Bonde i Borgå blev av med skörden under semestern
Det händer flera gånger om året att kalk sprids eller att slåtter utförs på fel åker. Men att skörda nästan två hektar på någon annans jordbruk är rätt ovanligt, säger Mats Nylund vid SLC.
– Min första tanke var att det måste vara ett misstag.
Mats Nylund har liksom många andra hört om Niklas Magnussons åker i Borgå, som på en dag gick från lokalt mysterium till riksnyhet.
Nylund är före detta riksdagsledamot för SFP och ordförande för Svenska lantbruksproducenternas centralförbund SLC, vars uppgift är att bevaka jordbrukarnas intressen.
För honom beror den spårlöst försvunna skörden på ett oskyldigt mänskligt misstag.
– Det förekommer varje sommar att någon entreprenör gör slåtter, bekämpar ogräs eller sprider kalk på fel åker. Det kan bero till exempel på brister i kommunikation, att någon gett en dålig karta, eller liknande. Sådant är inte kriminellt.
Ligor jagar mindre stöldgods
– Jag har aldrig varit med om att någon stulit växande föda. Det är inget man gör i smyg direkt.
Däremot vet Nylund att andra föremål ofta stjäls från jordbruk. Maskiner, eldningsolja, pälsar, skinn och så vidare.
– Då ligger vanligtvis organiserade utländska ligor bakom. Men i de fallen är stöldgodset okomplicerat och enkelt att föra bort i skydd av mörkret.
Att obemärkt skörda en hel åker och sedan fly fältet – det är minst sagt iögonfallande.
Flera av de som tipsade Niklas Magnusson sade just att de sett en skördetröska på åkern, och att den hade en annan färg än Magnussons.
Nu förhandlar parterna sinsemellan om ersättning, men det rör sig knappast om stora summor enligt Mats Nylund.
Om skörden är riklig – runt fem ton per hektar – så kan havren säljas för knappa 1 700 euro, uppskattar Nylund. Men på vägen till försäljning uppstår också kostnader för bland annat tröskning och torkning.
– Man kan ersätta skadan i pengar – eller spannmål.
Mats Nylund tror inte att någon utomstående expert behöver rycka in för att medla mellan parterna.
Försvunnet virke
Han drar sig till minnes ett liknande fall som han själv bevittnade för 40 år sedan.
– Min pappa och jag hade avverkat vår egen skog tillsammans, lastat virket och kört ut det på vägen. Det var klart att forslas bort.
När Nylund och hans far senare kom tillbaka hade virket, värt många tusen finska mark, gått upp i rök.
Därmed verkade även flera veckors arbete ha varit förgäves.
– Då försökte vi reda ut vad som kunde ha hänt. Man är rätt förvånad. Men vi utgick från att ingen får för sig att stjäla någon annans virke, säger Nylund.
De löste gåtan på ett liknande sätt som Magnusson i Borgå. Ett uppmärksamt ögonpar hade lagt märke till en virkesbil i området när Nylund var borta.
– Det visade sig att statens järnvägar, VR, hade kvar skog i närheten och att de gjort avverkning samtidigt som vi. Deras entreprenör tänkte att vårt virke också var statens.
Far och son kontaktade den ansvariga arbetsledaren som bekräftade att virket hade hamnat i fel händer.
– Alla försöker göra sitt jobb så gott de kan. Ibland händer misstag, helt enkelt.
Omkring 20 personer tog kontakt. Vissa ville berätta om tröskor de sett i närheten av åkern men många ville bara berätta att det var det roligaste de hört på länge. Jag fick prata med bekanta som jag inte träffat på länge. Det är roligt att händelsen gav många ett gott skratt. Niklas Magnusson jordbrukare i Borgå till tidningen Östnyland på onsdagen