Svenskfinland krymper, Ålands betydelse ökar
Statistikcentralens färska befolkningsprognos för de närmaste 20 åren är en tankeväckande läsning. För Svenskfinlands del väcker det oro då nästan alla kommuner med svenskspråkig majoritet väntas krympa. Det skulle tunna ut svenskheten.
Befolkningsmängden i vårt land börjar minska om ungefär tio år, inte ens nettoinflyttningen kan enligt Statistikcentralens prognos rätta till det. Det blir allt färre som jobbar och allt fler som behöver samhällets hjälp. De enda områden där livskraften bibehålls är några större stadsregioner.
Många finlandssvenskar bor i kommuner som hotar krympa. I ett finlandssvenskt perspektiv innebär det med andra ord att en stor del av Svenskfinland går mot osäkrare och ekonomiskt mer utmanande tider.
Enligt prognosen ökar folkmängden år 2040 längre bara i Nyland, Birkaland och Åland. I de två första landskapen begränsas ökningen till storstäderna och deras närmaste grannar, men för Ålands del förutspås ökad befolkning i nästan hela landskapet.
På Åland växer framför allt Mariehamns “förstad” Jomala som på 20 år väntas gå om en hel rad finlandssvenska kommuner. Hangö, Sjundeå, Kimitoön, Nykarleby, Malax, Vörå och Kristinestad är i dag större än Jomala, men passeras alla före 2040.
Det är fråga om samma utveckling som i huvudstadsregionen, fast i miniatyr. Mariehamn växer procentuellt mycket mindre och till och med i absoluta tal ligger Jomala långt före. Helsingfors växer likaså men inte alls lika snabbt som grannkommunerna Esbo, Vanda, Grankulla och Sibbo väntas göra.
Tillväxtringarna i Nyland sprids inte långt från Helsingfors. Österut kan ännu Borgå räkna med lite fler invånare men sedan är det stopp. Det samma gäller västerut där Kyrkslätt kan se fram emot en klar ökning, medan Sjundeå redan är nere på bara några procent och därefter blir det minus hela vägen så att Hangö längst i väst väntas bli en riktigt stor förlorare.
Om prognosen förverkligas har invånarantalet i Hangö om 20 år i det närmaste halverats från vad den var som mest på 1980-talet.
Över 120 000 svenskspråkiga bor i dag i kommuner som väntas få en negativ befolkningsutveckling. Det är visserligen under hälften av alla finlandssvenskar på fastlandet men de bor i huvudsak i kommuner med svenskspråkig majoritet. På motsvarande sätt finns en övervägande del av de finlandssvenskar som bor i kommuner som kan räkna med tillväxt på platser där de svenskspråkiga utgör bara en liten minoritet, till exempel i Helsingfors, Esbo och Vanda. Andelen minskar dessutom år för år.
Befolkningsminskningen, med allt den kan leda till, är alltså ett potentiellt stort problem i de mest svenska områdena av Finland. Det gäller en stor del av kommunerna med svensk majoritet. Prognosen visar att invånarantalet i riket ökar endast i tre kommuner där de svenskspråkiga är fler än de finskspråkiga – Larsmo, Närpes och Pedersöre av vilka de två senare dessutom väntas få endast en marginell ökning.
Med tanke på hur Åland sticker ut på ett positivt sätt jämfört med stora delar av Svenskfinland är det skäl att om möjligt knyta Åland närmare Svenskfinland än ålänningarna i dag de facto är. Med en prognostiserad befolkning på över 33 000 av vilka uppskattningsvis 90 procent (30 000) är svenskspråkiga utgör det en ansenlig samling svenskspråkiga finländare 2040.
Det är exempelvis betydligt fler än i södra Finlands mest svenskdominerade område, Västnyland. I Hangö, Raseborg, Ingå och Sjundeå väntas de svenskspråkiga år 2040 ha minskat till ungefär 23 000 förutsatt att andelen svenskspråkiga inte förändras nämnvärt från dagens läge.
Befolkningsprognosen baserar sig på observationer om den tidigare utvecklingen av fruktsamhet, dödlighet och omflyttning. Den kan givetvis slå fel. Det kan gå bättre om fruktsamheten ökar från nuvarande nivå, men också sämre om den avtar ytterligare. För Svenskfinlands del finns det ett lite större hopp då nativiteten bland finlandssvenskar under de senaste 25 åren i regel har varit lite högre än på finskspråkigt håll. Men den skillnaden är så liten att även om den fortsätter kan den ensam inte rädda svenskbygderna och med dem även svenskheten från en uttunning och tillbakagång.
Också förändringar i migrationen kan spela en stor roll. Många finlandssvenska kommuner har goda erfarenheter av invandring. Det är också ett sätt att parera en naturlig befolkningsminskning och försvagad ekonomi.