Colin Powell blev en förebild för Finlands ambassadör
En omdömesrik general som blev en personlig förebild. Så minns Finlands ambassadör Mikko Hautala Colin Powell som var utrikesminister i George W. Bushs första regering.
– Nyheten om Colin Powells död kom som en chock, säger Finlands Washingtonambassadör Mikko Hautala några timmar efter att dödsbudet spridit sig över hela världen.
Nyheten kändes speciellt omtumlande för den finska toppdiplomaten eftersom det gått mindre än två veckor sedan han gjorde ett besök hemma hos den världskände generalen och före detta utrikesministern, som han betraktar som en viktig förebild för sig själv.
– Powell var på gott humör när vi träffades och vår diskussion var givande, berättar Hautala.
Powell och Hautala diskuterade stormaktspolitik i över en timme, bland annat om USA:s relation till Kina och Ryssland.
– Han efterlyste mer dialog och öppen kommunikation i världspolitiken och berättade exempel på hur han själv brukade lyfta luren och ta tag i saker, berättar Hautala.
Colin Powell stack aldrig under stol med att han framför allt ville vara en soldat, men han beskrev sig också som en “motvillig krigare”. Den här attityden lyste igenom också i samtalet med den finska ambassadören.
– Powell konstaterade att han som general nog vet hur man för ett krig, men han underströk att det inte finns några vinnare i krig mellan stormakter och att man därför behöver starkare diplomati. Det här var hans klara budskap, säger Hautala som också gav den pensionerade dignitären en genomgång av situationen i Finland och relationen till Ryssland.
Powell signerade "välläst” biografi
Colin Powell gjorde en lysande karriär som förde honom till toppen av den militära hierarkin och sedan till utrikesministerposten i George W. Bush regering. När ambassadör Hautala säger att Powell var en viktig förebild för honom så menar han det faktiskt.
Han avslöjar att han läst Powells memoarer My American Journey tiotals gånger. Vid mötet fick den finska ambassadören äntligen sin pocketbok signerad, och Powell gav honom dessutom ett nytt exemplar med hårda pärmar eftersom den gamla såg något tummad ut.
Det som tilltalade mig var att han var en fin kombination av realism och optimism. Är man bara realist så blir man cynisk, och enbart optimism fungerar inte heller, men han hade bemästrat balansen. Han hade också ett bra omdöme och kunde sätta saker och ting i rätt proportion vilket hör till de svåraste sakerna i internationella säkerhetsfrågor. Mikko Hautala, Finlands Washingtonambassadör
– Jag berättade för honom att hans böcker starkt påverkat mitt liv och min karriär. Jag nämnde bland annat att min fru vet när jag är stressad eftersom jag då brukar börja läsa My American Journey. Den inspirerar och lugnar mig samtidigt som tankarna vilar i en fin berättelse. Han skrattade och sa att jag säger det för att smickra, men det jag sa gjorde ett intryck på honom.
– Fast nyheten om hans död kom som en chock är jag glad att jag fick möjligheten att personligen förmedla min tacksamhet för det exempel han visat. Jag är säker att budskapet gick fram och när vi tog farväl av varandra pratade vi redan om en ny träff. Den blir inte av, men hans story kommer att leva vidare.
Jag frågar Hautala, som gjort en kometkarriär från finska Österbotten till de viktiga och prestigefyllda ambassadörsposterna först i Moskva och nu i Washington, varför just Powell blev så viktig för honom.
– Powell var en unik person som tack vare sitt kunnande avancerade från en anspråkslös utgångspunkt till toppen.
– Det som tilltalade mig var att han var en fin kombination av realism och optimism. Är man bara realist så blir man cynisk, och enbart optimism fungerar inte heller, men han hade bemästrat balansen. Han hade också ett bra omdöme och kunde sätta saker och ting i rätt proportion vilket hör till de svåraste sakerna i internationella säkerhetsfrågor. Det upplevde jag som oerhört tilltalande.
Powell röjde väg för svarta
Colin Powell var inte bara en framgångsrik militär, diplomat och politiker. Han var en framgångsrik svart militär, diplomat och politiker. Som nationell säkerhetsrådgivare för Ronald Reagan var han den första svarta att inneha den viktiga positionen. Efter det blev han den första svarta försvarschefen – en post som han satt på under det första gulfkriget. När George W. Bush flyttade in i Vita huset 2001 utnämnde han Powell till den första svarta utrikesministern.
– Hudfärgen påverkade Powells liv och han upplevde diskriminering i sitt dagliga liv. I sin bok berättar han hur han tidvis var förbittrad över det, men också hur det ökade hans vilja att nå framgång.
Powell konstaterade också i diverse intervjuer efter sin karriär att militären på 1950-1960-talet var den enda institutionen där svarta fick jämlika förutsättningar att skapa en karriär.
– Han ville nog vara en förebild för andra svarta amerikaner. I sina böcker talar han om hur förtrycka minoriteter förlitar sig på tidigare generationers arbete för att förbättra sin ställning. Han ville göra sin del i den utvecklingen.
Irakfiaskot en skamfläck
När Colin Powell dog oväntat på måndagen i komplikationer som orsakats av covid-19, blev det snabbt klart i de offentliga reaktionerna att han som person och tack vare sin livsgärning var djupt respekterad i det amerikanska samhället.
Detta trots att det inte går att tala om Powells arv utan att beröra Irakkriget som krävde över 4 000 amerikanska och uppskattningsvis hundratusentals irakiska liv.
I upptrappningen till kriget höll Colin Powell ett välkänt tal i FN:s säkerhetsråd där han presenterade vad man påstod vara otvetydiga underrättelseuppgifter om att Saddam Hussein hade biologiska vapen och en avsikt att utveckla kärnvapen. Inga massförstörelsevapen hittades i Irak och en av huvudorsakerna till kriget visade sig därmed vara falsk.
– Powells tal i FN inför Irakkriget blev en fläck i hans rykte och han medgav att han begick ett misstag. Det framgår klart i hans senare böcker att det var en tung börda att bära och någonting som han har var tvungen att hantera. Men det är svårt att tänka sig att en människa som gör en så lång karriär och bär ansvar gör det utan att begå misstag. Ett riktigt mått på en människa är att man kan erkänna sina misstag. Fast jag betraktar honom som en viktig förebild för mig själv så är han trots allt bara en människa.