Vi måste ändra på hur vi ser på psykisk hälsa
Klimatförändringen riskerar att sprida inte bara malarian, utan också andra sjukdomar till områden där de inte funnits förr.
Det har länge talats om att höja pensionsåldern i Finland, men samtidigt är det tyvärr allt flera som inte klarar av att jobba fram till sin pensionsålder.
Den vanligaste orsaken till förtidspensionering på grund av arbetsoförmåga är i dag i problem relaterade till psykisk ohälsa, som till exempel långvarig depression. Depressioner och utbrändhet är nya folksjukdomar, som berör ett stort antal människor och hela det finländska arbetslivet. Det har talats om att till och med varannan finländare drabbas av psykisk ohälsa i sitt liv, men att bara varannan av de berörda kommer åt den hjälp de skulle behöva.
Samma fenomen syns bland unga. I den senaste skolhälsoundersökningen syntes det tydligt att illamåendet ökat under coronapandemin, speciellt bland flickor. Tidigare i våras fick vi läsa om hur de ungdomspsykiatriska avdelningarna i Tammerfors och Åbo varit så överfulla att unga hade varit tvungna att övernatta på madrasser på golvet. Dessa fenomen är fullständigt ohållbara och bör åtgärdas så snabbt som möjligt.
Med tanke på hur många av oss som problemen med psykisk ohälsa berör, och med tanke på hur stor betydelse det har för till exempel arbetslivet och unga, är det underligt att vi fortfarande inte har lyckats stärka den service som samhället erbjuder. Ser man till hur hälsovårdssystemet är uppbyggt fokuserar speciellt den service som erbjuds inom social- och hälsovårdscentralerna fortfarande väldigt starkt på den fysiska hälsan.
I värsta fall kan en person med behov av långvarig terapi vara tvungen att vänta ett år innan det är möjligt att inleda FPA-understödd psykoterapi. Unga och barn med behov av hjälp måste i sin tur köa mycket länge för att få service vid de ungdomspsykatriska klinikerna. Så får det helt enkelt inte vara. Speciellt för unga som har största delen av livet framför sig behövs det så snabba åtgärder som möjligt, men också nya stödformer. I huvudstadsregionen har kommunerna och HUS för några år sedan gjort en gemensam utvärdering av tillgången till mentalvård för barn och unga. Slutsatsen var att det behövs en enhet för bedömning och vård av barns och ungas lindriga och medelsvåra mentala problem innan problemen blir för grova. Enheten kan dessutom sedan verka som fortsatt vårdplats inom den specialiserade sjukvården. Motsvarande behov vore skäl att utreda också på andra orter i landet.
Under de senaste åren har riksdagen i flera omgångar diskuterar medborgarinitiativet om en terapigaranti. Idén är att trygga möjligheten till psykosocialt stöd senast inom en månad efter att en person för första gången sökt hjälp vid sin egen hälsovårdscentral. Kravet är befogat och medborgarinitiativets målsättningar lätta att stöda. Utmaningarna stannar dock inte vid terapi, utan det är viktigt att se över hela vårt hälsovårdssystem så att det främjar god mental hälsa.
Förutom tillgång till terapi, vilket för övrigt innebär ett kraftigt utökat utbildningsbehov av terapeuter, bör vi försäkra oss om att alla hälsostationer i Finland ska kunna behandla psykisk ohälsa och ta itu med patienters behov då de söker vård. I svårare fall är det klart att förebyggande och tidig vård inte hjälper utan då behöver vi tillräckligt med avdelningsplatser så att unga inte behöver sova på madrasser på golvet medan de är i mitten av en akut hälsokris. Det har vi inte råd med, varken på ett individuellt eller på ett nationellt plan.
”Vi behöver tillräckligt med avdelningsplatser så att unga inte behöver sova på madrasser på golvet medan de är i mitten av en akut hälsokris.”
