Ålgräset som flyttades till Ekenäs skärgård klarar omplantering
De ålgräsplantor som har flyttats till Ekenäs skärgård har överlevt och bildat nya bestånd. Restaureringen av undervattensmiljöer har börjat så lovande att Forststyrelsen hoppas på att kunna tillämpa samma metod på andra arter.
HBL beskrev sommaren 2020 hur Forststyrelsens havsteam för första gången planterade ut ålgräs eller bandtång på lokaler i västra Finska viken där arten är tillbakapressad.
Teamet dök efter plantor i Kolaviken i Hangö och flyttade dem till Fladalandet och Trelänningen i Ekenäs skärgårds nationalpark. Dykarna flyttade också en del plantor från Fladalandet till Trelänningen. Det fanns plantor på båda lokalerna från förut, men flytten var ett sätt att öka förekomsten i Ekenäs. I Hangö är arten talrikare.
– Vi kan nu se att de plantorna som flyttades lokalt mår lite bättre än de som flyttades från Hangö, säger Aija Nieminen på Forststyrelsen.
Det är för att ålgräsplantorna på en och samma äng är väldigt lika genetiskt, och därmed anpassade till de lokala förhållandena.
– I Ekenäs växer de på ganska skyddade lokaler i mellanskärgården medan plantorna i Kolaviken är mer exponerade för stora vågor, säger Nieminen.
Redan förra hösten såg experimentet så lovande ut att Forststyrelsen utvidgade projektet. I år flyttades nästan tusen plantor, också till lokaler där det inte växte ålgräs före utplanteringen, men där man vet att arten har funnits förut.
– Vi talar om små arealer på några kvadratmeter, men vi hoppas att de ska ta sig och bilda ängar där. Vi ska följa upp det här i tre år, säger Nieminen.
I år har Forststyrelsen planterat ut ålgräs norr om Skallotholmen strax utanför Ekenäs skärgårds nationalpark. Platsen är välbesökt av båtturister, och när de kastar ankar riskerar plantorna på bottnen att rivas sönder.
– Vi hoppas att man ska kunna lägga ut en boj på platsen så folk inte behöver kasta ankar. Bara en så liten åtgärd kunde skona plantorna, säger Nieminen.
Restaurering av undervattensmiljöer är ett sätt att hjälpa Östersjön att återhämta sig. Vissa kritiker menar att det ändå är viktigare att motarbeta de faktorer som pressar havsmiljöerna, som övergödningen och klimatförändringarna. Annars kan varken ålgräs eller andra nyckelarter klara sig på sikt.
– Det håller jag med om, men samtidigt vore det viktigt att skydda ålgräsängarna. Om de försvinner förändras också själva miljön och vattnet blir grumligare. Efter det kan det vara omöjligt att få tillbaka ålgräset. Men om och när Östersjöns tillstånd förbättras kan utplanteringar fungera som en restaureringsåtgärd för att öka artrikedomen, säger Aija Nieminen.
De preliminära resultaten är så lovande att hon hoppas kunna använda samma utplanteringskoncept för andra arter, i första hand kransalger. De är grönalger som renar vattnet.
Om reformen av naturskyddslagen godkänns i nuvarande form kommer havsbottnar med ålgräs och kransalger att läggas till på listan av naturmiljöer som ska skyddas med kraft av vattenlagen.
Vi talar om små arealer på några kvadratmeter, men vi hoppas att de ska ta sig och bilda ängar där. Vi ska följa upp det här i tre år.
Aija Nieminen Forststyrelsen