Bottennapp kring Björkholmen
STADSPLANERING Stadens megalomani kring Björkholmen känner – bokstavligen – inga gränser när man nu vill bygga bostäder för 5 000 personer och arbetstillfällen för 4 000 personer på konstgjord utfyllnadsmark. Den vackra infarten som gör vår huvudstad så unik förstörs. Glömd är parollen om det havsnära Helsingfors. Trots utredningar om vilka skador de omfattande muddringarna kommer att förorsaka djur- och växtliv på vidsträckta vattenområden planerar man oförtrutet vidare för att skapa ett Björkholmen som blir 2,5 gånger större än dagens. Höghus och en Ikeakoloss ersätter skärgård och öppet hav. En mörk biltunnel under ett svenskt möbelvaruhus blir det första och det sista en besökare västerifrån ser av Finlands huvudstad.
Det var inte många Drumsöbor som ville ha en metrostation intill Björkholmen. Passagerarunderlaget är minst sagt klent. Det dyra projektet motiverades med att Björkholmens kommande utbyggnad förutsätter en metrostation. Nu heter det att den dyra metrostationen förutsätter en utbyggnad av Björkholmen.
Björkholmens metrostation är också i övrigt ett exempel på planering som inte tar hänsyn till invånarna. Stationen ligger obekvämt till för de flesta, nedanför en brant backe som är livsfarlig vid lövhalka och i vinterväder. För många Drumsö- och Esbobor har kollektivtrafiken avsevärt försämrats när snabba och goda bussförbindelser dragits in och helt ersatts av metron. Detta har bland annat lämnat Hanaholmens kulturcentrum i ett trafikmässigt så gott som ouppnåeligt ingenmansland.
Hela processen kring Björkholmen har präglats av dubbla budskap och undanglidande manövrar, där man struntat i miljökonsekvenser, invånardemokrati och alternativförslag.
Varför förefaller det som om dagens beslutsfattare vill bygga ihjäl Helsingfors, på bekostnad av gröna värden. Elielplatsen, Södra hamnen, Kronbergsbroarna, Malms flygplats och Björkholmen är bara några i raden av aktuella projekt som inverkar menligt på invånarnas trivsel och välfärd. HENRICA BARGUM Helsingfors