DESIGN Jag älskar jugendtidens kaférestauranger i Prag och Budapest. Min favorit i Paris är Belle epoque-tidens juvelbox, Gare de Lyon järnvägsstationens legendariska Le Train Bleurestaurang. Man tar hand om den ursprungliga inredningen med både kärlek och expertis. Restaurangerna är både nationella och internationella kulturobjekt. Det är en livgivande upplevelse att stiga in i ett utrymme som inte är förstört med nyhetstrendernas billiga lösningar. Och nej tack för konstgjorda träd av plast. Pricken över i är en meny som bjuder på de bästa lokala och traditionella delikatesserna.
Eliel Saarinens förtjusande utrymme på Helsingfors järnvägsstation förstörs helt bekymmerslöst med en unken och oanvändbar inredning då en norsk restaurangkedja i järnvägsstationens biljetthall öppnar en restaurang med 300 platser, som för oss till ”en värld av smaker från Milano”. Man gör reklam för råvaror från Italien. Allt om närproduktion och koldioxidavtryck kan alltså glömmas. Jag skulle nog skapa ett helt annat koncept i restaurangens ikoniska utrymme.
Enligt det fotografi jag sett har man nu gjort en medelmåttig, med andra ord obetydlig, inredningsplan för det ursprungliga magnifika utrymmet. Det finns ingen samhörighet mellan det arkitektoniska utrymmet, dess element, proportioner och atmosfär och den nya inredningens former, färger och material. Robusta konstgjort historiska säten, trång stämning – även om vi är i en jättestor sal – och den dominerande lampmojängen är uppskakande.
Kärlek till det ursprungliga men en ny inredningsplanering börjar naturligtvis med kärlek, förståelse och designerns skicklighet. Det är helt möjligt att kombinera ny design med ett gammalt utrymme så att slutresultatet resonerar fint. Ett stort problem med huvudjärnvägsstationens nya restauranginredningar har alltid varit designernas egon. Man vill hävda sig själv genom lösningarnas ”aktualitet”, ”genialitet” eller ”attraktion” och ”personlighet”. Detta har lett till smaklösa och dåligt proportionerade inredningar. Man har dessutom avlägsnat, förstört och sålt till exempel Saarinens ursprungliga möbler och lampor. Och det blir inte bättre av de ekonomiska intressen som den nuvarande designern har genom valda elements möjliga provisioner.
Det man nu gjort i Saarinens utrymme är ett tecken på mindervärdeskomplex, klumpigt och obehörigt, dålig planering, fult nygammalt med en dunkel atmosfär. Intrycket är lika härsket som det omoderna konceptet för menyn. Jag skulle inte se mellan fingrarna och godkänna. Denna affär är resultatet av ett bästa bror- och systersystem.
Restaurangen presenterades i Ilta-Sanomats artikel den 4 oktober och det var också där jag hittade fotografiet. Anmärkningsvärd är också reporterns förtjusning med brist på perspektiv och stil, som i en reklamannons: ”det traditionella biljettkontoret vaknar till liv ...”
Förra veckan kom vad jag vågar kalla den största medicinska nyheten på den afrikanska kontinenten det här året. Nämligen att ett malariavaccin har godkänts för användning. Det är över hundra år sedan forskarna började undersöka möjligheterna att ta fram ett vaccin mot malariaparasiten. Det vaccin som nu godkändes för användning är ändå bara kring 30-40 procent effektivt. Hur kan det vara så?
Malaria är en uråldrig sjukdom som skördat otaliga människoliv genom historien. Till Amerika kom malarian först från Europa med invandrarna och sen från Afrika med de förslavade människorna. Den fällde under andra världskriget till en början fler amerikanska soldater vid striderna i Stilla havet än motståndartrupperna fällde. Den amerikanska folkhälsomyndigheten CDC grundades bland annat på grund av malarian.
Det finns till och med historiker som spekulerat i att en allvarlig malariaepidemi kan ha bidragit till Romarrikets fall.
Nu skördar den främst livet på afrikanska barn under fem år.
Till Europa kommer sjukdomen i dag oftast med långväga resenärer, men det är inte alls länge sedan sjukdomen var endemisk också i norra Europa. Först på 1970-talet utrotades malarian från södra Europa och USA efter en kombination av insektsbekämpning, ökad levnadsstandard, bättre hälsovård och avloppssystem som eliminerade de miljöer där de malariabärande myggorna förökade sig. i dag förekommer över 90 procent av fallen i Afrika, där speciellt den farligaste varianten av malariaparasiten, Plasmodium falciparum trivs.
