matcher för att ta hem guldet. Inte omöjligt men inte särskilt sannolikt i dagens läge.

KuPS verkar ha glömt hur man förlorar och pendeln har svängt väldigt starkt mot Savolax.

Kört är det inte för HJK men efter landslagspausen måste det se helt annorlunda ut. Tjänstemannafotbollen måste bort. Annars blir vintern väldigt lång och mörk på Idrottsgatan.