Facebook har ingen makt
Det är inte sällan man får höra om hur de sociala mediejättarna har för mycket makt. Hur de, för att citera tidigare Facebookanställda Frances Haugen ”skadar barn, uppeggar till splittring och försvagar vår demokrati”. Den pågående insatsen mot Facebook som intensifierats efter att ovannämnda ”visselblåsare” vittnade inför kongressen i Washington påvisar hur osant detta är. Facebooks pågående trubbel pekar i stället på hur friheten beskärs genom att porträttera den som en hotande makt.
När kritikerna påstår att Facebook styr och ställer i eget intresse menar de väsentligen att den makt Facebook besitter har sitt ursprung i företaget. Mark Zuckerberg saknar dock helt personliga övertygelser och förmåga att agera självständigt, vilket framgår i hur han efter Donald Trumps seger 2016 konstant gett efter för krav på att gallra bort ”hat”, ”missinformation” och ”troll”. Likt alla andra sociala medieplattformar har Facebook redan länge censurerat sådant innehåll som kunde uppfattas som ”alternativt”, ”konservativt” eller ”populistiskt” i syfte att blidka de progressiva som håller taktpinnen. Varför portade Facebook och Twitter Trump? För att de inte vill råka i onåd med den rådande ideologin. Om Facebook faktiskt var ett totalt självständigt ondskefullt företag med en kraftfull direktör som ledde utan ansvarstagande hade företaget säkerligen avfärdat de politiska kraven? Ur Zuckerbergs perspektiv ligger det inte i företagets intresse att porta någon eller rensa ut vissa politiska åsikter. Incitamentet till detta beteende kommer från annat håll, där makten de facto ligger.
Helt tydligt kan eller vågar inte Facebook agera självständigt. Då det påstås att de stora bolagen har farligt mycket makt och måste regleras skapas således en omvänd bild av de verkliga maktrelationerna. Det vill säga att bolagen inte vikit sig för makten nog, och nu riskerar hamna under statlig kontroll. Detta klarnar tydligt då man följer Haugens utfrågning i kongressen. Hon vill uttryckligen inte att Facebook skall brytas upp, utan som färdigt uppbyggd informationsapparat flyttas under en statlig byrå. Och föga överraskande får hon stort stöd av kongressen och Vita huset då alla i kör menar att Facebook visat att det inte kan styra och reglera sig självt. Det vill säga agera politiskt enligt woke-ideologins dogmer.
Facebook, och internet överlag, är de facto ett unikt forum för frihet och demokrati. Men då idéernas marknadsplats nu verkligen infunnit sig uppstår oväntade problem: de regerande ideologierna blir totalt demolerade. Vilket är problematiskt. Försöken att göra sig av med ”näthatet” och ”missinformationen” har därför ständigt intensifierats, och nu ser både kongressen och Vita huset en chans att göra sig av med oket. För vad är inte värre än när demokratin hotar demokratin?
Strypandet av yttrandefriheten porträtteras således som en stor demokratisk seger över ett skurkaktigt och mäktigt storföretag. En favorittrop i vårt kollektiva medvetande. Men Facebook är inte en hotande makt utan ett hot mot makten. Därför skapas idén om det övermäktiga Facebook. Man behöver inte gilla ödlemannen Zuckerberg för att inse att spridandet av denna idé inte ligger i allmänhetens intresse.
"Facebook, och internet överlag, är de facto ett unikt forum för frihet och demokrati."
NICOLAS VON KRAEMER är historiker.