Och det är just det, att malaria orsakas av en parasit, som gör den så svår att komma åt.
Parasiter är betydligt mer komplexa livsformer än virus, och det malariavaccin som nu godkänts för användning är det första vaccinet mot en parasit som drabbar människor.
Vaccinet biter ändå bara på parasiten då den precis kommit in i blodomloppet och är på väg mot levern. Därifrån sprider den sig till de röda blodkropparna.
Vaccinet väntas minska antalet afrikanska barn som behöver blodtransfusioner till en följd av malaria med tiotals procent. Det vaccin som nu har godkänts för användning har utvecklats sedan år 1987. De senaste åren har det gjorts pilotundersökningar i Malawi, Kenya och Ghana, och efter att de gav lovande resultat så gav världshälsoorganisationen grönt ljus för en bredare spridning. Vaccinet ska delas ut till barn under de två första levnadsåren och i områden som är speciellt hårt drabbade av malaria, men när exakt det kan börja är ännu oklart.
Malariavaccinet har självklart tagits emot med glädje på flera håll i Afrika. Det är inte perfekt, men kan hjälpa att vända på skutan. Efter stora framsteg i att minska på malariafallen också i Afrika under början av årtusendet, så har antalet fall stått och stampat de senaste åren. Kring 230 miljoner fall registreras årligen, vilket innebär att kring var sjätte afrikan insjuknar i malaria varje år. Dödsfallen ligger på över 400 000 årligen, och en majoritet av dem är som sagt barn under fem.
Malaria är ett enormt folkhälsoproblem i Afrika, och finns närvarande dagligen i människors liv. Under pandemin har vi blivit vana vid att använda munskydd och handsprit, för att bekämpa malaria så är de flesta på kontinenten vana att sova under myggnät och använda myggspray.
Det är en skrämmande sjukdom som alla i Afrika har berättelser om. Min vän förlorade sin treåriga dotter i malaria, så gott som alla har haft det flera gånger under sitt liv. Själv har jag lyckats klara mig utan att bli smittad under de år jag bott i Afrika, men när man ser folk som insjuknat förstår man att sjukdomen är dödlig.
Läkemedelsjätten GlaxoSmithKline som utvecklat vaccinet har gjort det med stöd av Bill och Melinda Gates stiftelse. Att utveckla ett vaccin mot malaria har inte setts som ett ekonomiskt lönsamt drag av läkemedelsbolagen. Det har säkert bidragit till att det tagit sådan tid.
Klimatförändringen hotar att sprida malarian till områden där den inte trivts förr, och till områden därifrån den redan en gång utrotats. Kenyas huvudstad Nairobi ligger till exempel så högt över vattenytan att malariaparasiten inte trivs där. Samma gäller bergsområden till exempel i Uganda. Men i en del områden där malarian inte tidigare funnits har den börjat bli ett problem. När temperaturen stiger ändras mikroklimatet just så mycket att det blir gynnsamt för parasiten.
Extremväder som leder till översvämningar, mer regn och fuktigare luft skapar miljöer där myggorna förökar sig. Varmare temperaturer kan där malarian redan är ett problem leda till att dess livscykel blir snabbare och parasiten kan sprida sig mer effektivt än tidigare.
Torka, som gör att vattendrag rinner långsammare eller stagnerar till ett pärlband av pölar skapar också gynnsamma förökningsförhållanden för myggorna.
En kombination av invandring från områden med endemisk malaria och klimatförändringen kan skapa mer gynnsamma miljöer för inte bara malaria utan också andra tropiska sjukdomar som denguefeber bland annat i södra Europa.
Plötsligt kan det hända att det känns betydligt mer ekonomiskt viktigt att hitta fungerande vaccin för de stora läkemedelsfirmorna. Åtminstone kommer det att kännas skönt att det finns ett vaccin som fungerar – om än bara till cirka 30-40 procent.